Det egentligen bästa med att åka runt och tävla på olika platser i Sverige och världen är alla nya platser man får upptäcka. Många ställen man aldrig kanske skulle åkt till annars. Nu senast var det Björn som skulle cykla och hela familjen hakade på i bobilen. Åkulla bokskogar var destinationen, vilket ligger i det inre delen av Halland i den triangel som Ullared, Falkenberg och Varberg bildar. Helt vit fläck på kartan för oss. Spännande.
Utmaningen som Björn skulle ställas inför var Bockstensturen. 90 km cykling i terräng vilket också var årets SM i långloppscykling och dessutom Sveriges tuffaste mountainbikelopp. Jag och Klara skulle kolla in omgivningarna utan någon särskild plan och såklart supporta Björn.
Parkeringen fylldes av husbilar utanför Åkulla Outdoor Resort och vi gjorde klart för kvällen. Klara cyklade lite med balanscykeln i pumptracken bredvid. Björn fixade med sin cykel. Sen på morgonen var det dags och först för Klara. 800 m i Lilla BST ”Korten” skulle bli hennes premiär i cykellopp. Värmde upp på tävlingsområdet. Var taggad. Körde på i 200m men sen var det inte kul längre. Uppvärmningen blev nog för lång och träningen innan inte tillräcklig. Vi fick bära både henne och cykel. Men bara bryta ihop och komma igen. På eftermiddagen var det lika roligt som innan att cykla.
Hur gick det då för Björn. Han var nervös. Detta var hans längsta och tuffaste utmaning någonsin. Mer van att cykla enduro kort och intensivt nedför med allt vad det innebär. Men som jag intalade honom, första gången är bara en referens, test på om det är kul. Att ta sig runt är grymt bra och allt bättre än det blir en bonus. Det är inte alla som ens utsätter sig för, eller har förmågan, att klara detta. Men han var ändå nyfiken, det skulle allt bli lite kul. Först drog eliten i väg, sedan de i den vanliga tävlingsklassen, och sen tjejeliten. Mellan fem och sex timmar skulle det ta för honom, som bäddat för att vi skulle hinna med en löprunda och utforska omgivningarna ordentligt.
Började med att heja i väg startfälten någon kilometer in på banan. Där vi stod såg jag en skylt. Café 20m. Sedan café 15m. Och mycket riktigt, uppe skogen fanns en egentillverkad liten kur med diverse energiutbud för betalning med swish.
Ni kanske redan har listat ut att någonstans i närheten hittades Bockstensmannen. Den ni läst om i historieböckerna i skolan. Fast kanske inte kommer ihåg exakt hur det var, men att han hade legat länge i en mosse. Den fyndplatsen blev vårt första mål. Vägen dit. Vilken dröm. Bokskog där marken var klädd av knallgrön mossa på stenarna i skogen. Strålande sol. En underbart perfekt höst, eller om vi ska kalla det, sensommardag. Mannen som efterlämnat den enda kompletta klädedräkten från medeltiden som finns att beskåda i Europa hittades av två barn 1936. Han mördades sannolikt, med en ekpåle genom kroppen, någon gång mellan 1350 och 1370 här i Bockstens mosse. Det är väl inte för inte som cykelturen Bockstensturen har bylinen ”Back to the roots”.
Första delen av loppet mäter 6 mil innan deltagarna kommer för passering i målområdet. Där var jag och Klara beredda med langning av sportdryck och annan energi. Björn hade det tufft. Kramp. Illamående. Riktiga lertroll passerade där vi stod. Det var ingen lek därute. Skickade ut honom med glada hejarop, där är Klara expert, och massor av pepp. Två tredjedelar gjorda. Hemväg nu.
Förutom vår runda hade vi redan hunnit äta lunch och Klara hade badat i sjön där det fanns möjlighet att hyra bastu och olika utomhusaktiviteter såsom kajak. En riktigt fin anläggning med boende, restaurang, lekpark och annat som gör ute till en mysig upplevelse. Nu skulle det vara ungefär 90 min innan Björns beräknade målgång.
Perfekt. Vi skulle hinnan med en löprunda till med sikte på ett gäng talande stenar. Ni läste rätt. Tog andra riktningen och fick återigen njuta av fin bokskog. Njutningen tog lite paus då det gick brutalt uppför i mer än en kilometer. Det som var roligt var ändå den pepp vi efter backkrönet kunde dela ut till deltagare i loppets 60 km motionsklass vilken var uppskattad då de kämpade sig uppför i andra riktningen.
Alfred Bexell (1831-1900) är känd för många saker, däribland motionerande i riksdagen om allmän rösträtt och upphovsman till de friluftsmuseum vi idag ser på Skansen. Under sju år lät han i hemlighet stenhuggare gå runt i hans skog och hugga in hällristningar i form av namn och talesätt. De påvisar ingen struktur eller röd tråd så vad han egentligen tänkte bevara till framtiden är oklart, men dessa stenar, varav de senaste hittades 1993, utgör definitivt en spännande utflykt. Kanske finns det ännu fler där under mossan.
Klara tyckte det var kul att vi hittade bokstäver på stenar och det blev en härlig lekstund i skogen innan vi sprang tillbaka ivrigt hejande på de trötta deltagarna i loppet. Björn kom in i mål. Trött. Absolut. Tröttare än han någonsin hade varit. Men hade gjort klart. Pratade redan om hur han skulle kunna göra detta bättre nästa år. Illamåendet efteråt. Det hör nästan till. Han behövde inte beskriva det. Jag vet hur det känns. Nu är vi båda ultra. Coolt tycker jag.
En kväll efter en tuff utmaning är det lätt att på förhand säga att man ska fira. Suget efter vila och att åter hitta kroppens jämvikt är större. Vi gjorde Klara sällskap för att bada i sjön. Stekte hamburgare. Lekte lite utanför vandrarhemmet med bollar och dylikt. Tog en tidig kväll.
Innan vi åkte norrut ville även Björn se bokskogen och kunna njuta av den. Det var en skön förmiddag även om inte solen strålade. Jag älskar årstider och dess växlingar, ser alltid fram emot det nya.
Vi har testat kläder ur Ullmax höstkollektion och är riktigt nöjda. Plaggen är prisvärda och riktigt sköna. Klara ville inte ta av sig sina i bilen efteråt, innan hon kapitulerade då det blev för varmt.
Jag gillar den mjuka insidan i både merinostället Duved och trekkingtightsen jag har på mig. Extra plus för benfickan där mobiltelefonen passar perfekt. Även skönt med denna outdoor Vest innan det blir så kallt att en hel jacka behövs. Den kommer jag även använda på kallare löprundor framöver och ända in i vintern. Perfekt att den även har reflexdetaljer för just det ändamålet.
Nu ser vi fram emot fler äventyr utomhus – hemma som borta. Tipsa oss gärna om era favoritställen här nedan i kommentarsfältet – kanske kommer vi förbi.
