Jag älskar nya utmaningar. Jag älskar natur och storslagna vyer. Jag älskar ett aktivt liv fyllt av utomhusaktiviteter. Därför var det spännande att få testa att springa en fjällmara. Det finns en uppsjö sådana men just denna, Salming Idre Fjällmaraton, av stapeln på ett av mina favoritställen min familj besöker både sommar och vintertid. Dessutom skulle den inte vara trivial. Terrängen skulle vara brutal. Något för hårdingar. Egentligen inget för mig alls. Men om man ska upp till fjällen för att hålla föreläsning och förra gången sprang 12 km som nyförlöst ville jag göra något nytt. Att signa upp sig till 45 km var utanför min komfortzon. Men väldigt spännande.
Mindre spännande var väderleksrapporterna. På bussen norrut uppdaterades de stup i kvarten av medresenärerna. Det var mer en fråga om hur mycket regn det skulle bli, inte om. Jag hävdade att vädret i fjällen är föränderligt och är en obotlig väderoptimist. Men ändå tog jag chansen att på fredagens förmiddag åka upp med bil till Nipfjället för att få ta några joggande steg medan sikten mot Städjans topp ännu var klar. Peppa inför det som komma skulle. På en stig som senare skulle visa sig vara den allra lättaste delen av tävlingsbanan. Men gav mod och pepp där och då. Tillbaka efter vår tur kom regnet. Funderade över klädval. Kapitulerade till att ändå välja bort linne.
På lördagens morgon var jag i valet och kvalet. T-shirt. Långa ärmar. Jacka på eller i ryggsäcken. In och ut på balkongen för att känna på vädret. Regn i luften. En liten skur här och där. En kvart innan gick jag till start. I T-shirt. Det slutade regna. Enligt vissa uppdaterade prognoser skulle det inte komma något mer förrän vid 14. Då hoppades jag vara i mål. 09:00 gick starten.
Att fixa detta på fem timmar lät inte som en omöjlighet i kilometerhastighet. Jag visste att det skulle vara tufft, men dock inte exakt hur tufft. Jag hade gått in i detta som ett äventyr. Lyfta på blicken och njuta. Men som tävlingsmänniska har jag svårt att inte försöka tävla och se hur det går. Utan att i detta fall bli besviken om det inte skulle gå. Jag tävlade till slutet av Bursjön. Sen höger upp i skogen tog det stopp. På stenig grusväg och ganska snäll stig den första milen låg jag fyra. Efter det radade hindren upp sig utan avbrott.
Jag förstår inte hur det går att springa över dessa stenar, genom denna lera, trixandes på och mellan dessa rötter. Jag fick nya perspektiv, insikter i hur duktiga de duktiga verkligen är. Stjärnor. Jag tog mig fram men det kände som snabb fjällvandring. T-shirten var ett bra val. Det var inte så kallt. Inte förrän vi kom till kalfjäll. Strävade upp mot Nipfjället där vår bana gick ihop med de som sprang 28 km. Peppigt att träffa lite vänner där i dimman. Inte regn, men en fuktig dimma.
Snart halvvägs och jag skulle kanske klara 5:30, långsammare än så här kunde det bara inte gå. Svårare än så här kunde det ju bara inte bli. Det gick att springa för en stund. Men tungan behövde vara rätt i munnen. Väldigt stenigt på olika sätt längs hela banan. Städjan var i dimma. Men ett pärlband av löpare visade riktningen. Upp. Upp. Upp. Någon hade stukat foten. Många hade kramp. Proffsen springer upp för Städjan. Helt orimligt för mig och de i min kaliber. Men jag gick med sjumilakliv och höll min egen, och kanske några andras pepp på topp. Vissa kanske blev irriterade. De som eventuellt gillade mina glada rop gav ingen respons tillbaka.
Stämma upp i en sång? Nehej, inte det.
Om jag ramlar nu och rullar ihop mig till ett klot så blir det strike. Inte heller kul.
Inte långt kvar alls. Heja på. Jo, jättelångt verkade andra tycka.
Stämningen var som på väg till en egen avrättning.
Men upp kom vi. Tyvärr med begränsad sikt utöver vidderna. Men en skylt med uppmaningen att ta en selfie.
Ned var läskigare. Blåsigt. Brant. Vassa kanter på klipporna. Stigen blev mer och mer springbar innan den snabbt försvann in i skogen och mer liknade ett ojämt stenröse. Fast då kom solen fram i typ fem minuter. Det kommer jag komma ihåg från dagen. Inget regn alls knappt och så lite sol. Det kom lite väg. Asfalt i några hundra meter och sen skidbackarna som löper ned från Idre fjäll. Energi vid foten av den så kallade chocken. Fyllde på med cola, blåbärssoppa, bullar och godis.
Jo men alltså fem och en halv timme. Visst skulle det gå. Och det hade kanske gått om det inte hade varit två slalombackar kvar för oss att ta oss upp för. Hade kanske gått om stigen i skogen inte hade varit som en mosse. Varje steg var tungt. Var trött i muskler jag inte visste fanns i min kropp. Heja på. En backe till. Här var folk lite gladare om än sammanbitna. En man hade så mycket kramp att han varken kunde ta sig upp, ned eller på skrå. En annan satt i skogen vit som ett lakan och ville bara kräkas. Uppe på toppen igen var det bara två kilometer helt springbar väg, om man inte hade kramp, brant nedför. Tryckte på och klarade nästan sex timmar vilket var den tid jag hade hoppats att senast vara tillbaka.
23 tjejer hade hunnit in i mål innan mig. Ruggigt snabba sådana. Fler var kvar ute på banan. Tuffingar oavsett tempo. Vilken dag. Vilken utmaning. Men jag var väldigt glad och nöjd över att ha genomfört detta. Regnet kom precis vid tre. Men övergick sedan i lite sol. Väderoptimisten hade haft rätt. Jag har fått frågan om loppet gav mersmak. Fast jag gillar ju nya utmaningar. Oavsett vad har det gett mersmak på att bli ännu bättre på att springa i skogen. Och denna maratonhelg var riktig rolig. Goda vänner, god mat, roliga aktiviteter runt loppet och mycket skratt.
Jag älskar som sagt ute. Men jag ogillar att frysa. Som tur är jag varmblodig till min natur men det finns två kroppsdelar som sticker ut lite extra och i och med detta lätt blir kalla. Händerna och fötterna. Tänk om det skulle gå att värma upp dessa lite extra för att göra den kommande hösten och vintern lite extra trivsamma oavsett väder.
Som lösning på frågan hade jag med mig två spännande produkter till Idre att testa. Uppvärmda sockor och vantar från Heat Performance
När jag springer har jag aldrig problem med kalla fötter då de hela tiden är i rörelse, men tänk er en vandring i sakta mak då du dessutom stannar för en fikapaus. Då skulle jag gärna trycka på en knapp och efter 30 sekunder få upp värmen. De uppvärmda strumpornaTHIN passar i de flesta vanliga skor, även i löparskorna om dessa används i andra sammanhang. Batteriet som sitter i fickan på strumpans skaft är inget du klämmer in i en skidpjäxa eller tight stövel, men där finns det andra lösningar.
Antingen införskaffande av en förlängningssladd som gör att batteriet kan förvaras på annan del av din kropp eller att i stället testa sockorna PRO. De är mer lämpade för vintersport i höga pjäxor då skaftet är längre och är dessutom utrustade med fjärrkontroll för att enkelt kunna manövrera värmefunktionen under extrema förhållanden.
Kalla fötter handlar inte bara om utomhusaktiviteter utan jag kan se fram emot hemmamys i soffan, extra varm om fötterna, och jag vet att andra än mig kan känna att tårna blir till isbitar om vintern även inomhus. Dessa strumpor är som namnet avslöjar tunna och sticker därför ut från utbudet av andra värmesockor. Ska jag ha ett par strumpor ska de passa att sticka ned i skorna utan att det ser konstigt ut tycker jag. Ibland vill man vara både varm och snygg.
Någon kanske undrar hur detta går till. Supertunna flexibla kolledare löper runt tårna inne i sockan vilka styrs av batteriet. Med ett knapptryck kan du ställa in tre olika värmenivåer och inom 30 sekunder rinner värmen bokstavligen genom strumpan.
I Idre har jag förutom löpning och skidåkning även testat cykling vilket leder mig till tillfället då jag verkligen känner att extra värme behövs. Jag har aldrig varit så kall om fötterna som under en kylslagen cykeltur. Det spelar ingen roll vilka skor, strumpor eller överdrag till skorna jag använt. Jag ser räddningen i dessa strumpor och ser fram emot att återuppta träning på landsvägarna i höst. Det var ett tag sedan jag cyklade, inte hänt sedan jag blev gravid och därefter mamma, men i och med detta blir nu säsongen lite längre och jag hinner testa igen.
Under en cykeltur är det dessutom svårt att hålla händerna varma där de hålls på styret. Här ser jag de uppvärmda handskarna ALLROUND som räddningen. Jag kommer ihåg många pass då jag behövt ta en paus för att fixa med något men knappt lyckats på grund av stelfrusna fingrar, eller att det varit svårt att låsa upp dörren hemma efter turen, av samma anledning.
Först och främst är dessa handskar superbekväma. På insidan har de ett mjukt fleecefoder som gör dem underbart mjuka att röra vid. Handskens yttre yta är lätt elastisk, vilket ger dina fingrar en bekväm rörelsefrihet och hindrar dig inte från att cykla.
Även om vantarna är varma skulle det inte varit någon vits om de inte vore vind- och vattentäta som dessa. Även dragkedjan är utrustad med en vattentät förslutning. Tekniken fungerar på samma sätt som i sockorna och har tre lägen. Använd den högsta inställningen för att värma upp handsken snabbt och växla sedan till den mellersta eller lägsta inställningen för att hålla fingrarna och händerna varma. Räkna med att handskarna ger värme i ungefär 6 timmar på den lägsta inställningen innan du behöver ladda batterierna. I den högsta inställningen räcker batterierna i ungefär 2-3 timmar. Och är du på resande fot, kan du ta med dig en extra uppsättning batterier.
Så har vi problemet med kalla händer under vinterlöpning. Ett stort problem för mig. Mina fingrar känns som is på vintern och gör riktigt ont ibland. Inga löparvantar hjälper. Ibland får jag stanna och stoppa ned händerna i brallorna en stund innan jag kutar vidare. Ni förstår säkert att det senare inträffar vid ganska extrema köldgrader, så som det kan vara just här uppe i Idre. Många gånger har jag gett mig ut på en liten runda efter en dag i pisten. Denna säsong kommer dessa vantar vara drömmen. Jag behöver inte ha något smidigt och tunt vid just dessa tillfällen utan det är värmen jag 100% vill åt.
Till sist. En riktigt bra grej. Ett särskilt tyg är fäst vid tummen och pekfingrarna, vilket har särskilda styrningar så att du kan använda din smartphone med tummen eller pekfingret utan att behöva ta av dig handskarna. Nu kommer jag kunna ta en bild och öppna telefonen för att svara eller läsa nya meddelanden utan att händerna behöver kylas ned.
De kallare årstiderna, och aktiviteter utomhus, bring them on, jag är beredd!
