Var kan man ta ut pengar?

I torsdags morse klockan kvart i sju ringde grådvärgarna. Kvinnan som bokade mig på förskolan lät skeptisk när jag sömndrucken sa att jag skulle cykla de elva kilometrarna i spöregnet och ändå vara på plats halv åtta. Trots den tidiga sommarmorgonen och det dåliga vädret var jag inte ensam ute. I synnerhet inte när jag kom i höjd med Bråvalla. Även fast festivalen inte börjat sågs slitna ungdomar skrota runt vid några tält i väggrenen bredvid högar av tomma ölburkar. Ville inte byta med dem utan cyklade vidare till dagis. Precis som jag påstod i telefonen var jag på plats halv åtta. Dock genomblöt vilket jag löste genom ett snabbt klädbyte på toaletten. Tror aldrig jag sett så mycket snor som under denna dag. Kan inte förstå att det kan finnas så mycket segt grönt snor i de små näsorna. Obegripligt. Hjälpte till att snyta näsor konstant. En del kunde hjälpa till att fräsa. Andra inte. På kvällen joggade jag förbi festivalområdet. Coolt att flygfältet var helt fullt av tält.

I morse gick jag upp vid kvart i sex för att genomföra ett långpass. Det var fyra månader sedan jag tog de 29 kilometrarna över Luddingsbo. Långpass på asfalt. Check. Sedan blev det snabba ryck. Hade en timme på mig innan väskan skulle vara packad och jag skulle till Bosnien. Men först skulle jag jobba som alkoholinspektör på Bråvallafestivalen. Ett jobb som innebar att inom för vår grupp på tre personer avgränsat område se till att inga minderåriga drack alkohol, att ingen hade medhavd dryck och att ingen var för full. Vi blev utrustade med reflexvästar och komradio. Sedan började vårt arbete. Eftersom att folk på festival som ska kontrolleras tittar på konserter betydde det att vi också kunde kolla på en del konserter. Festivalen var väldigt lugn och vårt resultat efter 16 timmars arbete var tre beslagtagna öl och två överförfriskade personer. Vi var mer upptagna med att svara på frågor. Frågor om var man kunde ta ut pengar. Ungefär en miljard gånger.

Klockan två skrev vi ut oss och sitter nu i en bil på väg till flygplatsen i Göteborg. Jag sitter här med Peter från Spekeröd, en avdankad åttahundrameterslöpare, som jag träffade i en hiss på Grand Hotell för två år sedan under festen efter sport vi minns mästerskapen. En bekantskap som varade i 30 sekunder. Men då han sökte en cykelkompis för en resa till Bosnien på facebook tog jag chansen att hänga på. Vi ska cykla fem dagar i bergen på lånade cyklar. 380 kilometer ska vi tillryggalägga och sova på ställen där ”every night will be a surprise” enligt vår kontakt på den lokala scoutkåren. Den information vi fått är på bosniska så denna resa kan sluta hur som helst. Tog med en utskrift till en gammal skäggig gubbe i min trappuppgång som är från Bosnien. Av detta blev dock ingenting klarare. Vi har inte sovit något och flyget går om sex timmar. Ser med spänning fram emot vad som väntar oss i de bosniska skogarna. Kebabpizza, Sljivovica.