jan
Hur ska man på ett rättvist sätt sammanfatta två magiska semesterveckor i fjärran land. Smått omöjligt. Men jag ska försöka ge er en bild av hur vi hade det. Dessa veckor i paradiset. Dessa veckor som till större delen innehöll löpvila. Nu skulle det bli semester både fysiskt och mentalt. Och jag lyckades.
För att ytterligare optimera avslappningen hade vi anlitat Norrköpings resebyrå som hjälpte oss med förslag på upplägg innan och bokade allt. Skönt och tryggt och där denna kontakt skulle visa sig värdefull när vi hade frågor under sjäva resan.
Så var åkte vi? Jo, till Sri Lanka. En dröm vi haft och pratat om redan när jag och Björn träffades för sju år sedan. Jag hade utlovat paradisstränder och sköldpaddor. Så skulle det också bli.
Men först började vi med en veckas rundresa där vi hade privat chaufför. Det kändes tryggt då vi ju såklart hade med vår lilla globetrotter Klara 4 år. Resvan som få och taggad till tusen.
Vi började med två dagar i Negombo, en liten kuststad nära huvudstaden Colombo. För att landa och sova bort den något obekväma resan i tid. Vi bodde på ett mysigt hotell där området var en oas och med gångavstånd till havet. Nu började semestern. Ingen matlagning, ingen städning och ett redan bestämt schema att bara följa med i. Vi hoppade i vågorna där fiskarna tog hjälp av traktor för att dra in näten och firade jul igen då julaftonen inföll här. Det med fin buffé, ett kitchigt tomtetåg, eldslukare och fyrverkerier på hotellet. Det sittandes på restaurangen ute i den ljumma kvällen vid hotellets pool. Bra början på äventyret. Även om Klara var orolig att eldslukaren skulle sätta hela hotellet i brand.
Sedan en dag av resande med några stopp på vägen. Det i örtträdgården var inte planerat men efter att ha spanat in växande peppar, ananas, kakao och diverse andra spännande grejer satt plötsligt jag och Björn och fick nackmassage med särskilda krämer samtidigt som Klara spanande in fiskdammen. Och vi shoppade utan att ha tänkt det men den naturliga myggsprayen funkade faktiskt och aloe veran var av bästa kvalitet. Fast det mest spännande var brygden som enligt uppgift ska få Björn att sluta snarka inom 30 dagar. Den gick inte låta bli att köpa. Det planerade stoppet var teodlingen. Vid Blue field har det skördats och förädlats te i mer än hundra år och det nuförtiden med samma torkmaskiner som då. Fält med te är något som verkligen är Sri Lanka.
Målet för dagen var Nuwara Eliya för att en övernattning. Vi blev incheckade på ett intressant hotell. Stort och lite utanför centrum. Rummet gigantisk. Vi var nästan ensamma. Tog en promenad förbi stadens highligt som är ett kolonialt postkontor innan middagen där vi blev minutiöst uppassade och där tallrikar och glas hade fastnat i bordets lack.
På morgonen skulle vi åka tåg till Ella. Tre timmar på världens mest spektakulära tågsträcka. Så var det verkligen. Dörrar och fönster öppna där vi susade fram genom djungel, byar, tunnlar och gröna raviner. En riktig upplevelse tyckte hela familjen. Framme i Ella, en backpackermetropol, på grund av de närliggande naturupplevelserna, satte vi oss på en restaurang för att vänta på vår chaufför och packningen. Ett bottennapp med ris som enligt Klara smakade hö och där vi fick låna toaletten i ett risigt hotellrum tillhörande anrättningen. Detta hämtades snabbt upp. I brist på pool där vi skulle bo vistades vi tre timmar på en lyxig poolklubb. En miljö vi inte är vana vid och där vi fick frottera oss med jetset folk. Klara trivdes i poolen och jag på solbädden. Som en del av er vet hade jag gjort en brutal miss i boxjump veckan innan och kunde inte bada. Gjorde mig inte så mycket då jag hellre håller mig bredvid med en bok. Kvällens upplevelse blev Nine arch bridge som är en uppvisning i kolonialt brobygge och liten djungelpromenad dit.
Vårt boende hade panoramafönster i tre riktningar och där utsikten var grönt djungelinbäddad och med ett tempel på ett berg som panorama. Ljuvligt, javisst, men det hjälper föga när det är hundbattle i skällning hela natten och apor kutar över plåttaket. Omöjligt att sova. Två nätter, bara bita ihop. Den andra dagen gick vi upp på Little Adams peak, alla i familjen per egen maskin med besök i jetset poolen efteråt. Vi besökte även Ravana waterfall där det största minnet blev att en apa stal Klaras popcorn. Middagen på hotellet kryddades av en orkester med lokala män i skinnjackor varav en visslade melodierna och två inte gjorde något alls. Managers eller lifeguards, lite oklart.
Vår nästa destination var Yala som är en knutpunkt för safari, och i synnerhet med ganska stora chanser att se leopard. Vi bodde på ett ställe vid en sjö och restaurang utomhus. Här gjorde jag mitt första löppass på två veckor. Det var varmt och det blev kort, men så underbart. I detta land är det många lösa hundar vilket jag inte är bekväm med. Men det finns ett trick. Att hålla i en liten pinne då de är strykrädda. Man behöver inte göra något med pinnen. Bara hålla i den. Det blev fyra kilometer kryssandes i området där vi bodde där jag bland annat mötte en påfågel. På kvällen promenerade vi för att köpa glass. Det hade nog inga turister gjort där och flera ville känna på Klaras hår. Den gamla damen i kiosken ville saluföra det mesta, särskilt en larmtuta driven av vev och kedja till Björn.
Tidigt nästa morgon kom en jeep och hämtade oss och det som sedan följde var en tre timmar skumpig tur inne i nationalparken där vi bland annat såg elefanter, en krokodil, leguaner, hjortar och exotiska fåglar. En av de senare sade Klara med bestämdhet var en blåmes. Tyvärr var det många fler än oss som var på safari och upplevelsen kändes inte särskilt skoj varken för turister eller djur. Leoparderna var nog ihjäl – eller bortskrämda. På eftermiddagen gav jag mig i väg på ytterligare en tur. Nio kilometer längs risfält med ett tempel som mål. Det visade sig ligga lite längre bort men jag fick definitivt en spännande tur som alltid i fjärran land.
Vi närmade oss halvvägs på resan och på vår resa mot havet gjorde vi en stopp vid Walave river för djungelbåtssafari. Detta var en upplevelse över förväntan. Magiskt fin natur, färgglada fåglar och andra djur plus ett stopp där flod möter hav med besök vid ett tempel. Det var en knutpunkt längs den forna sidenvägen och för ovanlighetens skull var det de buddhistiska munkarna som skötte affärerna. På vägen hem en kokosnöt att suga i oss där båten puttrade förbi en ko och ett vildsvin som badade tillsammans.
Sedan äntligen var vi vid havet igen och där skulle vi vara en vecka. Vårt hotell i Mirissa låg verkligen perfekt i ena änden av stranden. Pool, palmer och havet precis vid restaurangen. Vi bodde ovanpå med havet som utsikt och brusande läte där surfarna fångade vågorna nästan dygnet runt. Här skulle vi trivas. Och det gjorde vi förutom en sak. Detta är en partystrand. Särskilt runt nyår skulle det visa sig. Basgångarna fick fönstren att skallra. Vi fokuserade på allt annat som var topp och hade fina dagar där Klara dessutom träffade en svensk vän i två dagar. Några strandjoggar. Styrkeövningar i sanden. Bokläsning. Solade. Byggde sandslott och formade sanddjur. Björn och Klara badade mycket. Detta är livet. Men paradisstranden och sköldpaddorna. De fanns inte där. Så vi omgrupperade. Skulle då även slippa det tvåfrontskrig som basgången från klubbarna och fyrverkerierna utgjorde. Just det, vi var på valsafari också, där vi säg en fenval vilken är nästan lika stor som en blåval och massor av delfiner och killer whales.
Vi drog till Tangalle våra sista fyra dagar. Där fanns den där paradisstranden. Lugnet. På riktigt. Det var kul att ha testat båda. Men det var här avslutet på resan blev perfekt. Mina sår var läkta så även jag badade till Klaras förtjusning. Det fanns ett ställe där revet bröt vågorna tidigt där vi höll till. Andra dagen tog vi en promenad över en hemmasnickrad bro och kollade in omgivningarna. Vi kom förbi ett center som jobbade med att bevara havssköldpaddor. De sa att vi skulle komma tillbaka vid 20:30. Jag trodde att vi skulle släppa ut nyfödda sköldpaddor i havet, men så var det inte. När vi kom dit stod personalen i duschen. Men snart kom en gubbe med käpp och paraplyer ut och lät oss följa med honom. Vi gick och gick i den tunga sanden. Det var mörkt och vi lyste med röda ficklampor. Han bad oss sätta oss ned. Vi såg den röda lampan försvinna längre och längre bort. Plötsligt kommer en kille och säger att en är på vägg upp. En grön sköldpadda. Vi traskade dit. Klara hade redan somnat och vi lade henne på en filt. Honan hade redan tagit sig upp till skogskanten och i det lämnat spår likt en fyrhjuling i sanden. Under en buske var hon i färd med att lägga cirka 150 ägg för att sedan sparka sand över dem. Det tog sin tid. Vi väntade. Sedan gick hon ned mot havet igen och lät vågorna ta henne med ut igen. Vilken magi att få vara med om detta.
Paradisstrand och sköldpaddor. Vi hade lyckats. Jag hade lyckats att leverera detta som jag hade lovat i sju år. Dagarna förlöpte i skönt tempo. Mat. Glass. Drinkar. Lugna nätter. Middag på stranden. Bad. Sandlek. Som jag skulle sakna detta.
Löpningen då? På resan blev det 50 km varan de flesta i Tangalle. Det är tungt att löpa i lös sand, det blev jag varse. Träningsvärk i vaderna. Några rundor blev inåt landet med den spänning och upplevelser det innebär. Med en kokosnöt som förfriskning längs vägen. Med pinnen i handen. Leguaner som korsade vägen. Små tempel. Glada människor. För så är människorna här. Otroligt vänliga på alla sätt.
Livet blev nedskruvat. Jag är mindre stressad nu. Jag rekommenderar semester. För min del passar den bättre denna tid på året. Varför då? Jo för att mina två stora motionsevent, Häv & Gräv VikboVändan och Skärblackaloppet, ligger direkt efter sommaren och ger mig inte tillfälle att helt stänga av. Med all rätt, för jag älskar att arrangera motionsevent. Ser fram emot att ha er på startlinjen under 2026. Nu kör vi.
…och den ”lilla bonusen” i Paris på över två dygn, den har vi nästan glömt. I alla fall som problem på hemvägen på grund av vädret. Den är enbart kvar som fint minne och upplevelser i en världsstad vi fick kolla in. Louvren, Eiffeltornet, Sacre Coeur, Montmartre och Notre Dame – nu är de strukna från bucketlisten.
