sep
I fredags natt fick jag besök från Berlin. En tjej från Texas som jag lärde känna då vi tränade med SCC Berlin och i princip den enda löpare jag kom i kontakt med som var normal under mina månader i staden. Nu skulle jag få visa henne hur mitt älskade Berlin står sig i förhållande till Norrköping som alltid kommer vara staden i mitt hjärta. Hon hade tur att ha en lokalpatriot som mig till guide.
Det blev en kort statusuppdatering på natten för på lördagen var det racingday. Sverige visade sig från sin bästa sida. Soligt väder och perfekt temperatur, det var bara vinden vi skulle ha velat slippa. Cyklade ut till Lindö och starten i Bråviksloppet. Planen var att Dawn skulle vinna 10 km och jag halvmaran. Detta visade sig inte bli en walk in the park. Stundtals hård motvind och dessutom delvis kuperat. Fram till 4 km hade jag sällskap av en tjej från naturkicken som verkade väldigt stark. Lyckades få en lucka som växte men då dyker det vid en av vändpunkterna upp en ny tjej från ingenstans som jag inte blir av med under hela loppet. Försökte intala mig att hon säkert var lika tröt som jag. Det lyckades och jag kom 50 sekunder före henne över mållinjen på 1:28:38 vilket bara är cirka två minuter från mitt pers som jag gjort på en platt bana utan blåst. Jag blev så himla glad för jag trodde inte att jag hade den tiden i mig. Efter att Dawn först kommit sexa i herrklassen blev hon flyttat till sin riktiga klass vilken hon vann. Dessutom plockade andra i Tjalve de flesta förstaplatserna på de övriga distanserna.
Firade med att åka till tre av stans gallerier som hade vernissage vilket innebar gratis vin. Blev sedan lite cykelsightseeing över gator, torg och genom industrilandskapet.
Förberedde sen kvällens fest. Det ringde på dörren nästan hela tiden och till slut kunde jag räkna in ungefär trettio personer. Som pris i kvällens musiktävling kunde jag stolt dela ut en signerad skiva med Nick Borgens orkester som vinnarna donerade till Dawn. För att visa henne något exotiskt och för att skona grannarna från vårt disco i lägenheten gick vi till Wasa framåt natten. Blev som vanligt ett intressant besök och klockan slog fem innan vi somnade efter en efterfest bestående av plommon, äppelkaka, knäckebröd och chips.
På söndagen cyklade vi till Söderköping för att besöka gästabudet. Vi köpte biljetter till tornerspelet men gick efter femton minuter då det inte innehöll någon action. En av riddarna åkte runt på en segway med en käpphäst fäst på styret. Kändes otroligt genuint. Men fascinerades av att större delen av besökarna hade medeltida kläder och dessutom är Söderköping en väldigt fin stad att få visa upp.
Efter ett besök på Mirum galleria cyklade vi till hällristningarna som imponerade på min gäst.
Sedan var tanken att vi skulle äta svensk husmanskost på Munken men de hade tyvärr kommit på den dåliga idén att ha stängt på söndagar nuförtiden så det fick bli häng på mitt favoritcafe istället, Fräcka fröken på Skvallertorget.
I måndags hängde Dawn med till Vrinneviskogen. Vi sprang intervaller med idrottseleverna på jobbet. Peter höll i lektionen på engelska och jag hade trott det skulle bli ett lugnt pass. Men det visade sig vara 9 backintervaller på 400m. För varje intervall blev det färre ungdomar förutom en som spöade Dawn på den sista. Dawn som frågade om hon vågade gå ut i skogen och kissa av rädsla för farliga djur. Sedan tog jag med henne till skolan för att äta lunch i matsalen. Hon blev förvånad över att hon inte behövde skriva på något papper eller bära en bricka på sina kläder utan bara kunde vandra in i byggnaden. I USA är tydligen metalldetektor det som hör till vanligheterna för att komma in. Jag älskar skolmaten och även om det var korv och mos så höll måltiden hög klass. Sen var det tack och hej och enligt mailet jag fick igår var såklart tåget försenat och hon hade fått hänga hela natten på flygplatsen. På träningen fick jag även veta att hon sagt till folk på festen att hon inte är så pepp på löpning just nu fast inte vågat säga det till mig som entusiastiskt hade anmält henne till loppet i lördags. Men vilket tur hon hade. För i efterhand hade hon blivit inspirerad till att ta tag i träningen igen för att helgen i Sverige, mina grymma löparkompisar, tävlingen och löpningen med eleverna hade gjort henne inspirerad på nytt. Min insats som guide hade även lyckats. Hon tycker att Norrköping är en grym stad.
