Förra veckan

Ibland blir man så trött på folk. I onsdags hade vi sommar-OS på Borgsmo IP med våra gymnasieelever. Solen sken, musik i högtalarna, utklädda lag och massa roliga grenar. Samtidigt finns det folk som inte har bättre saker för sig än att ringa ned kommunens växel och tala om att vi stör friden. Klockan halv elva på en förmiddag. Notera dessutom att det inte finns några hus i direkt anslutning till denna idrottsanläggning.

Vi hade i alla fall roligt och tävlade i olika innovativa grenar. Mina meriter inom löpning gjorde varken från eller till då jag normalt sett inte springer med fötterna i hinkar eller med simfötter på. Vi lärare låg tyvärr inte i framkant och i grenen 60 meter kullerbytta började dessutom mina lagmedlemmar att må illa. Eleverna fick glädjen att spöa oss och framåt eftermiddagen gav vi oss hemåt och grannarna kunde sedan leta efter något nytt att irritera sig på. Körde broarna runt på kvällen igen och var glad över att kunna springa på en bättre tid än innan helgens ultralopp även om jag inte lyckades komma under 20 min på 5 km.

I torsdags hade jag en date. Vad hittar man på vid ett sådant tillfälle. Man kan exempelvis gå på café men det hade vi redan gjort. Backintervaller kanske kunde vara något. Det fick det bli. Femton backar i Vrinnevi med joggvila emellan. Killen ifråga genomförde dem på ett föredömligt sätt och jag var riktigt imponerad.

Min fredagsmorgon började på Centralbadet. Detta är inte bara en simhall utan även en social institution. Här samlas en gruppering av stadens pensionärer dagligen för att prata strunt i änden av bassängen och ibland komplettera med någon simmad längd. Men mest intressant är den efterföljande bastun eller räkmackorna som Sören köpt till fikat efteråt. Problem kan uppstå vid vändningarna då man riskerar att simma in i en gubbmage. Denna morgon i omklädningsrummet fick jag dessutom veta att jag inte skulle ta pension i förtid. Speciellt inte 19 år innan det är tänkt för då förlorar man 1400 kr i månaden. Addera knäont till detta och livet är tydligen inte alls kul. Lyssnade tålmodigt och önskade sedan tanten en trevlig dag utan att reflektera över mitt pensionssparande.

På lördagen var det dags för första långpasset efter kraftloppet. 30 km som kändes riktigt bra då jag obehindrat sprang på ett tempo runt 4:50min/km. På kvällen tog vi tåget till Linköping dit Lars Winnerbäck hade återvänt till sin barndoms Vidingsjö för den sista konserten på sommarens turné. Han spelade för 15000 personer vid Vidingsjö motionscentral som tydligen ska ha fina löparspår. De där elljusspåren som i Hjärter dams sista sång ledde hem till middagstid. Han levererade och jag är glad över att jag inte var Nina. Hon kom inte därifrån förrän två på natten då de hon skulle skjutsa hem hade försvunnit i skogen och vakterna fick leta efter dem med ficklampa.

Att få springa ett söndagspass utan att ha varit på krogen och dessutom sovit ordentligt, det har ändå något visst. Vi sprang från Lindö och provade nästa veckas utmaning, halvmaran på Bråviksloppet. Det kommer inte bli något personbästa med den banan men blir ändå kul. På väg tillbaka hade jag tydligen sprungit förbi min bror som försökt hälsa, fast tydligen är jag inte kontaktbar när jag tränar.

Nu surfar jag runt för att se var jag kan springa en mara på novemberlovet. Jag vill springa första helgen i november och i ett land där jag inte varit. Det har lutat åt Alger de senaste dagarna. Hemsidan är endast på franska så idag bad jag franskaläraren på skolan att översätta lite. Det råder frågetecken kring huruvida tjejer springer samtidigt som killarna och kanske bör man bära slöja. När dessutom utrikesdepartementet avråder att åka på icke-nödvändiga resor dit kanske till och med jag får tänka om. Har även hittat ett lopp i en liten by i Ungern. Får köra google-translate och kolla vad det kan vara för något. Men hur blev det nu med daten. Jo han ville faktiskt ses igen. Respect.