Superstar

I helgen har jag varit funktionär på Norrköping Indoor Games. Ansvarig för att höja ribban i höjd- och stavhopp.

På plats var även Carolina Klüft som ställde upp i 60m. Överlägsen vinnare skulle man kunna gissa men hon blev slagen med en tusendels sekund av Julia Skugge. En tusendels sekund. Skönt att man slipper de marginalerna i marathon. Ännu skönare att jag slipper hoppa stavhopp. Nu skulle jag säkert kunna blogga om alla fina resultat från helgen, men eftersom jag har så dålig koll väljer jag att sammanfatta detta som en rolig dag och ger er tre citat från helgen innan jag raskt byter ämne.”Mångkamparna har bra sammanhållning över klubbgränserna eftersom de äter, värmer upp, slappar och ligger med varandra i två dagar under tävling”
Anonym funktionär förklarar grunden till den väna stämningen bland dagens stavhoppsdeltagare.

”Då var det dags för herrarnas 400m. Ett lopp med fulla killar”
Efter speakerns påande av denna tävling såg jag fram emot ett kaotiskt lopp där de överförfriskade deltagarna skulle få det svårt att hålla sig till sin bana. De övar på att få upp ribban.
Ett spontant iakttagande av en funktionär lite längre bort när vi tränade på att vara effektiva då det snart skulle bli skarpt läge vid höjdhoppet.

Om Carolina var superstar igår så fick jag chansen att  i dec sex stycken idrottare från trakten under en dag  möttes i fem stycken grenar. Resultatet presenterades sedan i tidningen och lokal-TV på julafton.

Jag blev jätteglad när jag fick en förfrågan om att delta i detta och tvekade inte en sekund. En anrik tävling som funnits sedan 1968 och haft flera namnkunniga deltagare. Mina motståndare var en orienteringstjej, en baskettjej, en innebandymålvakt, en fotbollsspelare och en dragracingförare.

Vi började med simning 25 m, en längd i simhallen. För denna korta sträcka kändes det knappt värt att byta om till baddräkt. Visste dessutom att jag inte skulle lyckas så bra. Valde skrämseltaktik genom att ta på mig simmössa med traiathlonklubbsemblem och simglasögon. Strategin lyckades inte och efter en missad start eftersom jag inte lyssnat under genomgången kom jag också fetsist.

Sedan åkte vi till stallet där vi skulle sitta i en vagn och styra en tomteluvsprydd ponny. Detta var grenen jag sett fram emot mest men jag var först ut vilket inte brukar vara ett framgångsrikt koncept. Valde snabbhetstaktik. Resulterade i att jag glömde banans sträckning och körde på portarna så det sprutade koner åt alla håll. De andra lärde sig av mina misstag, körde på lugnt, och jag kom återigen fetsist.

Bowling skulle jag väl ändå klara. Körde några serier som var helt ok och klättrade lite i placeringarna.

Vi åkte sedan vidare för att skjuta pilbåge och här hade jag tydligen en dold talang. Gick riktigt bra och jag blev trea. Dock skadeskjuten av min egen sträng så det blödde men det fick det vara värt.

I den sista grenen som var go-cart gick det helt oväntat bäst. Jag som inte har bil, och enligt mina syskon inte ens kan köra. Enda gången jag ägt en bil är en månad på Nya Zeeland. Men jag fokuserade och lät inte någon köra om.

Blev inte superstar men hade en grymt rolig dag och lärde känna flera trevliga idrottare. Jag kan återigen konstatera att jag valt rätt sport och slipper köpa in dyra material som dragracingbil, häst och vagn eller en rolls royce till pilbåge. Det räcker med ett par skor, och idag på långpasset gick det så himla bra. Ökade tempot konstant under de 26 kilometrarna utan att bli trött. Känner mig taggad och ser fram emot denna säsong. Löpning är en tävling mot sig själv och där har jag och alla andra alltid chansen att bli en superstar. Om och om igen.

Bildspel från superstar 2011:

http://www.nt.se/bildspel/player.aspx?slideshowID=7440763#index=0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *