Mat

Detta med mat och träning hör ihop. Man måste äta bra för att orka träna och man kan inte äta för mycket dåligt för att hålla vikten. Många säger att man kan äta vad som helst om man tränar mycket, men jag lägger på mig extrakilon om jag äter för mycket gott. Det är ett faktum att det går saktare om man ska släpa runt med allt för många extra kilon de 4,2 milen under ett marathon.

I mitt huvud kan det låta såhär: Efter helgen, då ska jag ta tag i detta, eller: Det spelar ju ingen roll om jag äter lite mer godis när jag redan ätit så mycket, eller: Jag är ju utomlands och måste få prova alla nya smaker. Problemet var att jag bodde i Berlin 7 månader. På den tiden hinner man äta en del käsekuchen och haribo-colorado. Det senaste var: Det löser sig i Ecuador, där kan jag ta tag i det för det finns säkert ändå inte så mycket goda onyttiga saker. Det sket sig. Droppade inte ett gram trots att det inte fanns något plockgodis. När jag kom hem gick det verkligen ännu mer utför. Förra torsdagen hade någon ställt upp nybakade mazariner och chocolate chip cookies stora som CD-skivor i lunchrummet. Jag åt fyra stycken. Fyra. Det är inte bra hur mycket man än tränar. På min skola har vi bageriutbildning och deras alster säljs otäckt billigt i cafeterian. Brukar aldrig gå dit, men dagen efter kakfrossan kommer jag på mig själv med att stå i kön. Var lika bra att fortsätta förfallet på helgen, gjorde säkert ändå ingen skillnad…

Fast förra veckan tog jag tag i det. Jag började skriva matdagbok. Det innebär för min del inte ett antecknande av mat jag vägt och komponerat ihop för att den ska vara så sund som möjligt, utan helt enkelt att jag skriver ned det jag äter. Saken är nämligen det att man inte vill skriva ned någon skit. Vet ni, det har faktiskt hjälpt. Jag sitter nu här utan något särskilt sötsug. Det är så himla enkelt när man verkligen tar tag i det. Löjligt enkelt. Ju mindre socker man äter, ju mindre skriker kroppen efter.

Veckan har även inneburit att jag ätit lite mindre kolhydrater i form av pasta, ris och potatis. Har bytt ut det mot mer sallad istället. Detta är såklart inget nytt, det vet jag också, men det har gjort snabbt resultat och jag är taggad.

Helgen gick ändå i matens tecken. I fredags var det tjejmiddag med skogstema. I min värld har alltid älgkött varit torrt och rätt trist men denna möra historia var en fröjd och plåster på såren efter ett riktigt risigt intervallpass i arenan. Tog sedan bara sju bitar gott och blandat. Så himla duktig jag var.

Igår lördags lagade jag mat åt en kompis och gjorde min första risotto. För ett år skulle jag aldrig ha funderat på att göra mat med parmesan men detta blev hur gott som helst. Toscapäronen efteråt med GI-röra var gudomliga. Mycket godare än vanlig tosca. Snackset i form av mörk choklad, melon och nötter stillade också mitt godisbehov.

Men det mest magstarka i matväg från denna helg är ändå att äta sin egen moderkaka. I tidningen Fokus hittade jag en artikel om hur ett matlagningsteam kan komma hem till dig efter förlossningen för att tillreda din egen moderkaka på bästa vis. Olika läckra tillrättningar kan vara att de mixar den rå med rödbetssaft, varvar in den i en lasagne eller stuvar den med grönsaker. Smakar tydligen som en blandning mellan njure och lever och har en helande kraft som exempelvis kan hjälpa mot depressioner. Är tydligen helt ok att få med den i en doggybag från sjukhuset. Tror inte att jag skulle vara så sugen. Men många löpartjejer kommer tillbaka starkare efter en graviditet. Undrar om det beror på att de käkat moderkaka. Tja, varför inte i så fall. Det kanske ändå skulle kunna vara ett alternativ, och mammas leverstuvning som är en favorit kanske kan funka som bra grundrecept. Bara detaljen att bli gravid som saknas. Tur att det finns spraydate.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *