Jag har turen att en av mina bästa kompisar bor i Oslo. I helgen var det åter dags att ta tåget för ett besök hos Anna i denna mysiga stad. Tyvärr brukar inte tågen vara lika pepp på att komma fram dit i tid som jag och så även denna gång, men vi blev bara en timme försenade. Bra bok, sällskap med Oskar och pannkakor gjorde tågresan väldigt trevlig. För när man åker tåg äter man pannkakor, det är viktigt.
Jag gillar Oslo för trots att det är en storstad så känns den så liten och mysig. Folk går omkring med skidor på stan, på ett kick så är man ute i vildmarken och så livnär man sig på stekta boller. När man är ute och springer är det inte heller ovanligt att det helt plötsligt finns en liten stuga som säljer våfflor.
Igår skulle vi åka skidor, vilket skulle bli den tredje gången i vuxen ålder för min del. Jag har inte riktigt upptäckt tjusningen med denna alternativa sport än och jag tror det beror på att jag helt enkelt inte kan åka. På tåget till Oslo hade jag med en tidning där det fanns en artikel om längdåkning. Men eftersom det var en av de sporttidningar som i sina löparartiklar mest lär dig hur du knyter dina skor, blev jag inte så mycket klokare. Fick reda på att jag ska hålla stavarna parallellt vid stakning och vara varmt klädd, och inte hur jag kommer på medaljtid i Vasaloppet.
Mina vänner är sådana där medaljåkare men som tur var hade vi även med en norsk tjej som enligt uppgift skulle vara i klass med mig. Eller hur, norrmän föds ju med skidor på fötterna. Kände mig ändå lite proffsig då jag kommer till Oslo och mitt vallateam har förberett all utrustning. Det var bara att åka och döm av min förvåning då Oskar och Annas tips hjälper och jag faktiskt lyckas åka skidor. Innan har jag gått passgång på dem. Men jag åkte och kände att jag fick lite puls. Ännu mer förvånad blir jag då jag faktiskt åker snabbare än norskan. Hon hade tydligen ont i foten, men det hör inte hit. Vi åkte 34 km runt i Sørkkedalen och jag är själv förvånad när jag här erkänner att det var lite kul.
Eftermiddagen och kvällen bjöd på skönt häng med bästa vänner. Fika nere på stan, god mat, ost och vin. Känns lite som att man är på fjällsemester när man är i Oslo. Allt var bra förutom en av ostarna. Köp inte gammelost om du inte gillar lukt och smak av ladugård. Köp den om du vill ha 51% protein och gillar att tugga på halm.
Idag fick det dock vara nog med galenskapen. Det är ju ändå springa som är roligast. Det tycker även Anders Trygg som trots sina sju år i Oslo inte har blivit frälst på hytteturer i lusekofta. Dessutom ville jag att de andra skulle få sig ett riktigt träningspass då inte jag var med. Mötte Anders vid Sognsvann och han tog med mig på ett distanspass i stan. I Norge är det nämligen så att det finns massor av fina vägar i skogen att springa på när det är sommar men på vintern är det 90% av dem som förvandlas till skidspår, och där kan man som löpare lätt göra sig impopulär. Det var halt och hade kommit en del snö på natten men vi sladdade runt och hade trevligt i två timmar, och när jag var hemma hade jag fåt ihop 30 sköna kilometer.
Denna härliga helg avslutades med den utmaning jag antog igår kväll. Tydligen skulle det vara svårt att äta sex bamsemums på en minut (bamsemums är skumchokladbjörnar, och nej man kan inte föra världskrig mot ett folk som kallar sitt godis för detta , eller köttfärs för køttdeig och gulrot för morot, det är bara för gulligt). Om jag fixade detta fick jag sitta i soffan efter träningen, men annars fick jag laga lunch. När jag skulle utföra uppdaget hade vi redan lagat mat så allt var riskfritt och de visste inte heller att de hade att göra med en godisexpert. Problem solved in 45 sek och sedan tog vi tåget hem.