mar
Denna vecka har jag vikarierat på en för min del ny skola. En skola där mina arbetsuppgifter varit något oklara men som bjudit på flera intressanta stunder. Bland annat har jag lärt mig att om någon elev inte gillar undervisningen för stunden är en effektiv lösning att sätta igång brandlarmet. Förra veckans 23 mil gjorde sig inte påminda vilket betyder att jag numera kan dra slutsatsen att jag tål denna hårda träningsmängd. Jag gör tydligen fler mil än en genomsnittlig personbil på en vecka enligt en kommentar på facebook.
Tanken var från början att jag skulle hängt med en kille i åttan men då han inte var där i måndags var jag lite överallt. Bland annat i träslöjdssalen. Resten av veckan var det temadagar kring hälsa och droger. På tisdagen hade jag hand om en grupp killar som skulle skriva om alkohol. Det blev ingen vetenskaplig uppsats utan mer klipp och klistra. Efter lunch hade jag fått ett spinningpass på arbetstid nere i ett oventilerat skyddsrum om inte min skyddsling hade valt att försvinna. Fick istället ägna tiden åt att leta reda på honom. Den sista stunden på dagen var oplanerad och jag föreslog att jag kunde visa lite bilder från resor och berätta om min löpning. Otroligt nog var klassen i stort sett tyst i 30 minuter och jag plockade en del poäng vilket skulle visa sig användbart resten av veckan. Efter att ha fikat med Hilda på stan var det dags för coopertest med Tjalve. Sist vi gjorde det var i december och nu skulle vi bevisa om inomhussäsongen hade gett resultat. Sprang 90 m längre än förra gången och stannade på 3,19 km efter 12 min, glad över att ha orkat springa på framfoten under alla varv.
På onsdagen blev det mer häng med de tuffa killarna även om jag stundtals fick hämta dem i skolans korridorer då de inte automatiskt satte sig på en stol och jobbade. Efter lunch åkte alla åttor till simhallen. Medan de flesta gjorde klädsimstest hade jag hand om en kille som inte kunde simma. Jag vet inte hur man lär någon simma men försökte få honom att våga flyta med en dyna och benspark. Visade sig inte vara det lättaste. Sedan hängde jag i äventyrsbadet. När killarna skulle ha upp den icke simkunnige eleven i vattenrutschbanan gjorde jag dem mer ’n gärna sällskap för att undvika en drunkningsolycka. Men får ju erkänna att jag tycker det är rätt kul att åka. Var sedan på vårdcentralen och kollade blodvärdena. Ska bli intressant att se om de är bättre nu. Förra året var ferritinet lägre än på en utsvulten vampyr. Kvällens backintervaller var inte välbesökta men sköna att springa på torr asfalt utan isbana. När jag väl satt mig i soffan efter kvällsmat och bakning av en sats jordnötskakor ringde Nina. Hon ville att jag skulle komma ned till Munken. Det var bara att klä på sig och cykla ned. Blev en rolig kväll där vi innan vi skulle gå hem fick sällskap av två killar varav den ena var rätt dragen och inte helt med i matchen. Nina lyckades värva den andra till Tjalve. Han hade även en intressant kommentar gällande mitt personbästa på maraton. Aha, det tar alltså inte längre tid än så.
Igår redovisade killarna det de skrivit om alkohol och på eftermiddagen var det stadsvandring. Det hade blivit vår i luften vilket gjorde det till en förmån att få vara utomhus. Lika fantastiskt tyckte inte eleverna att det var. I synnerhet inte min något spretiga grupp bestående av sex tuffingar. Innan lunch deklarerade de högljutt att de minsann inte skulle gå på någon larvig promenad. Men vid kvart över tolv stod alla på den plats jag avtalat med dem. De fick en karta och tre kontroller med uppdrag att lösa. Fick med mig allihop på vandringen och till de andra lärarnas förvåning kom vi i samlad grupp till Folkparken där det blev fika som belöning. De gillade nog mig lite ändå, och jag gillade dem. Har varit fyra intressanta dagar i denna multikulturella och färgstarka klass. Hoppas jag får träffa dessa kids igen. Sprang till pappa på sjukhuset med ett påskägg innehållande lakrits och en dosa snus. Nuförtiden får man inga påskägg, utan det blir en själv som ger åt föräldrar och småbarn. Men så fel jag hade. När jag kommer hem har jag fått ett ägg planterat i min lägenhet av Office IT-partner. Ett ägg som vägde 1,7 kg. Såklart satte jag det på vågen för det var det största ägg jag någonsin fått. Hej då måttlighet denna påsk. Men ingen var gladare än jag som hade en trevlig kväll i soffan tillsammans med ägget. Att lämna ut sin lägenhetsnyckel åt folk är något jag starkt kan rekommendera. Ibland får man en man från Borås och andra gånger ett gigantiskt påskägg. Känner att det senare passade mitt fredagsmys bäst.
