Springer runt

I onsdags var det innebandyturnering på Mosstorpsskolan i Skärblacka. Mycket nostalgiskt då jag i denna sporthall själv var en del av den nystartade innebandysektionen i BK Vingen 1993. Jag var inget ämne inom denna sport men fortsatte i fem år till studentlivets roligheter tog över. En historia från denna karriär blir jag aldrig kvitt och jag bjuder på den. Får höra den titt som tätt då jag stöter ihop med Blackafolk. Det var match och motståndarlaget fick frislag. Vår tränare skriker till mig att jag ska ta skytt. Detta uppfattar jag som att ta skydd, tar instruktionen bokstavligt och gömmer mig bakom vår försvarsmur. Min löparkarriär har som tur är visat sig mer framgångsrik. Var en rolig dag på jobet där det visar sig att jag och den andra läraren har tyska DVD-filmer som gemensamt intresse. Poängen från alla idrottsdagar räknas sedan ihop och den vinnade klassen vid läsårets slut kammar hem det åtråvärda Mosstrollet. En prestigefylld sak som tillverkats i slöjden. På kvällen blev det backintervaller i Linköping. Något som kan låta omöjligt. En slinga på 17 kilometer avverkades där vissa så kallade backar försvann omärkbart förbi medan andra lite förvånande bjöd på en märkbar höjdskillnad.

Stannade över natten i Linköping och hade inte någon tid att passa förrän klockan elva. Varför snooza när man kan utnyttja förmiddagen till att springa. Stärkt av nybakat bröd till frukost joggade jag ned till tågstationen. Skulle ha velat springa ända hem men fem mil på tre timmar kunde bli tight. Därför tog jag tåget till Kimstad och sprang därifrån med lite omväg. Efter 26 kilometer var jag uppe i lägenheten och hämtade en matlåda, vilken jag sprang vidare med till Helhetshälsan. Efter en laserbehandling värmde jag maten hos massören och löpte vidare till skolan i Eneby där jag skulle hålla i två idrottslektioner.

Nej detta är inte strandpromenaden på Bali utan Linköpings tågstation klockan halv nio en torsdag i mars. Temperatur är tio minusgrader.
Här känner nog de flesta igen sig. Klassisk sporthall inehållande plint och studsnisse. Lektionsinnehållet var inte planerat av ordinarie läraren visade det sig. Jag improviserdae och med hjälp av en elevs Iphone styrde jag upp ett rockgympapass åt de små mellanstadiebarnen. Andra halvan av lektionen fick jag lära mig att leka Ambassaden, en mycket rolig variant av Spökboll.

Sprang vidare till sjukhuset för att hälsa på pappa och sedan hem. Då hade jag fått ihop 45 kilometer. Toppade detta med fem kilometer progressiva intervaller på löpband och tre varv rockgympa senare på kvällen. Sedan tränade jag inte mer den dagen.

Tycker faktiskt inte det här med snö är så himla tokigt. Har haft sämre dagar när jag sprungit runt. Är en förmån att kunna få vara ute i det fina vädret. Den förmånen hade även fotografen som jag hittade på Himpafältet. En gubbe som det visade sig hade legat på femton löpta mil i veckan under sjuttiotalet.

I fredags var det studiedag i skolan och jag jobbade istället hela dagen på fritids i Lindö. Började med att bygga lego och övergick sedan till att åka stjärtlapp i pulkabacken. Efter lunch kollade vi på film och gjorde ansiktsmålning. Det bästa med att jobba på fritids är att man dessutom får mellis. En kille lärde mig att om man kastar salt på zoombier så börjar de brinna. Kan vara bra att veta. Innan jag gick hem började en pojke gråta så hans ansiktsmålade spindel i ansiktet rann ut. Jag räddade den och cyklade sedan hem för att direkt springa till arenan och träna intervaller. Sushi och öl hemma hos Emma gjorde sedan att jag nästan ville sova över i hennes soffa.

Men jag tog mig hem och imorse ringde klockan vid åtta. Efter frukost gav jag mig ut i det strålande solskenet för ett ultrapass. Sprang söderut genom parken vid Löfstad slott och vidare mot Kimstad. Där hade jag tänkt dricka. Det gick tydligen inte på vintern för kranarna var bortskruvade från vattnet på kyrkogården. Joggade istället in på köttbutiken i Norsholm där jag fick lite vatten.

Löfstad slott med sina spöken. Sprang vidare längs Göta Kanal i det fantastiska vädret. Var dock inte lika fantastiskt att skottningen längs kanalbanken tog slut vid Brådtoms sluss och min plan sprack.

Tröttnade på snöpuls efter ett tag och sprang istället in på några grusvägar. Dessa tog mig tillbaka till Norsholm och landsvägen till Norrköping. Då hade jag sprungit 45 km och kände mig väldigt stark. Jag började springa nedåt 4:30/km och skulle ha kunnat fortsätta hur länge som helst. Men efter 60 km sprang jag in på sjukhuset och kollade skidor på TV tillsammans med pappa. Första stegen var sega när jag skulle ta mig hemåt men fick upp farten och rundan gick genom affären för att handla våfflor med tillbehör.

Hann inte duscha inna jag fick finbesök, men väl styra upp våfflor.

Tjugo löpta mil denna vecka trots enkelpass tre av dagarna. Men veckan är inte slut än. Imorgon blir det 30 km med tjalvefamiljen med efterföljande gallerirunda. Detta kommer innebära att det blir en ny toppnotering, denna vecka på 230 km. Roligt när det känns så lätt. En del undrar vad jag springer i för skor. Svaret är att jag köper det som finns på rea. Men kanske det vore värt att tänka igenom sitt skoval och investera i några som sägs vara bra. Idag kändes det som att flyga fram. Kanske skulle det gå ännu snabbare i nedanstående skor. Får testa dem och sikta på en ny toppnotering. Nu soffan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *