sep
Jag är inte bra på att springa i skogen. Man kan nästan säga att jag är sämst. Jag trodde det i alla fall. I helgen var jag på besök i Göteborg och helt plötsligt dök det upp ett terränglopp. Eftersom tävling är bästa träning anmälde jag mig till Salomons trailtour vid Kåsjön.
Men först tog jag bussen till Göteborg efter jobbet i fredags. Hade sett fram emot en skön resa med bokläsning och en del sömn. Resan förlöpte inte enligt planen. Det är nästan omöjligt att ägna sig åt dessa aktiviteter när 20 tyska utbytesstudenter har en gemensam fest trots att deras sittplatser är spridda runt om i bussen. Men det var kul att träffa Frida Aspnäs som skulle försvara Tjalves färger på friidrotts-SM i Borås. Tio minuter efter att jag kommit fram stod jag med en öl i handen tillsammans med Per och hans jobbarkompisar på Post hotel. Eftersom det skulle springas lopp dagen efter blev det ingen sen kväll utan fokus var mat.
Skulle bli kul att springa ett för mig nytt lopp på ett nytt ställe och det visade sig att startplatsen låg väldigt fint vid Kåsjöns strand. Den första jag träffar är August Mollén och hans pappa. Trevligt med lite hemmalöpare på plats. Solen strålade och jag var sugen på att springa. Visste att det var några duktiga tjejer anmälda men hur svårt skulle det kunna vara att åtminstone komma trea. Är uthållig och att springa på stig kunde ju inte vara omöjligt. Precis innan start såg jag en affisch som marknadsförde denna tävling som Göteborgs tuffaste lopp. Började ana oråd men måste erkänna att det ändå var en rätt kaxig löpartjej som värmde upp och tog sig till starten.
Träffade även ständigt glada Miranda Kvist. Gnuggade mig lite mot henne för att få lite av hennes entusiasm över att springa på stig att smitta av sig. Visste inte om det skulle hjälpa men det var värt ett försök.
De första trehundra metrarna bestod av en asfalterad uppförsbacke. Jag var fyra vid krönet och det var då det började. Sopades nästan omkull av en stor gren från en gran och där började löpningen i skog. Då menar jag skog. Var längesedan någon hade trampat på de djurstigar vi skulle fram på. Ibland fick jag hasa mig ned från branter och vid andra tillfällen klättra uppåt. På ett ställe hade de fällt skog och lämnat kvar alla grenar precis där vi skulle springa och på två ställen skulle vi genom mossig träskmark. Hade lera upp till knäna och armvecken efter att ha fastnat i det sistnämnda. När jag passerade sexkilometersskylten hade jag varit ute i 40 minuter och kände att det var ett skämt. Hade blivit passerad av många tjejer och insåg att man inte kan vara bra på allt. Loppet fortsatte i samma otillgängliga terräng och i hasorna hade jag några Veiron i ottan som avhandlade både det ena och det andra. Släppte fram några tjejer till och fortsatte längs hala spänger och blöta rötter. Vid elva kilometer var det dags för varvning och innan dess var det en kilometer grus där det gick att springa. Plockade löpare efter löpare men passerade på tiden 70 minuter och placering 100. Den sista milen gick runt Kåsjön och var mer lättsprungen även om stigarna inte var i närheten av handikappanpassade och stundtals kuperade. Men det gick att springa och jag var inte trött. Det var jag inte heller när jag kom i mål på 1.57.45 som sjätte tjej och hade klättrat upp till att vara bland de femtio första att ta sig igenom loppet. Faktum är att jag var rätt nöjd över mitt resultat då jag hade tagit mig igenom denna prövning utan brutna ben och dessutom sprungit sista milen två minuter snabbare än den tjej som vann.
Jag kom i mål skitigare än jag någonsin varit efter ett löppass. Kändes som jag hade varit på tigerjakt. Vi kommer till en skog. Vi kan inte gå runt den. Vi kan inte gå över den. Vi kan inte gå under den. Vi måste gå igenom den. Men ok, det var faktiskt rätt kul.
Efter att ha duschat bort leran och ätit lite mat gav vi oss iväg till Slottsskogen. Jag har bara sett den under varvshelgen och visste inte alls hur det egentligen ser ut. Hade exempelvis ingen aning om att det finns riktiga sälar i Säldammsparken. Brukar ha lite brått när jag springer förbi där och så står det så mycket folk i vägen. Men det fanns visst sälar, pingviner och älgar. Förutom att springa lopp och se på djur i Slottsskogen kan man gå på festival, hitta gaykompisar och spela discgolf. Vi var åtta personer som skulle ta oss igenom den 18 hål långa banan. Sådant tar tid, i synnerhet när större delen av sträckningen gick genom något som liknande vildmark. När det hade blivit mörkt hade vi fortfarande tre hål kvar. Upplevelsen togs till ytterligare en nivå då man fick leta efter sin freesbee med mobiltelefonens lampa och slanorna som var upphängda i skogen liknade något från Blair witch project. Sedan åt vi kebab och hjälpte de andra att äta upp de två kilo Toblerone som de vunnit på Liseberg tidigare på dagen.
De hade gjort ett bra jobb för att minimera sannolikheten att någon skulle få en hole in one.
I söndags blev det en morgonjogg till Skatås och vidare upp på en höjd i Lunden med fin utsikt över stan. En fin plats med lekplats och gräsmatta. En krossad molotovcoctail förtog dock lite av den idylliska stämningen. Kollade sedan på Varan-TV och sändningarna från friidrotts-SM. Frida Aspnäs sprang personbästa på 5000m och Charlotta Fougberg vann över Isabella Andersson. Även riktigt kul att se Tjalves Sara Bley ro hem ett brons på 400 meter häck. Göteborgsupplevelsen förhöjdes med glass från Lejonet och Björnen. Namnet kommer från lejonet i Göteborgs stadsvapen och Björn är namnet på grundarens son. Efter att företaget gått i konkurs 2008 köptes det upp av Håkan Mild som anses vara en av IFK Göteborgs främsta spelare genom tiderna. Jag kan starkt rekommendera sorten äpple och kanel. Innan bussen hem hann jag även med en oxfilé på Golden days med Bosnien-Peter.
Göteborg levererade och nu har jag lite mer koll på vad som döljer sig på sidorna av varvets sträckning. Skog var inte heller så tokigt. Får ta och bli lite bättre på det. Kan ju dessutom vara rätt fint om man klarar att lyfta blicken från stigen utan att skada sig. Nu ser jag fram emot en massa mil till veckan. Det började tidigt i morse när klockan ringde. Valde dock mitt favoritunderlag. Asfalt. Men Mirandas gnuggning hjälpte kanske lite ändå. Imorgon springer jag till skogen innan frukost.
