Springtimeresan – Eller finns det svensk müsli på hotellfrukosten?

Detta inlägg kommer handla om träning, en himla massa träning i olika former. Träning som bedrivits på et trevligt och varmt ställe. Träning som har gett massor av energi.

Förra lördagen åkte jag med ett chartrat flyg till Portugal. Ett flyg fullt av löpare från hela Sverige. Enligt annonsen i en känd löpartidning skulle man förutom Anders Szalkai få möjligheten att springa med två av Sveriges bästa ultralöpare, Jonas Buud och Frida Södermark. Coolt, henne vekade det ju roligt att få springa med. När jag hör ordet charter tänker jag sällskapsresan och lite så kändes det. Människor flygs ned till en solig plats för att umgås med varandra, och i detta fall även träna ihop. Och tittade man sig runt i planet, så fanns det nog några potentiella Siv, Majsan och det gifta paret Storch.

I Monte Gordo tränar man alltid innan frukost. Men istället för att plocka kulor med Lasse joggade vi med Anders Szalkai. En mycket trevlig rutin. Huruvida det fanns svenskt kaffe på hotellet brydde jag mig inte om, men jag uppskattade den svenska müslin i olika former. På eftermiddagen blev det 23 kilometer längs Portugisiska landsvägar och genom byn Castro Marim där vi stannade för en fika. I vår grupp hade vi med oss 20 löpare, bland annat Andreas som jobbar i Runners Stores lilla shop här på plats i Monte Gordo. Jag frågade honom ifall han springer mycket hemma och fick svaret att det blir en del träning. Jag förflyttade mig i gruppen, småpratade, kollade att alla mådde bra och att vi höll ett passande tempo. Efter en halvtimme får jag reda på att den Andreas vi hade med oss är Andreas Falk. Ultralöparen Andreas Falk. En kille jag såklart känner till men aldrig hade träffat. Att alla foton jag sett på honom varit med löparglasögon och tagna på långt håll är ju inte mitt fel. Nu har jag umgåtts med honom en vecka och lärt känna denna oerhört sociala kille som springer väldigt, väldigt långt. Och ja, han tränar en del även hemma i Sverige. Andreas har sprungit de 4500 kilometrarna från Bari i södra Italien till Nordkap. Bland annat. Sedan var det dags för en buffé. Den tredje av alla 21 som jag skulle äta denna vecka. Som tur är hade vi med oss en svensk kock som hade till uppgift att lära portugiserna laga godare mat och krydda sina anrättningar. Han lärde dem bland annat att göra en aioli som man får abstinensbesvär av.

Måndagens morgonjgg blev i vatten brynet och sen gick jag upp på den raka asfaltssträckan för att springa lite snabbt. Sprang 5 kilometer på 20 minuter utan särskild ansträngning. Jag som har ett personbästa på lite över 19 minuter. Oj då. Min balkong med utsikt över havet lämpade sig för bokläsning vilket jag ägnade mig åt innan lunch med avbrott för ett kortare träningspass. Jag körde HIIT – High intense interval training som är precis vad det heter. Vi var på stranden och armhävningar, squats, pushups, björnsteg, kaninhopp och utfall kördes i korta intensiva intervaller. Det hade aldrig varit så roligt att köra armhävningar. Eftermiddagens löparpass bestod av intervaller. Två serier av längre intervaller på 1-3 minuter som gick i en rasande fart genom pinjeskogen.

På tisdagen var det dags för den klassiska femmilen. Det handlade inte om skidor utan om fem mils löpning. Bussen tog oss längs kusten västerut och sen var det bara att springa hem. Dagen flöt på i ett behagligt tempo och vi stannade både för lunch och fika. Det var härligt att få springa och peppa alla och vara med om att flera sprang sitt längsta pass någonsin.

Jonas Buud tar täten i femmilen.

För att inte ligga på latsidan lånade jag en landsvägscykel efter jogging och frukost på onsdagen. Fick med mig Jesper och vi cyklade norrut runt en sjö. Det blev sex mil på skapligt kuperade vägar. Konstigt nog blir jag alltid tröttare av cykling än löpning. Efter lunchen somnade jag en halvtimme i solen men gick sedan på ett pilatespass innan det var dags för löpning igen. Vi sprang intervaller i form av fartlek där vi låg på ett led och sista personen hela tiden spurtade mot täten. Vi sprang ut längs piren och på vägen tillbaka kändes det bekvämt när ledet sprang i 4:10 tempo. TV:n på rummet visade till min glädje flera tyska kanaler. Denna kväll kunde jag se tyska barn mumifiera djupfrysta kycklingar.

Torsdag är dagen då man åker upp i bergen för ett pass. Bussen gick upp till Odelite, en liten by med vita hus som ligger på en kulle likt alla andra byar på detta ställe. Därifrån kunde man välja att springa 14 eller 10 km på kuperade grusvägar, eller om man var riktigt snabb, 23 kilometer. Jag sprang 14 km med gruppen som höll femminuterstempo. Sedan fick man springa de 28 kilometrarna hem om man ville. Medan de andra åt glass och väntade in startskottet för hemförden joggade jag fem kilometer längs landsvägen. Sedan sprang jag hem med femminutersgruppen. Räknade in 48 kilometer innan vi invaderade mataffärens mjölkdisk för påfyllning av energi innan jag varvade ned med ett pilatespass.

Lite smått kuperat under bergspasset.

På fredagens morgon sprang jag, Andreas och Fredrik 90 minuter distans ut på piren och runt byn Villa Real. Gick sedan på styrkeintervaller innan vi delade ut nummerlappar till tävlingen gissa tiden. Utan klocka eller andra hjälpmedel skulle deltagarna springa fem kilometer på en runda där målgång skedde på stranden. Hängde sedan vid poolen på eftermiddagen där de spelade Magnus Uggla. Dagens intervallpass bjöd på korta utmaningar. Vi sprang några set av 5*15 sekunders löpning med 15 sekunders vila. Trots den korta tiden hann pulsen gå upp rejält. På kvällen var det dags för avslutningsmiddag. Så nära en grisfest man kunde komma fast mycket lugnare. Trerätters och vin på restaurang. Hade en av lägrets långsammare deltagare vid mitt bord som menade på att hon skulle vara elit om hon inte vore så långsam. Kvällen fortsatte på Noxx med discodans. En intressant sak med toaletten på klubben var att det fanns en bidé. Hängde lite med Andreas i baren. Vi kom båda fram till att vi hellre befinner oss där än på dansgolvet. I synnerhet Andreas. Dansar det gör han inte fick jag veta och det var 15 år sedan han enligt uppgift festade till ordentligt. Efter att ha minglat runt och pratat med andra en stund gick jag tillbaka till baren men hittade honom inte. Till min förvåning befann han sig på dansgolvet. Klockan halv två hade i princip alla gått hem, men inte jag, Josefina, Andreas och personalen på stället. Han ville inte sluta dansa. Efter att ha tröttnat på att dansa trots carolafläkten gick jag tillbaka till hotellet. Kanske dansade han hela natten som den ultramänniska han är.

Hoppade morgonjoggen på lördagen men sprang en halvtimme extra innan jag träffade de 18 personerna som ville följa med på dagens 24 km ute på landsbygden. Detta blev också ett njutarpass och kryddades med en äggbakelse under fikapausen. Fick berättat för mig att äggvita används i framställningsprocessen av portvin. Därför uppfann man en god kaka på ägggulorna. Smart tycker jag som inte gillar när man kastar mat. Peppade sedan Torbjörn på vägen hem. Han hade redan slagit sitt dagsrekord och nu var det veckorekordet som skulle slås. Efter en extra runda på 3 kilometer kunde han räkna in fyra maror under denna vecka.

Glada efter en himla massa mil tillsammans under veckan.

Fame – Im gonna live forever. Efter dagens distanslöpning på 33 km var det dags för lägrets sista pass vilket för min del blev en dansmix på plankan. Var faktiskt riktigt kul och avslutades med core och en barfotajogg i vattenbrynet.

Det var inget roligt att packa ihop sina saker och åka hem igen. Jag har aldrig tränat så mycket men samtidigt inte heller känt mig så stark och pigg. Facit från träningsveckan blev 24 mil löpning, 29 träningstimmar och 5 utlästa böcker. En ansenlig mängd. Förutom att träna har vi inte gjort så mycket förutom att chilla så det enda jag hade med mig hem i väskan förutom svettiga träningskläder var två kottar jag hittat i skogen. Men det var två väldigt stora kottar. Veckan har varit helt fantastisk. Det har varit så himla roligt att få springa med alla härliga människor. Detta och all rolig träning har inspirerat mig massor. Det är bara en sak som har saknats. Rune. Rune Larsson.