10 grejer

Insåg att det var längesedan jag bloggat. Mer än två veckor sedan. Kanske beror på att det inte hänt något. Klart det har. Här kommer 10 saker som hänt sen sist.

1. Min syster har fått en lillasyster till Connie och jag har alltså blivit moster igen. Det hände förra fredagen och istället för intervaller i arenan joggade jag till sjukhuset för att hälsa på. Jag förstår att man inte får hänga med in på avdelningen, men hur vore det med ett litet ombonat rum istället för en ekande kal korridor när man ska träffa bebisar för första gången. På vägen hem körde jag intervaller. Sju gånger femhundra meter på cykelvägen.

En vecka gammal Annie. Inte så värst kartig och nästan blind men väldigt söt. Vi kommer att ha mycket kul ihop framöver när hon växt till sig.

2. Det knäppaste som hänt sen sist inträffade förra söndagen. Jag och Henrik beslutade oss för att höja tempot sista tredjedelen på långpasset med Tjalve. Efter några kilometer kom en tjej i fyrtioårsåldern ut från sin tomt. Hon var klädd i lite sportigare promenadkläder och såg ut att vara på språng. Det konstiga var hennes ansikte. Hon var sminkad som en katt. En vit katt med svarta morrhår. När vi springer förbi skriker hon att hon känner igen mig från tidningen och undrar om jag verkligen är den Frida. Det var den Frida och hon blir sällan igenkänd av en katt.

3. Två veckor går snabbt och det som gått ännu snabbare är intervallträningen förra veckan. Det känns som att något har lossnat. Under december och januari sprang jag bara distanspass vilka stundtals kändes rätt sega. Jag låg på en hög veckodos i januari. Upp emot 23 mil i veckan. Men jag höll mitt löfte till mig själv och Rune. Jag sprang inga intervaller. Kan inte påstå att jag var speciellt sugen heller. Det var rätt skönt att inte behöva springa fort. Att springa ett pass på fem mil har jag absolut inga mentala problem med, men ibland kan det kännas motigt att veta att man har ett hårt intervallpass framför sig. Som tur är brukar det reda upp sig när man sprungit den första intervallen och är tillsammans med andra löparkompisar. Men de sista veckorna har jag fått lov att träna fart igen. Det började med att jag tilldelades en veckodos på 20 min, sedan 30 min, 40 min och förra veckan hela 50 min. Jag delade upp dessa 50 minuter på tre pass och förstå den glädje som infinner sig när man springer sina bästa pass sen man började med löpning. Det hade visat sig att det lönar sig att lyssna på någon. Förra tisdagen körde vi tusingar i Stadium arena. Jag hade sett fram emot passet innehållande sex stycken. Målet var att köra dem i fyraminuterstempo. Första kändes jättelätt och utan ansträngning hade jag sprungit den på 3:40. När passet var slut hade jag sprungit alla på liknande tid och den snabbaste på 3:37. Torsdagen gick lika bra när vi körde 4*2000m. Den bästa sprangs på 7:37, även det en toppnotering. Nog om intervalltider.

4. I onsdags tappade jag min nyckel i Vrinneviskogen. Vi sprang kortare intervaller i skogen men jag var bara med på ett fåtal och gick sedan på en kostföreläsning i Tjalvegården. Vi fick smoothie och tips på vad man borde äta. Men på vägen hem hittade jag inte min nyckel i fickan. Detta visade sig vara väldigt opraktisk då det bara finns en till. Den nyckeln befann sig på Office IT-partners kontor i Smedby och där jobbar man inte kväll. När jag satt i min trappuppgång och funderade i svettiga träningskläder kom jag på att vi har en facebokgrupp i bostadsrättsföreningen. Via den hade jag snart fått korn på en huvudnyckel och kvällen var räddad.

5. I torsdags började jag provjobba i Norrköpings arrest. En väldigt speciell miljö som jag aldrig tidigare vistats i. Jag gjorde mitt skift tillsammans med en annan arrestvakt och lärde mig alla rutiner. Först hjälper man poliserna som kommit in med en person som är misstänkt för ett brott eller är påverkad av droger eller alkohol att bli avvisiterad. Sedan när han eller hon fått en cell tilldelad är det arrestvaktens ansvar att titta till dem, se till att de får sina behov uträttade, och om så beslutas, släppa ut dem igen. Det var ett väldigt intressant jobb för mig som gillar nya utmaningar. Jag jobbade även natt på fredagen. Vi fick in en död katt i en säck, lite fullisar, några bråkstakar och en liten galen tjej.

Hej jag heter Frida och det är jag som tar hand om er sprutnarkomaner, våldsamma människor och annat bus. När man börjar sitt skift är det alltid ett möte med de poliser som jobbar ute på fältet. Framme vid projektorduken låg en DVD med en polisskolanfilm. Undrar om den låg kvar från förra fortbildningsdagen.

6. I lördags var det dags för träff med tjejerna. Eftersom jag hade jobbat i arresten till fyra på morgonen prioriterade jag några timmars sömn istället för träning den dagen. Shopping, gallerier och matlagning stod på schemat. Småbarnsföräldrarna bangade krogen men jag gick dit. Eller rättare sagt, jag sprang dit. När jag kom genom Holmentornet på väg till Franz Jäger insåg jag att gå är så mycket långsammare än att springa. Jag joggade därför in i kön vilket uppmärksammades av andra. Började prata med en snubbe och hur vi från jogging kom in på antika möbler och barockfrisyrer kan jag inte redogöra för.

Shop until you drop. Jag som inte skulle köpa något. Men tydligen tillhörde större delen av påsarna just mig. Dessutom beslutade jag mig för att köpa en av tavlorna på galleriet. Det är kul att köpa saker.

7. Jag har blivit uppgraderad till expert. Expert på löpning. Jag och två andra experter sitter med i motionspanelen i P4 Östergötland och under våren ska vi få tre adepter att uppnå sina mål inom träning. I måndags var första tillfället i radion. Jag som bara springer och inte tänker så mycket exakt på vad jag gör skulle överföra mina kunskaper till andra. Detta visade sig vara ett ypperligt tillfälle att faktiskt tänka lite på vad jag själv sysslar med. Det visade sig bli en himla trevlig stund där vi lärde känna varandra och delade ut den första läxan. Löpskolningsövningar gör sig inte så bra i radio utan dem sparade vi till nästa gång vi ses. Det är bara Nilecity som kommer undan med att spela Duracellkaniner på bästa sändningstid.

Peter Blaha, alias Pansar i Gladiatorerna, visade sig inte vara riktigt lika läskig i verkligheten och dessutom expert på styrketräning. Frida Södermark, en sån där som springer jättelångt, och tydligen expert på löpning. Anne-Lie Nielsen, som vill springa fortare i massor av lopp hon är anmäld till. Daniel Ekvall, idrottspsykolog som är expert på hur man ska tänka och bete sig. Linus Johansson, student från Linköping som ska cykla Vätternrundan. Petter Anhoff, radiopratare som ska springa terränglopp och halvmaraton.

8. Som vanligt har jag spenderat mycket tid i skolan och förskolan. Där händer det saker hela tiden. En morgon var det flera som grät för att kompisarna hade loggat in på ett dataspel och snott hår och kläder från någon animerad gubbe. Några andra barn spelade ett spel där man springer längs en tågräls, hoppar över tågvagnar och samtidigt samlar pengar. Det spelet påminde mig om Hugo som man kunde ringa in till TV och spela för många år sedan. Man styrde det lilla trollet med hjälp av sin knapptelefon och så kunde man vinna kilovis av gelégrodor. När jag försökte berätta det för barnen tappade jag dem rätt snart. En annan dag ledde jag en idrottslektion och blev fälld bakifrån under uppvärmningen. Då hade jag svårt att hålla mig lugn och sansad.

9. I tisdags sprang jag med Tjalve till Folkparken för att träna intervaller. Det var en skön kväll och nästa fyrtio personer som ville springa på grusgångarna i parken. Under den tredje intervallen stack det till i baksida lår. Jag stannade direkt och insåg att jag sträckt muskeln rejält. Om detta hade varit 2013 hade jag fortsatt springa och hoppats på det bästa. Men nu var det 2014 och året då jag hade börjat lyssna på kroppen. Så jag gick snällt tillbaka till Tjalvegården. Mat på Munken fick jag ändå som tur var. Morgonen efter hade jag planerat in ett långpass, men det fick bli en lång sovmorgon istället.

10. Idag har jag befunnit mig i medeltiden hela dagen. I skolan har vi besök av teaterpedagoger som tillsammans med oss dramatiserar denna svunna tid. Vi har även tillverkat rekvisita till morgondagens gästabud. Vi ska äta skolmaten i klassrummet där vi kommer ha våra medeltida flaggor uppsatta och även få sällskap av gycklare. Maten ska intas på trätallrikar och ätas med slev. Men om potatisbullar med lingonsylt är så värst tidsenligt kan diskuteras. Men nu ska jag bege mig iväg på ett intervallpass. Det blir superintervaller på Borgsmo. 4*2000 meter och i mitten ska vi kasta in en naggande god tusing. Sträckningen är borta. Jag är laddad. Undrar om det blir nytt rekord.