maj
I söndags var planen att cykla runt Roxen. Dock kastade min träningskompis in handduken kvällen innan och då min förfrågan på facebook inte gav resultat gav jag mig ut själv. Hann bara till Norsholm innan jag hade hittat sällskap. Jag och min nyvunne kompis cyklade sex mil genom naturskönt landskap. Sedan blev jag ensam i motvinden när han begav sig hemåt i höjd med Linghem.
I måndags på väg till jobbet lärde jag mig att man inte ska leta i sin vänstra ficka med höger hand när man cyklar. Då ramlar man lätt vilket jag gjorde och fick lägga till ännu ett skrapsår på mina ärriga knän. I slutet på dagen skulle jag hålla i en lektion med baseball. Hade ingen aning om hur det spelet fungerar men efter lite googlande lyckades jag genomföra lektionen. Denna vecka har jag jobbat på Mosstorpsskolan, skolan där jag själv gick i Skärblacka. Detta innebar att jag fick springa dagens 20 minuter på kända stigar. Spåret som skolan använder sig av går i skogen och jag kom ihåg var fusket finna. Det använde jag mig dock inte av utan förlängde så att jag fick mina minutrar. Utan smärta. Cyklade som ett oljat troll till stan efter lektionen för att hinna till en inspelningsstudio. Kände mig som en stjärna när jag stod i hytten med hörlurar. Nu var det dock inte en låt jag skulle spela in utan något så oglamoröst som en jingel för stadsloppet som ska sändas i TV. Gick på fem minuter och sedan hoppade jag i poolen för ett intervallpass med Anna och Charlotta. Men det var efteråt den stora utmaningen började.
Vi hoppade från femmans trampolin. Kan inte känna att det var kul att stå däruppe, men jag kunde såklart inte banga. Efter ett skrik var man nere och skyltarna skulle ha visat noll poäng. På lördag ska vi kanske hoppa från sjuan. Jag vet inte om jag vågar.
Min upptrappningsplan gällande löpningen ser ut som följer:
Dag 1 – 5 min
Dag 3 – 7 min
Dag 5 – 10 min
Dag 7 – 15 min
Dag 9 – 20 min
Dag 11 – 25 min
Dag 13 – 30 min
Eftersom jag hoppade över den första dagen var jag igår uppe på dag 11. Samma dag som Superloppet i Skärblack skulle gå av stapeln. Ett roligt lopp på hemmaplan och i teorin skulle man kunna ha anmält sig och joggat de 5 kilometrarna på just 25 minuter som var dagsplanen. Jag var i valet och kvalet. Hade inte haft någon smärta på fyra månader men vad är en liten tävling i Skärblacka mot att få tillbaka en skada som kan äventyra framtida märsterskap.
Ni får inte skvallra till någon men jag anmälde mig till tävlingen. Jag sa till folk att jag skulle jogga men visste innerst inne att det inte skulle bli så. Uppladdningen blev besök hos en farmor. Sådana besök kan rekommenderas. Småkakor är som dunderhonung och kan göra den svagaste stark. Värmde sedan upp på cykel i 15 minuter och därefter lätt jogging i fem minuter. Nu hade jag 20 minuter kvar av min löpardos för dagen. Starten gick och det kändes bra. Så bra. Första kilometern gick på 3:40. Jag skulle ju jogga. Vid två kilometer hade jag avancerat från position fem till att ligga trea. Bestämde mig för att ligga kvar där och inte öka. Jag var stark och mitt steg kändes bättre än innan skadan. Men jag skulle ju inte springa fort. Faktum är att jag tangerade mitt pers på distansen och behöll min placering ända in i mål. Efter de fem kilometrarna som dock saknade 200 meter stannade klockan på 18:56. Vilken lycka, och vilken idiotisk chansning. Men det hade fungerat. Kände inget i foten under loppet och inte efter. Ibland lönar det sig att chansa.
Tjalve visade sina färger genom att plocka flera av pallplaceringarna i Superloppet. Dessutom fick man kasta bollar i hål där vinsten var saltgurkor. Bara en sådan sak. Skärblacka är superbra.
Efter loppet blev jag full och köpte en startplats till Stockholm maraton på Blocket. Ja jag skämtar. Men det var vad jag skrev till Peter Holgersson i morse. Jag har inte fått någon reaktion på det än. Nej någon start i Stockholm blir det inte förrän SM i augusti och full, ja det kanske jag blir någon gång innan dess. Nu ska jag hålla mig till planen och dessutom fortsätta träna alternativt under upptrappningen och även delvis i framtiden.
På jobbet idag körde vi flaggleken i skogen. Det är lite som paintball eller laserdome fast utan gevär. Man ska erövra det andra lagets gömda koner utan att bli tillfångatagen. Riktigt kul och kidsen gick in för det genom att krigsmåla sig som Rambo med hjälp av en lerpöl. Sedan var det dags för ett pass i poolen igen. Vattenlöpningen som visat sig vara oerhört positiv för min löpstyrka. På kvällen gick vi och tittade på fotboll. IFK mötte AIK. Vi var ganska ofokuserade då det finns mycket saker som är roligare att prata om än att titta på planen i 90 minuter. Löparglädjen från igår kunde fått ett snöpligt slut när vi var på väg hem. En gubbe i elrullstol körde i hög hastighet på min fot. Det var inte skönt och han hade inte ens vett att be om ursäkt. Blicken han fick av mig var mördande.
