7 härliga minuter

Hjälp. Långsamt håller jag på att förvandlas till en cyklist. Jag har cykelkläder. Jag åker på rulle. Jag har ett litet skavsår på tummen från växlarna. Mina byxor har blivit för trånga kring låren. Jag tycker till och med att det är lite kul att cykla. Om inte annat är det ett bra komplement till vattenlöpningen. Saken är den att så hög träningsdos som jag ligger på nu har jag sällan legat på, mätt i träningstid. Dryga 3 timmar om dagen. Om ni vill träffa en skadad del av Norrköpings elitidrottare är ett hett tips att hänga på Centralbadet. Där rusar vi fram i en svindlande hastighet av ungefär 90 meter på 5 minuter.

I lördags hjälpte jag pappa i trädgården. Återigen blev jag påmind om varför jag inte vill ha något hus. Drog stora grenar från en hög till en annan och fyllde åtta säckar med mindre grenar och löv. Sedan var det Göteborgsvarvet. På TV. Men det kanske var skönt, för det var ingen lek att ta sig igenom varvet detta år. Kommentatorerna diskuterade vilka som är de bästa löparna i Sverige just nu och nämnde Jerker Lysell i det sammanhanget. Coolt att jag får träna med honom.

Söndagen blev en vilodag. Men istället för att sitta helt still sopade vi mattan med pensionärerna på tipspromenaden i Vallaskogen. En enkel match där vi dels hade en avsevärt högre hastighet längs banan och dessutom plockade in både andra och tredjepris i kontanter. För promenader skulle jag enligt ordination från sjukgymnasten nu vara igång med. Sedan blev det discgolf i Rydsskogen vilket var en nära naturenupplevelse. Genom kärr, över berg, genom tät skog och nedför branter. Har ingen större lust att avslöja vad jag gick runt på men det var betydligt mer än par. I Gamla Linköping finns det dessutom en stor godisaffär där godiset är alldeles för billigt. Men det blev mest mandelsbiskvier vilka fick utgöra ett nostalgiskt mellanmål i nyponsoppa med grädde, innan kvällens hemmagjorda bearnaisesås. Vilken efter den skurit sig som tur var kunde räddas med hjälp av lite googlande på nätet.

Förutom att jag var idrottslärare på måndagen hann jag med 50 km på racern och ett pass vattenlöpning innan jag var funktionär i efteranmälningen på vårruset. Solen hade kommit fram under dagen och det var många tjejer som ville anmäla sig hos oss i tältet där det var lika varmt som i en kuvös. Gick sedan och scannade in startfältet då jag även skulle vara speaker i målgång. Tog på mig glasögonen för att känna igen vilka tjejer som susade över kullen de sista hundra metrarna.

På tisdagsmorgonen blev det nästan två timmars vattenlöpning. Började tillsammans med Jennie och Nina och när de gick till jobbet kom istället Jerker och Elin. Rekord i poolen, under tio minuter var vi fem stycken löpare. Sedan blev det oväder, regn och åska vilket gjorde att vi inte fick vara kvar utomhus för badvakterna. Där inne gick strömmen så att klockorna stannade och vi fick köra våra intervaller på känn. Efter att haft ett par idrottslektioner där eleverna påpekade att de tyckte jag såg ut som en idrottslärare var det dags för träning igen. 63 km på vägarna ut mot Norsholm och via Söderköping tillbaka till stan. Jerker och jag drog varandra växelvis i motvinden och fick upp pulsen under passet där vi snittade 30 km/h. Hann äta ett äpple innan jag åkte till Hageby vårdcentral för att möta den somaliska killen som Jennie och jag hittade utanför Centralbadet förra veckan. Lämnade honom vid Tjalvegården och han hade fått ett bra träningspass i backarna.

Idag har jag fått peta in träningen lite där jag hittat små hål med tid. Är ett pussel att få till dagarna så man hinner med maximalt med grejer. Efter jobbet var jag på massage och trots att det är en rätt våldsam historia lyckades jag somna. Jag vet inte var jag hört detta men någonstans har jag läst att tjejer tydligen ofta fiser i sömnen. Detta hände under dagens massage. Faktum är att det händer mig med jämna mellanrum. Att jag vaknar av mina egna fisar. Efter 70 min i poolen var jag stugvärd i Tjalvegården. Det var inte så att jag var sugen men avverkade ändå 40 minuter intervaller på motionscykeln innan jag åkte hem och tog en välförtjänt kväll. Måste erkänna att man ändå blir lite trött av att träna mycket och att hela tiden vara på väg med det nödvändigaste i ryggsäcken.

Lyckligtvis kommer jag kanske ändå inte förvandlats till en cyklist fullt ut. Igår sprang jag 7 min. 7 min. Så lång tid tog det att springa runt kyrkogården, och jag hade inte ont under rundan, jag hade inte ont efteråt och jag har inte ont idag. Faktum är att jag inte har haft ont på tre veckor. Nu ska jag inte förhasta mig utan jag har fått ett upptrappningsprogram som jag ska följa slaviskt. Snart är jag tillbaka starkare än någonsin.