Säsongen har börjat

Ligger i soffan och är lite mosigt trött efter ett hårt och långt intervallpass. Ska skriva ihop några rader om veckan som gått innan jag powersover inför morgondagens stora utmaning. Att springa längre än jag någonsin sprungit. Men mer om det efter att jag överlevt.

Var och kollade på terräng-SM i söndags. Tog cykeln från Norrköping till Linköping för att träna lite alternativt. Roligt att få vara åskådare vid en löptävling för en gångs skull. Var ändå lite dumt att jag inte ställde upp när jag i högtalarna fick höra att det inte blev någon lagtävling eftersom bara två lag var anmälda. Visste inte ens att det fanns en lagtävling och i cykelskor och babianbyxor kändes det inte som ett alternativ trots att vi skulle fått minst ett brons. Oavsett vad kunde Tjalve glädja sig åt många fina insatser på den jobbiga gräsbanan och nästa år får vi se till att organisera det hela bättre.

I tisdags var det dags för mig att vara snabb. Vi var nio stycken som åkte till Ljungsbro för att springa en halvmara till Borensberg. Förhållandena var optimala med sol och medvind längs natursköna Göta kanal. Mitt mål var pers vilket innebar att jag var tvungen att springa i närheten av fyraminuterstempo. Loppet börjar med ett och ett halvt varv på lörparbana och sedan ger man sig iväg längs kanalen på grusväg. Efter två kilometer har jag två tjejer med mig i klungan varav en jämsides. Vill hellre ha henne bakom än framför och när jag sprungit om hör jag henne få stalltips av några killar och enligt dem skulle jag inte fixa att hålla tempot hela loppet. Ännu en anledning till att göra just det. Faktum är att det kändes rätt lätt. Springer hela loppet med Petter där vi turas om att dra vår klunga efter oss förutom den sista en och en halv kilometrarna som är uppför där han får springa före. Den sista biten var sjukt jobbig men jag springer i mål på 1:26:19 vilket resulterade i ett pers på fyra sekunder och vinst. Så himla skönt. Åt min halva banan, för enligt start PM:et var det just en halv banan man skulle få styrka sig med. Tur att vi hade min halvgräddade kaka att njuta av i solen där vi firade hela fem stycken personbästa tider. En kaka jag bakade på natten innan efter hemkomst från en valborgsfest och halv två fick den helt enkelt vara klar. Den jag blev mest imponerad av denna dag är nog ändå den tredje tjejen som enligt uppgift spydde tre gånger under loppet och ändå sprang in på 1:29.

Dagen efter var det dags för tävling igen. Den tredje och sista deltävlingen i Söderköpings Albogavarv. En årligen återkommande terrängloppsserie. Trodde stigen hade regnat bort efter förra veckans orgie i regn och lera, men banan låg kvar och var förhållandevis torr. Kom iväg snabbare än sist och efter fem kilometers trixande över stock och sten vilket inte tillhör mina starka sidor kom jag i mål två minuter snabbare än förra veckan. Eftersom jag varit med alla tre lopp denna säsong hade jag plockat ihop poäng som räckte till en sammanlagd andraplats för året. Detta resulterade i en hel påse fylld av kitsch.

 Det är roligt att säsongen verkligen har börjat. Jag gillar att åka runt på lopp. Få springa och samtidigt träffa massa trevligt folk. Efter denna reflektion ser jag fram emot morgondagens utmaning som ska ta mig ett steg längre sommarens mål. Rapport kommer som sagt efteråt.