Föreställ dig att du kommer in i ett rum och där står den bästa frukostbuffé du någonsin sett men du kan inte njuta av den på det sätt du vill. Det hände mig i morse på vårt hotell Radisson Sas i Warszawa. Men jag åt det godaste och gick sedan upp till rummet igen och chillade. Till starten på maran skulle det enligt uppgift ta 20 minuter att gå. Det gjorde det inte. Absolut inte, och vi hade rätt liten marginal. Promenad blandad med jogging tog oss till starten där det visade sig att lastbilarna för överdragskläder låg ett långt stycke därifrån. Då blev vi i alla fall uppvärmda och hann ändå till starten. Oklar information på polska och utan nedräkning gick plötsligt startskottet och vi började kuta, förbi Copernicus och hans solsystem.
Vill man springa fort ska man springa i Warszawa. Här är det platt och mer nedför än uppför då start och mål är ungefär 2 km från varandra. Min plan var att springa i närheten av pers vilket innebar att jag behövde hålla ett snitt på 4:05 min/km och en måltid 2:51:32 som jag gjorde 2011. Inga problem att hålla tempot första milen, men tappade sedan lite och gjorde halvmaran på 1:28. Fick ny energi när vi sprang genom parken. Den med det kungliga badet. Jag svettades och kanske störde jag någon besökare med det. Sorry, hoppas vi får springa här nästa år ändå. Det var varmt idag. Solen sken från en klarblå himmel och solbrännan bättrades på ytterligare. Bra inför hösten. Jag gjorde dock om mitt mål och siktade istället på 2:53. Det fick räcka. Men lättare sagt än gjort. Det är ändå fort och jag tappade lite. Sista milen var jag rätt stel men tuffade på. Det är någon skit i mitt högra ben. Det gör inte ont men det strålar och är stelt. Sista milen började med några uppförsbackar, dock rätt obetydliga i sammanhanget men sedan orkade jag uppbringa kraft och öka lite. Fast det är svårt när man vet att man inte springer för pers, inte för någon placering och att det inte spelar särskilt stor roll i världshistorien vad jag springer en mara på.
Tänkte om. Jag hade ju ett roligt lopp. Publiken var himla bra på att heja. Det var en solig dag. Jag är ändå förhållandevis bra på att springa. Jag hade en bra känsla trots allt. Energin fanns där. Jag var ute på löparäventyr. Flera dagar kvar i Polen. Sista två kilometrarna ökade jag lite. Sprang in på 02:56:53, men hade 300 meter längre på klockan vilket en del andra också hade. Gladde mig åt att jag då hade haft en liten bättre tid om jag bara hade sprungit en mara. Drack någon slags saft. Släntrade bort till massagen och plockade sedan fram mitt VIP-kort som gav access till ett bra tält.
Eftersom vi inte hade några pengar med oss blev det promenad hem. Det var tur för vilka fina gator vi gick på. Först kom vi till en slags klagomur. Det var en karta över några kvarter med post-it lappar på. Vi frågade vad som stod på. Killen som verkade ha koll på lapparna berättade att boende i området hade fått skriva upp vad de tyckte inte fungerade i sin närmiljö. Bland annat att det var svårt att hitta parkering och att det nu på morgonen hade varit högljutt när speakern till marathonloppet hade testat högtalaranläggningen. Stackars dem. En gång om året. Måste vara svårt att stå ut. Gatorna ledde genom gamla stan och det fanns inget slut på de fina husen vi passerade. Fem kilometer sightseeing innan vi var tillbaka på hotellet och såg att man hade fått åka gratis med public transport under dagen. Tur att vi inte visste det. Nu blir det en kväll på stan. Vi är värda öl. Äventyret fortsätter. Keep you posted.