sep
Igår sprangs maran i Warsawa och vid närmare eftertanke, ett av de bästa arrangemang av denna distans jag deltagit i. Massor av hejande publik längs sträckan. Täta energistationer med långa langningszoner. Det var inte svårt att få tag på vatten, sportdryck, socker, bananer och i andra halvan av loppet även gel. Flack bana utan snäva svängar. Med andra ord bästa förutsättningarna för att göra en snabb tid.
Men oavsett hur snabbt man springer hör det till att fira efter ett lopp. Det gjorde vi igår kväll. Vi började med middag på hotellet där vi fick sällskap av några kenyaner. Bland annat vinnaren av loppet och några pacers. Sedan svartåkte vi på spårvagnen ned till palmen. Det är en konstgjord palm som blivit ett känt riktmärke i Warszawa och i området i närheten finns det många barer och restauranger. Först hamnade vi på något turistigt ställe men på andra försöket blev det jackpot. Ett schysst hak lite avsides där det inte var några gäster förutom vi och personalen. Killen i baren var lite trött men serverade oss drinkar och en god macka. De hade dock ingen matservering utan han gick och köpte den på något ställe bredvid. Sedan letade vi oss in på några bakgårdar, och det var där det hände om man hörde till lokalbefolkningen. En bar serverade bara shots varav en hade smaken av sill. Vi gick dock vidare. Hittade en annan pub där tjejen sa att hon kunde göra drinkar som inte var perfekta med smakade ok. Good enough för oss. Vi satte oss ner, hon läste i sin handbok över drinkarna de erbjöd, insåg att hon inte hade de rätta glasen, men kom tillbaka med två från baren bredvid. Snart fick vi sällskap av ett ungt par. De var trevliga och köpte det faktum att vi jobbar som mjölkbonde och hjärnforskare hemma i Sverige. Även att ha pratat jobb en stund. I detta land är det shots som gäller och vi provade en som hette ryskt heroin och en annan som inte kan ha varit något annat än en smoothie i ett väldigt litet glas. Följde med våra nya kompisar till ett annat ställe som endast bestod av ett litet rum och där det hängde barbiedockor i taket. Kvällen blev ändå inte särskilt sen och vi var nöjda över att ha fått varit en del av stadens nattliv och haft en rolig kväll.
Vi hade även ett annat fokus. Frukosten. Somnar man fort blir det frukost fortare. Idag kunde vi dessutom njuta av buffén av rang. Sedan åkte vi till flygplatsen och hyrde en bil. Vi hade två dagar till i Polen, egentligen ingen plan, men vänner nere vid gränsen till Slovakien. Ett bra tillfälle för roadtrip. Resan vi trodde skulle ta 5 timmar visade sig ta närmare 7 på grund av oändliga trafikarbeten och rusningstrafik i Krakow. Men vad gör det när man ser massa spännande saker längs vägen. Innan vi kom ut ur staden hamnade vi i ett område där i princip allt var på kinesiska. Efter Warszawa var det mil efter mil med äppelodlingar och efter Krakow närmade vi oss bergen. Ju närmare bergen vi kom ju fler skyltar var det längs vägen. De bokstavligen skymde sikten och erbjöd allt från skiduthyrning till detektivutrustning. Vårt mål var Zakopane och där blev vi mottagna med öppen famn. Rättare sagt ett litet samhälle dessförinnan som taget ur Sound of music. Kor, gröna kullar och fjällstugor. Vi blev inbjudna till familjen och fick smaka det mesta som det polska köket kan erbjuda. Rökt ost, spagettiost, dumplings, kakor, bullar, svampsoppa, fruktpudding, bröd, munkar, ännu mer ost, fyllda pastasnäckor, korv och vin. En fantastiskt trevlig kväll hos dem. Vi satt länge och pratade innan vi åkte till vårt hotell. Där hade vi ingen bokning. Förrän den 10 oktober. Fail. Det löste sig ändå och imorgon ser vi fram emot att vakna med utsikt mot bergen.
