I lördags insåg jag att jag skulle kunna få till en start i ett lopp denna påsk. Så kul. Tur då att Grytsloppet ute i den östgötska skärgården är ett sådant där man kan anmäla sig precis innan start, vilket också är enda möjligheten till att vara med. Som bäddat för spontanitet.
Söndag och påskdag med en sol strålande från blå himmel. Kallt trots detta men jag klädde mig i shorts och premiären av min klubbs t-shirt. Fick bli ett bra mellanting åt mig som brukar köra linne nedåt nollgradigt. Till Gryt är det en dryg timmes körning från Norrköping och med Emil i Lönneberga för lillan och P4 för mig blev detta en trivsam färd på de i slutet böljande vägarna mot denna andra del av Östergötland.
Målet låg vid skolan och förskolan och hade utvecklats sedan jag tog mig an loppet för gissningsvis åtta år sedan. Då fanns ingen banderoll utan en linje som kort innan start sprayades framför våra fötter. Jag kom ihåg att det fanns backar. Sådana glömmer man inte. Kom också ihåg att det är ett trivsamt lopp vilket snabbt bekräftades igen på den soliga skolgården där många slutit upp för att springa. Både ortsbor och tillresta.
Klara pinnade på mot förskolans lekplats. Jag upptäckte att vi hade punka på ett av hjulens däck. En timme till start. Lagningsgrejer fanns i vagnen. Men inte det essentiella lilla verktyg man tar bort däcket från fälgen med. Lösningsfokuserade Frida bad några andra föräldrar hålla ett öga på Klara medan jag gick på jakt. En sportig cykel stod lutad mot en förrådsbod. Jag frågade med hög röst om någon ägde cykeln. Inget svar. Förstod att det jag sökte förmodligen fanns i väskan under sadeln. Jag trumpetade ut att detta var ett lån och ingen stöld. Hittade det jag sökte och var tydlig med att jag skulle återställa lånet väldigt snart.
Punkan lagades. Jag lämnade tillbaka verktyget. Klara grävde grävskopa vilket var intressantare än den lunch jag hade med. Jag köpte en nummerlapp. Tiden till att värma upp blev knapp. Att hinna ett toalettbesök med den ringlande kön bedömdes som omöjligt. Vi joggade i väg på en kort uppvärmning, stannade vid ett dike, jag hoppade ned och kissade, och begav oss sen till starten. Radade in oss längst fram. Detta är alltid lite kymigt. Mosa in en vagn där. Men vi skulle försöka springa snabbt.
Vi for i väg i en rasande fart och förberedde oss på ett tufft lopp. Om det var backar. Ja. Om de går att snacka bort ens utan vagn. Knappast. Ett annat ekipage som stack ut ur mängden var tjejen som kutade förbi oss med en hund i koppel. Vi låg trea och den platsen skulle vi hålla bestämde jag mig för. Klara tog av sig mössan. Jag hann fånga den. Jag hejade på henne. Det är värt den extra energin det kostar. Att springa lopp måste få vara kul även för henne. Hon viftade och vinkade på dem som hejade på oss. Det var en trivsam färd trots det höga tempot. Hunden blev lite trött efter tre kilometer och vi kunde lägga oss som tvåa. Hade det nu varit platt hade vi sannolikt gått upp i ledning men den sista brutala backen var just brutal. Men vad gjorde det. Vilket jäkla träningspass. Supernöjd kutade jag in med Klara som tvåa på dryga 22 minuter. Jag blev väl två och en halva om man ska vara noga. Heja oss.
Extra kul att några klubbkompisar hade kommit till start. Lika nöjda som oss över att ha tagit sig upp och ned genom den fina lilla orten, med hav, böljande landsvägar och fina hus som inramning. Just det, även några hundra meter skogsstig.
Framme i mål joggade vi ned med ettan och sedan blev det såklart parklek igen. Och festis. Och korv. Linbanan var populär och så även tidigare nämnda grävskopa. Detta var ett riktigt brödrostlopp vilket innebär att förutom pris till vinnarna i form av sådant som man kan ha nytta av i hushållet var det en uppsjö av lottade priser i stort och smått. Från skärgårdskryssning till en helt vanlig matlåda. Vi vann inget men jag var riktigt glad över att jag och lillan hade fått till detta spontana och snabba löparäventyr. Heja alla små lopp och de som arrangerar dem – det är dessa event som gör oss starka både fysiskt och mentalt. Tävling är bästa träningen – vilken utmaning står du inför härnäst?
