Med Salming i Prag

Ni kanske undrar vad som händer hos Salming Running. Då kan jag berätta att det är full aktivitet. I synnerhet i nu senast i helgen då vi var i Prag under en så kallad sales summit inför säsongen 2024.

Och vem fick följa med mamma om inte globetrottern Klara. Det gjorde hon med besked och här kommer en rapport från äventyret som startade ruggigt tidigt i torsdags morse då vi lyfte 06:00 från Linköping. Byte i Amsterdam men redan innan lunch var vi på plats i hotellets lobby. Såklart var rummet inte klart för incheckning men en trött mamma och en liten flicka som spelade ut sina bästa sötkort gjorde att vi fick ett annat rum som dessutom innebar en gratis uppgradering. Perfekt. Rummet var stort. Innebar lekyta. Särskilt då det var stort men i princip omöblerat. Detaljen avsaknad av garderob skulle skapa kaos, men vad gjorde det oss.

Däckade en stund och gav oss sedan ut och sprang. Ett bra mål var att springa förbi nummerlappsutdelningen för på lördagen hade vi stadens halvmara på schemat. Mässan låg på andra sidan floden Vitava som delar city i två, och visade sig ligga mitt i ett tivoli. Gjorde ett sista försök att försöka få lov att löpa med vagnen. Men icke. Det skulle vara stenkört och strängt förbjudet. Suck. Plan B fick bli skarp. Barnvakt. Men dit var det två dagar och nu skulle vi göra spontan premiär på ett tivoli. Fanns en attraktion som såg passande ut. Den föll Klara helt i smaken och hade hon fått bestämma hade hela reskassan kunnat få investeras i detta.

Vägen tillbaka tog vi på annat sätt och hamnade uppe på en terrassering med härlig utsikt över stan. Under den branta nedvägen ropade Klara balja konstant. Det innebar att hon såg floden och ville bada. Det fick hon inte. Men stanna i en lekpark, det var självklart. Jag tittade lite åt ett annat håll när hon grävde ned ett annat barns traktor, men det var också det barnets mamma som fick några våtservetter av oss då han hade bajsat. Något även min lilla donna passade på att göra där i galonbyxorna. Tillbaka i lobbyn hade resten av teamet kommit från Salmings office i Göteborg. Dessutom anslöt sig återförsäljare från andra delar av Europa, de lokala tjeckerna såklart samt skotillverkarna som jag och Klara hade träffat redan på flygplatsen. Men den sena middagen fick utgå till fördel för att samla energi inför helgens olika åtaganden. Hängde lite i lobbyn till Klara fått smak på att springa runt och blåsa ut de levande ljusen efter att tydligt påpekat att de var varma.

Efter frukosten drog jag, Klara och fotografen ut på uppdrag. Sex nya skor i den nya kollektionen skulle fotas. Första två i hörnet av ett hus med fin färg. Många hundar passerade. Mamma sprang fram och tillbaka. Klick, klick. Klara hejade både på mig och hundarna.

Nästa ställe. En park. En fin fasad skulle få utgöra bakgrund. Så perfekt att det låg en lekpark bredvid och dessutom inhägnad. Ännu mer perfekt att det fanns en hel drös sandleksaker kvarglömda. Hon la i väg och började gräva. Vi skyndade oss till andra sidan och väggen. Springa. Fota. Fram och tillbaka. En mamma med ett litet barn anslöt. Jag hojtade att Klara inte var själv. Vi hade koll. Efter en stund började hon gråta. Jag sprang dit. Men inte ända fram. Skorna. De skulle ju visas för återförsäljarna under eftermiddagen. Våt sand. Ingen bra kombo. Fotografen kom efter med mina egna skor. Snabbt byte. Klara strax i famnen. Undrar ni lika mycket som jag vad den mamman hann tänka under dessa ögonblick?

Tredje stället. Genom en tunnel och upp till Vitkov hill med sitt nationalmonument. Under den promenaden hann Klara somna och vi kunde utan stress eller med risk för att hon skulle ramla ned fota och njuta av utsikten. Nu tänker ni. Var är bilderna. Vad är det för nyheter. Men tyvärr måste ni leva i ovisshet ett år till. Men ni kommer inte att bli besvikna, det kan jag lova.

Vid 12 började det officiella programmet för helgen i en eventsal i närheten av hotellet. Öl, kaffe, retrocola från kommunisttiden, andra förfriskningar och mingel. Sedan dragningar om det som varit och komma skall. Men en sak är säker och något vi förvaltar – det svenska arvet i form av storytelling och kvalitet. En känsla av löpande livsstil och upplevelser längs vägen. Detta konverterat med bästa komfort och löpkänsla in i skor av olika modeller. No nonsense helt enkelt. Jag hade gärna lyssnat mer noggrant. Klara kollade på Emil i Lönneberga. Men det är inte roligt i all evighet. Vi gick ut lite. Plockade med stenar på innergården. Matade en stor fisk med dem. Råkade välta den stora fisken. Konstverket gick inte sönder. Puh. Men ändå dags att gå.

Vi drog ut på ett litet löparäventyr i stället. Finns ett par saker man bör pricka in som turist i Prag. Det astronomiska uret på torget. Ett av de äldsta i världen och dessutom fungerande sedan 1410. Varje hel timme går några mekaniska apostlar en sväng runt och showar men det missade vi där och då. Däremot köpte vi korv och spanade in påskpynt och små marknadsbodar i folkmyllret. Nästa viktiga grej är Karlsbron som då den byggdes på 1300-talet fram till 1841 var den enda vägen över floden och här har dessutom en svensk armé motats på 1600-talet. De 30 barockstatyerna som pryder bron är en del i att bron är rankad som den mest kända och kanske vackraste i Europa.

Tog en annan väg tillbaka. Dels för att det är roligare, dels för att det var lite klurigt att ta sig fram i gamla stans gränder. Läs att det gick så läbbigt sakta att springa. Tur var verkligen det för vi kom till ett annat litet torg och rakt in i en konsert. Frågade en i publiken vad det var vi skådade och fick veta att denna Josef Vagner har utsetts till star of the year något år tidigare och är någon slags schlagerkändis. Musiken föll mig och Klara i smaken. Hon rockade loss och fick en idolbild av Josef till publikens stora applåder. Kom hem lagom till att äta middag och hoppa i lobbyns soffor en stund. Den sena middagen med gänget fick återigen vara, vi sparade oss till att lördagen skulle kunna bli all in på alla plan och bäddad för succé.

Racingday. En del kanske funderar över vem som skulle vakta Klara. Någon helt okänd jag skulle springa över på vägen till starten. Jag är lite knäpp ibland, men kanske inte fullt så spontan när det gäller lillan. Nej det var några ur team Salming som hade tagit den bollen. Och att hitta varandra innan starten för överlämning det skulle inte vara några problem, man har ju mobiltelefon. Eller hur. Bland 12 000 människor på en liten yta utan någon som helst gemensam referens till träffpunkt. Tio minuter innan start stående i toalettkön med en sovande Klara i vagnen hade vi ännu inte hittat varandra. Då ringer telefonen. Vid bron. Titta i riktning vattnet. Till höger om fästet. Vid starten. Skynda, skynda. I väskan finns allt hon kan tänkas behöva. Ring om hon är alltför ledsen när hon vaknar. Skynda till startfållans ingång. Jag var där tre minuter innan start. Vilken uppladdning. Hujedamig. Vi kör.

10:00 Startskottet gick.
10:09 Skulle nog bli succé, så pigg jag var.
10:20:29 Snygg tid på 5 km. Rullade på bra.
10:25 Vilken publik och vilken fin bana i den vackra staden. Gav energi.
10:41:34 Även milen passerades enligt plan. Heja, heja.
10:50 Tröttheten. Ville sova. Sömnbristen den senaste tiden slog till.
10:52 Fick omvärdera. Kanske skulle jag klara det på en skaplig tid i alla fall.
11:05 Om jag höll femtempo skulle jag komma i mål under 1:35.
11:10 Mitt mål blev att alla kilometrar skulle gå på under 5 min.
11:20 Det var rätt kämpigt med blåsten och längtan efter Klara.
11.25 Undrar om hon var glad. Telefonen hade i alla fall inte ringt.
11:34:09 I mål!
11:35 Tog en målbild.
11:36 Ringde barnvakterna. Klara var glad.

Sammanfattningsvis. Mitt högsta och realistiska mål var 1:25h. Mitt nästa mål som skulle vara fullt så gott hade satts till 1:30. Mitt mål jag skulle vara nöjd över var 1:35. Det klarade jag trots tröttheten och vetskapen om att Klara skulle vakna med okända personer. Jag hade inte ont, skadan är väck och jag hade fått ett superbra träningspass. Jag var nöjd. Och det bästa av allt, när jag hittade tillbaka till min dotters gäng bland dessa alla tusentals människor så var hon strålande glad. Hade varit ledsen 15 sek när hon vaknade, men sett sammanhanget med löpande människor och säkert förstått vad mamma sysslade med vilket sällan pågår för evigt och sedan fått mata fåglar med team Salming som inte bara är proffs på löparutstyrsel utan även är supernannys personifierade. Berättade även att de sett många löpare i loppet med vagn. Otroligt irriterande men i efterhand är jag glad att det kunde bli som det blev.

Joggade tillbaka till hotellet de tre kilometrarna vilket överraskade flera men fick mina ben piggare på sikt. Omgruppering på hotellet i form av dusch, bjöbbyte och mat innan det var dags att åka taxi genom stan till Salmings konceptbutik. Klara plockade direkt ned en innebandyklubba från väggen och hittade en boll. Hon hade valt det som Salmings varumärke kanske är mest känt för, så får väl låta det vara ok. Finns ändå inte löparskor i hennes storlek. Öl till mig och vindruvor till Klara under tiden eftermiddagens workshop startade upp. Vi fick ha åsikter om vilka färger säsongen 2024:s skor ska tas fram i. Jag har några riktiga favoriter som jag hoppas på. Detta var såklart inte kul i all evighet för alla inblandade men en sovstund i vagnen och såpbubblorna jag hade köpt i kvartersbutiken fixade biffen.

Några timmars återhämtning på hotellet bäddade även för kvällens sena middag. Klädde på Klara pyjamas och drog över ullkläder och jacka, fixade en vällingflaska och rullade i väg. Planen var att hon skulle somna på väg in till stan och lagom till sittningen skulle börja. Klart att det inte lyckades, hon ville inte missa en avslutningsfest. Under den deltog hon med besked genom att skåla i mjölk och rita både på menyn och med de färgkritor och roliga målarblad personalen försåg henne med tills hon inte orkade hålla ögonen öppna. Vi intog traditionsenlig mat och skålade i tillhörande drycker. Vilken kväll. Vilket gäng. Vilket sammanhang. Jag är så glad att vara en del av detta och ha sprungit med Salming running i snart 10 år och i den fina människan Börje Salmings namn. Jag blir påmind om detta varendaste dag i mitt löpande liv. Det gör mig stolt. Keep on running.
#nononsense
#salmingrunning
#salming
#teamsalming
Klicka här för att kolla in sortimentet – och bland annat köpa hooden (eller keps) med Börjes namn där delar av intäkterna går till ALS-forskning.