Nu ar jag i Ecuador efter en valdigt lang flygresa. Den kunde dock ha blivit lite kortare om jag hade fatt ga av nar jag ville. Det var mamligen mellanlandning i en annan sydamerikansk stad. Problemet var att jag inte alltid lyssnar pa vad crewet har att saga, for man hor ju anda inte vad de mumlar I hogtalarna. Pa denna flight satt jag och Ola inte bredvid varandra, men jag tyckte det var lite konstigt at att aldrig kom ur planet. Nar jag sedan star I passkontrollen kommer en dam och fragar om jag mojligtvis inte ska till Quito. Det stamde sa jag fick ga genom sakerhetskontrollen och hoppa pa planet igen. Det ar lite kallt i Quito, speciellt om man inte har tillgang till sin packning. Den befinner sig namligen I Venezuela. Vi har inset att man klarar sig pa valdigt lite saker och dessutom fick nya traningsklader pa kopet igar nar vi shoppade loss I butiken med det passande namnet Marathon. Vid lunch igar, som bestod av treratters med farskpressad juice for 14 kr, sprang vi ivag pa vart forsta pass. Tyvarr stal nagon min mobil pa en trang buss pa morgonen sa loprundan innefattade aven de stallen dar jag forhoppningsvis hade glomt den men utan resultat. Vi sprang norrut langs en blasig, dammig, trafikerad vag med berg I alla riktningar. Jag gjorde précis som pa forsta passet I Kenya forra aret, skaffade mig en souvenir i form av skrapsar pa kna, lar och haka. Stupade rakt ned i ett dike efter att snubblat pa en knappt obefintlig forhojning I marken. Efter 20 km var vi frame vid La mitad del Mundo, vilket innebar ekvatorn. Den var gul och hade fatt ett ratt fult monument rest over sig. Tog sedan bussen vidare till Pulalahua. Tyvarr var detta en halvtimme innan solen gick ned och det var 3 km till sydamerikas storsta krater. Sa nara men anda sa langt bort. Jag hatar sadana situationer och pinnade pa. Gick langs grusvagen och var uppe pa 2900m hojd, da jag tyvarr fick inse att vi inte skulle hinna. Trostade mig med att det var dimmigt sa vi anda inte skulle ha sett nagot. Idag hyrde vi MTB och cyklade till Cumbaya. Quito ligger pa 2800m hojd sa det var snarare sa att vi rullade dit. Quito ligger trots sin hojd inramat av vackra berg och vi njot pa vagen ned. Pa hemvagen efter att ha insett det riskabla i att cykla pa serpentinvag uppfor med bussar 3 cm fran kroppen tog vi efter 40 min stigning bussen. Kande att jag kan leva med detta da jag har inplanerad vilovecka. Bussen stannade inte riktigt dar vi tankt oss och avstanden ar langre an vi trodde i denna gigantiska stad. Efter 3h cykling genom bland annat en hart trafikerad tunnel och i mitten pa en fyrfilig motorvag missade vi precis linbanan upp till vulkanen i kanten av stan. Andra dagen vi var nara men anda sa langt bort fran vart mal. Istallet blev det en tur i gamla stan och en pedikyr vilken gick pa hela 28 kr. Imorgon vander var tur for vi flyger till Galapagosoarna dar vi ska fira jul. Jag rapporterar om alla gamla skoldpaddor och vad det blir for traning nar vi ar tillbaka i pa fastlandet. Feliz Navidad.