Oskar och ett sprintlopp i Stockholm

Efter att ha varit rastvakt på en skola där kidsen ägnade sig åt att slita upp gräset från den nya gräsmattan tog jag tåget till Stockholm efter lunch i fredags. Hade lite olika ärenden och jag avhandlar dem i tur och ordning. Jag gillar känslan när man kliver på ett tåg för de är allt som oftast på väg till något kul.

När jag kom till Centralen tog jag mig med buss vidare ut till Houdinis kontor vid Finnboda hamn. Där träffade jag några designers som ville ha feedback om de plagg jag provat i sommar. Motvilligt lämnade jag även tillbaka en del av dem. Kändes som de fick slita dem ur min famn. Innan jag gick diskuterade vi utformningen på en ny sport BH som de ska börja tillverka. Ett väldigt inspirerande ställe med utsikt över vattnet och fina kläder överallt. På vägen till bussen stannade en bil och frågade om jag ville ha lift. Såklart ville jag det och fick en trevlig pratstund med killen i bilen som jobbade på Canadian goose och skulle försöka hitta sin tolvåriga son bland allt folk som rörde sig kring Slussen. Gick till Kungsträdgården och hämtade min nummerlapp. Där var en kille på scen som när han klev av hade en svans av småflickor efter sig. Vem han var vet jag inte, troligtvis någon från Idol, och alla ser ju likadana ut. Mötte upp Jennie och vi promenerade till Gröna Lund där vi strålade samman med Nina och Ylva. På Tyrol åt jag en wienerschnitzel stor som hela tallriken. Enligt Jennie klär sockervadd mig men trots detta blev det remmar jag ställde in siktet på. Spelade sedan på chokladhjulet. Det verkade som att alla vann choklad utom vi.

Till slut fick kusinerna från landet hälsa på Ylva i storstan. Man skulle kunna tro att jag i huvudsak var där för att springa. Men så var inte fallet. Vi var där för Oskar Linnros. I publiken var det vi, 13000 fjortisar samt killen bakom Nina som skolkat från sitt jobb i fish and chipsboden.

Efter konserten gick vi in mot stan förbi nordiska museets pampiga byggnad som var spökligt inklädd i dimman. Vi stannade vid Strandbryggan för drinkar och chokladboll tillsammans med jetsetarna. Att det ska vara så svårt att få åka med lokaltrafiken nuförtiden. På vägen hem försökte jag betala med SMS men misslyckades. Såklart var det en kontrollant ombord men han såg mer ut att spela i ett pojkband än jobba på SL. Blev heller inga problem för han tyckte att betalningssystemen i DDR var bättre uppdaterade än detta.

Vi sov hemma hos Ylva på Kungsholmen. Efter frukosten övade vi oss på att säga fula ord och sedan gav sig Ylva och Nina ut på en morgonjogg med fin utsikt. Jag promenerade istället in mot stan.

Var en fin morgon och jag strosade fram över Västerbron och längs Högalidsgatan, Skinnarviksvägen, Brännkyrkogatan och Hornsgatan. Jag gillar att utforska nya områden. I slutet av min promenad fanns det flera intressanta gallerier och i en affär köpte jag en stor blomkruka tillverkad av ett gammalt bildäck. Jag skulle ha kunnat flanera länge om jag inte skulle träffa min ultrakompis Johan Steene vid Slussen. Han kom såklart från ett löppass och vi gick till Hermans veranda på söder för att äta lunch. Där fanns det bara en vegetarisk buffé. Då får man helt enkelt gilla läget och äta buffé 3 timmar innan start. Perfekt att äta mat man inte är van vid innan tävling och på ett ställe där man dessutom får äta hur mycket man vill. Det blev två stora tallrikar av den fantastiskt goda maten. Att sedan få höra om Johans senaste äventyr och tillsammans fundera ut nya var en stund av hög kvalitet. Johan är en av mina stora förebilder. Han springer hur mycket som helst, reser och äventyrar massor och fixar detta trots att han är gift och har två små barn. Respekt. Man kanske skulle kunna tänka sig en familj ändå. Han löser träningen genom att idka transportlöpning och löpning på natten när familjen sover.

Efter lite kaffe i solen var det dags att slita sig från det trevliga sällskapet och gå mot starten vid Gustav Adolfs torg. Det var lättare sagt än gjort och jag var inte ute i god tid.

Samma helg som Oskar spelade i Stockholm anordnades det alltså något slags sprintlopp. Det kallades DN Stockholm halvmarathon. Var lika bra att springa när man ändå skulle vara på plats. När det var 25 minuter kvar till start hade jag och min blomkruka armbågat oss fram till elittältet där bland annat Isabella var på plats. Grattade henne till sitt pers på 10000 meter i SM, bytte om och försökte dra på mig mina strumpor. Det var inte lätt att få på supertighta kompressionsstrumpor på svettiga fötter. Samtidigt berättade Isabella för någon att hon levt på blodpudding i en vecka. Till bajamajorna var det kö vilket resulterade i att det jag hann i uppvärmningsväg var 4 minuters jogg i startfållan. Perfekt, en buffé i magen och ingen direkt uppvärmning. Vad kunde gå fel. Det var en varm dag och efter en liten uppförsbacke sprang vi in en lång och kvav tunnel, men utanför var det knappast svalare. Värme stör mig inte särskilt mycket och det gedigna publikstödet peppade något enormt. De snabbaste tjejerna hade såklart lagt iväg men jag gissade på att jag i alla fall var bland de 20 första. Jag kände att detta var en bra dag. Passerade 10 kilometer med 40:11 och trodde jag hade mitt pers som i en liten ask. Husen bjöd på skugga och bortsett från några uppförsbackar var det en lättlöpt bana. På två ställen hörde jag någon säga att jag låg nia. Sista kilometrarna gick lite tyngre men i sista svängen ned mot Slussen sprang jag och log. Blev förvånad när jag missade mitt pers med 6 sekunder och sprang in på tiden 1:26:29 och en femtondeplats. Att det ska vara så svårt och frågan är vilka de sex oerhört androgyna tjejerna var som tydligen hade sprungit om mig. Men jag var ändå glad för det var två år sedan jag sprungit så bra. Det hade dessutom varit ett roligt lopp och vad spelar tiden för roll om hundra år. Dessutom genererade min placering ett pris i form av ett rivjärn. Bara en sådan sak. Petra hade brutit på grund av illamående och hade hejat på mig vid flera ställen. Detta hade jag dock inte kopplat, då jag inte räknat med henne på sidan av banan. I tältet mötte jag en, trots sin fina placering, ledsen Josefine Ambjörnsson som hade en oidentifierbar smärta i sidan som hon inte blir av med. Vi ses alltid när hon gråter men efter en stunds prat skrattade vi båda två. Nina och jag fick sedan åka hem i en fin racerbil till Norrköping. Satte mig på en plastpåse för att inte förstöra klädseln.

Kom innanför dörren vid 19:40, duschade, åt kålpudding ur en kastrull och vid 20:15 satt jag bekvämt tillbakalutad i en biofåtölj nere på stan. Vi såg Monica Z. En fin film med en fantastiskt vacker skådespelerska. Gick sedan en sväng till Munken. Pratade med en tjej som är med i burlesqueshowen på Arbis och där vi satt på uteserveringen körde en porsche med killar förbi och skrek jävla sossar. Blev då helt plötsligt någon slags jämvikt på krogbesöken denna helg. När jag vid klockan tolv borstade tänderna sände jag en tanke till Johan Steene som återigen snörade på sig skorna för ett nattpass.

Söndag morgon. Dagen då hösten kom. Mina ljumskar var inte helt nöjda så det fick bli den stora cykeldagen istället för det var dags att prova min nyinköpta MTB. Cyklade till Svärtinge och förbi Bergkulla. Körde sedan runt på grusvägar. Ja ni gissar rätt, jag vågar inte cykla på stigar i skogen.

Efter 45 kilometer synkade jag fikapausen med Tjalves löpare vid Stora Blankgölen. Cyklade sedan vidare, 30 km till Vånga. På vägen hem, hungrig efter 110 cyklade kilometer sladdade jag in vid vallokalen och röstade i kyrkovalet. Bakgrundsinformationen var obefintlig. Men jag visste att min röst skulle minska chansen att ett visst annat parti får mer att säga till om.