Norrköpings konstigheter

Jag gillar många saker. Springa. Läsa. Resa. Laga mat. Baka. Äta. Godis. Hänga med kompisar. Kultur. Naturen. Lät visst nästan som en kontaktannons. Hur som helst är det bästa när man kan kombinera två eller flera av ovan nämnda saker. I torsdags bestämde jag mig för att kombinera löpning och kultur. Jag brukar med jämna mellanrum besöka utställningarna på stadens gallerier men då de säkert inte gillar att man springer där inne fick det bli en inspektion av den kultur som erbjuds utomhus. Som ni vet är jag lokalpatriot och tycker att man verkligen borde ge sig ut och jogga i min fantastiska stad. Ett enkelt projekt för er som bor här, och en trevlig utflykt för er som inte gör det. Rundan jag sprang var ca 14 kilometer och tog 80 minuter inklusive konstpauser. Det finns många konstigheter i Norrköping. Vissa konstigare än andra. Häng med.

Här är rundan jag sprang: http://kartor.eniro.se/m/n7h7v

Jag bor vid Folkparken och sprang först förbi Matteuskyrkan fram till Lejongropen. I buskarna står en lokatt. Skulpturen heter ”Vändande lodjur” och är gjord av Arvid Köppel. Varför den vände framgår inte. Kanske fanns det tidigare lejon i gropen. Numera kan man mest hitta folk som spelar discgolf, fulla fjortisar eller på vintern, småungar som åker pulka. Fortsatte genom parken och under gamla E4:an.

Utanför Stallet där man kan åka skridskor står denna installation. Kan det vara resultatet av ett gäng hockeykillar som fått gå loss med en hög järnrör och en svets. Faktum är att jag inte vet och har inte lyckats ta reda på det heller. Sprang tillbaka genom Kneippen och ner längs Strömmen.

Strömsrundan är ca 3 km och en highway trafikerad av löpare, barnvagnar, folk som matar fåglar och övriga flanörer under fina dagar och i synnerhet på helgerna. Rundan passerar Femöresbron, en kryddträdgård, fängelset vid Drags och Färgargården. Den kulturmärkta Färgargården, mysigaste sommarcaféet i staden som någon hade den dåliga smaken att bränna ned i våras. Bredvid på gräset kan man pusta ut på denna bänk som tillhör en konstinstallation och är en tjuvstart på konstprojektet ”Acting in the city” som invigs i höst. Eller håller en vanlig parkbänk inte för min tyngd. Kanske dags att börja deffa . Här visas även utomhusbio under stjärnorna. Strömsrundan lämpar sig väldigt bra för löpning. Här brukar jag köra tusenmetersintervaller och flera av mina långpass börjar och slutar med ett varv runt strömmen.

Vid Nya parken står Gunnar Nordahl staty. Han blev fyrfaldig svensk mästare tillsammans med IFK Norrköping och även skyttekung i allsvenskan fyra gånger. Han spelade också i det svenska landslag som tog guld vid OS 1948 i London och var vårt första svenska fotbollsproffs att exporteras. Inne på parken finns det också en slags konst i form av konstgräs.

Nere vid strömmen står författaren Moa Martinsson och blickar ut över industrilandskapet. Hennes mor arbetade i textilindustrin och Moa växte upp under knappa förhållanden vilket hon också skildrar i sina böcker. Hon blickar ut över ett landskap som är bevarat men numera innehåller skolor, kontor, museum, biografer och som tur är inte blev jämnat med marken under den stora rivningshysterin. På andra sidan Strömmen bor jag.

Fortsatte Kvarngatan och var ute och vände på Bergsbron. Strykjärnet som huserar Arbetets museum, väl värt ett besök, har blivit en ikon för Norrköping. Till höger ser man en skorsten i vattnet. Tillhör den en underjordisk fabrik månntro. Men nej det är konstnären Jan Svenungsons femte skorsten. De andra ligger i bland annat Sydkorea och Tyskland. Detta konstverk var en gåva från Norrköpings kommun till Campus Norrköping. Frågan är om det var en extra skorsten studenterna behövde med tanke på hur många det redan finns i staden. Hade det inte varit på sin plats med fler pedagoger eller studiematerial istället då jag antar att skorstenen inte var så billig.

Att springa genom industrilandskapet är en njutning och porten ut är Holmentornet. Strax därefter kommer man till Gamla torget. Där står Louis De Geer som kom till Sverige på 1620-talet och har kallats för den svenska industrins fader. Han startade flera verksamheter, i synnerhet vapenaffärer med Finspång, och valde Norrköping som exporthamn framför Stockholm. Denna sommar har han fått sällskap på sitt torg. Tornet bakom statyn är en byggnadsställning som inrymmer ett galleri. För 20 spännfår man gå upp och titta på fotografier av människor som faller. Toppturen utgjorde ett bra inslag av trappträning under denna träningsrunda.

I toppen av tornet hade man en fin utsikt åt alla håll. Till vänster ser man Gull Olle sitta på Rådhusets topp. Statyn föreställer vår stads skyddshelgon, S:t Olof. En hel massa andra fina hus där nere också. Sen sprang jag ned så det dundrade i byggnadsställningen.

På en gräsplätt bredvid konstmuseet står denna stackars nakna tjej. Kom och hjälp henne någon.

Den största händelsen i Norrköpings kulturliv är sannolikt när delar av Salvador Dalis verk ställdes ut i en nedlagd postlokal på 90-talet. Trots säkerheten lyckades någon eller några stjäla ett par skulpturer. Om jag inte minns fel återfanns de i en papperskorg i skulpturparken bakom konstmuseet. Framför museet finns ytterligare en dysfunktionell bänk och i bakgrunden ser man skulpturen ”Spiral åtbörd”. Arje Jones skulptur från 1961 blev anklagad för att vara ful och obegriplig men blev trots detta en etablerad symbol i Norrköping. Spiralen är bland annat namnet på ett av våra varuhus i centrum. I det varuhuset startade bröderna Ulf och Bo Eklöf år 1974 Spiralen sport. Det var där grunden lades till dagens Stadium.

Drottninggatan löper i hjärtat av Norrköping och jag följde den ned till Hörsalsparken. På grund av ombyggnation hade man plockat bort ”Gycklaren, giganten och jonglören” så jag svängde höger in på Repslagargatan. Fortsatte in på Lindövägen och vänster upp på Syltenberget. Det var här det första skottet mot ryssarna avfyrades 1719 innan de brände ned staden. Redan på 1800-talet blev detta ett fritidsområde med kolonilotter och promenadstråk. Men mest omtalad är den stora konst och industriutställningen som ägde rum här år 1906. Den hämtade inspiration från dåtidens världsutställningar och 830 stycken utställare deltog. På toppen fanns restaurang och utsiktstorn. Idag finns detta. Klätterställning eller konstverk, man vet inte riktigt. Installationen tillhör också utställningen ”Acting in the city” och tog Fredric Ilmarson tre veckor att bygga. Han vill att man ska använda hans verk. Det gick bra, jag provade att klättra lite innan jag sprang ned i den trappa som är namngiven efter Moa Martinsson.

Via trappan kommer man ned till hamnen. Där finns det inte så mycket att se, fast om man har en gammal Volvo med tonade rutor kan man köra runt och bränna däck. Fick se exempel på det. Sprang över Hamnbron och in på Saltängsgatan som har ett promenadstråk längs vattnet. Där finns en ny installation från 2011 som heter Trådar. Den består av repstumpar, nystan och spolen på bilden. Man kan gå upp i den och se den spektakulära utsikten från två meters höjd.

I Karl Johans park står Karl Johan, närmare bestämt Karl XIV Johan. Eller om man så vill, Jean Baptiste Bernadotte, den kung vi adopterade för att säkra den svenska tronföljden.

Karl Johan har första parkett och kan titta sig trött på kaktusplanteringen. Som tur är ändrar den motiv varje år, och eftersom den gamla kungen stått där sedan 1846 kan det ju vara kul med lite variation. I år är det konstmuseets 100 års jubileum som uppmärksammas med ett par tusen kaktusar.

Det finns ännu mer saker i denna park. Efter att under många år ha varit gömt i buskagen har minnet efter Estoniakatastrofen nu fått en mer synlig plats.  Det var många Norrköpingsbor som försvann ned i djupet med Estonia under den ödesdigra färden 1994. Som om detta inte vore nog finns det några slags paraplyträd i Karl Johans park. Man kan liksom gå in under dem och så är man som i ett rum. Lämpar sig mycket bra för hånglande. Har utprovats i samband med besök på den närliggande nattklubben Hugos, som tidigare hette Otten.

Fortsatte längs Strömmen förbi den legendariska nattklubben Palace som varit en institution i Norrköpings och även hela Sveriges nattliv. Hit åkte folk långväga ifrån för att festa och dansa loss. Tyvärr stängdes portarna för några år sedan. På en innergård bredvid, som har namnet Tuppenparken, finns installationen ”Stjärnorna visar vägen” av Maria Backman som invigdes förra året. Ytan visar stjärnmönstret från det välkända madrasstyg som tillverkades av Tuppens textilfabrik. Denna park ska med fördel besökas på kvällen då konstverket är upplyst underifrån. För min del är det dock buskarna i dessa kvarter som är mest bekanta då de många gånger har fått agera toalett när det har krisat i Palacekön.

Detta år har Strömsparken fått en rejäl ansiktslyftning. En laxtrappa som inte fungerar. En orange fisk man kan leka i. Några sälar i brons. Det blev dock riktigt fint och folk njuter av att hänga i den nya oasen.

Då var det bara den sista backen kvar som ledde mig upp till Skvallertorget. Mina hoods. Här finns mitt favoritcafé, mina mataffärer och bakom statyn leder Västgötebacken ned till centrum. Västgötebacken är stans enda gata som sträcker sig som den alltid har gjort sedan Norrköping grundades år 1384. På den gatan ligger också huset Sista supen där de dömda fick sin sista sup på vägen till avrättningen på galgbacken. Statyn heter ”Vår enighets fana” och består av textilarbeterskor som uppmanas till kamp av Kata Dalström, socialistisk agitator, som också finns avbildad i gruppen. Den gestaltar en anstormining mot kapitalet och en av kvinnorna bär en fana från textilarbetarnas fackförening.

Utanför Campus hade jag nästan nått slutet på min runda och slår mig ned på ännu en bänk. En njutning att jogga genom sin vackra stad utan stress och inspektera konstverk under en fin sommarkväll.

Detta var bara några av de konstverk som finns i Norrköping. Resten får ni upptäcka själva. Det finns även lite andra konstigheter i Norrköping. Bland annat en tjej som frivilligt springer jättelångt. Men hon är sällan på samma plats någon längre tid, så hon kan vara svår att tima om man vill träffa henne. Just nu är hon på väg till Stockholm för att springa 100 km. Det är ganska långt. Men det kommer att gå bra. Hon är väl förberedd. Hon har kunnat träna bra de senaste veckorna efter hennes stressfraktur och känner sig stark. Hon har dessutom sovit ordentligt i veckan. Idag kommer hon att äta bra mat och dricka mycket vatten. Kanske kommer hon även strunta i sitt godislöfte och äta lite godis. Hon hoppas dock på att det inte kommer bli så varmt under loppet. Men framför allt tycker hon att det ska bli grymt kul. På söndag kör hon järnet.