Naturskönt i Kolmårdens församling

Detta inlägg då jag springer längs kyrkor i Norrköpings pastorat kan nog riskera att vara det naturskönaste. För så blir det när man beger sig utåt och genom Kolmården. Men vet ni vad, jag började dagen med bil. För till Kvarsebo kyrka är det 35 km och sen skulle jag tillbaka. Inte orimligt i mina mått mätt men något jag sällan gör dagen efter ett marathon vilket här var fallet. Så jag körde till Kolmårdens djurpark och ställde bilen där.

Därifrån tog jag landsvägen till Kvarsebo. Passerade skylten Bråviksbrantens naturreservat och det skyltade konceptet, utflyktsväg. När du ser en sådan, och du inte själv redan upptäckt det, vet du att det är ett fint vägval. Efter drygt 10 km vittnade ännu en skylt, Kvarseboklints naturreservat, om att det finns många fina anledningar att åka ut hit.

Kvarsebo kyrka. Den och dess kyrkogård ligger fint inbäddad i grönska och med kyrkogård som inbjuder till promenad och njutning. Här har den inte alltid legat. Eller i alla fall inte sedan begynnelsen utan det var med hjälp av församlingsbor som den trots nödåren runt 1809 byggdes upp på platsen då den gamla förtjänat sitt syfte. Stenen är bruten från en närliggande gård och alla hjälpte till. De hade visst önskat sig ett högre kyrktorn, men pengarna räckte inte till. Fast jag tycker den blev väldigt fin ändå. Att det är en aktiv församling visar inte minst det pågående arbetet i den kyrkliga syföreningen. I kyrkan finns en mässhake från 1400-talet signerad Abertus Pictor och inspirerad av den har 14 damer i föreningen broderat en oerhört vacker stola inspirerad av dess mönster. Dessutom har de tillverkat och skänkt den vackra dopfunten i trä.

Något jag trodde var vanligt och använts för alltid är de så kallade ljusbärarna vi känner igen från i princip varenda kyrka. Men det var faktiskt här i Kvarsebo den introducerades och det av den fd kyrkoherden ”Moje” Palmgren. I och med den fick människor själva möjlighet att tända ett ljus i kyrkan och snart hade alla en.

Kyrkan håller öppet på onsdagar i sommar, och missa inte när det är musik i sommarkväll. Det finns såklart mycket mer att berätta men jag låter Göran och Fredrik göra det:
Om när kyrkan byggdes
Om ljusbäraren

Nu kanske ni undrar varför jag ställde bilen i Kolmården. Svaret är enkelt. Jag hade tänkt ta mig en annan väg tillbaka och det via skogen. På väg ned till Bråviken står ett kors på en liten öppen plats, till höger om vägen. Det var där kyrkan stod innan den nuvarande byggdes. Den kallades Christine kapell och det på grund av att änkedrottning Christina, Gustaf II Adolfs mamma, år 1615 utverkade att Kvarsebo blev en egen församling skild från Östra Husby, det år kyrkan började byggas. Hon rastade flera gånger här under sin färd till besök på Rönö, Skenäs eller Stegeborgs slott.

Då färdades hon med båt över Bråviken. Så var även prästen som utgick från Vikbolandet tvungen att göra innan Kvarsebo hade en egen kyrkoherde. I väder, vind och oavsett årstid.

Jag springer genom den lilla orten och kommer till det nuvarande färjeläget där min nästa utmaning tar vid. Jag går på led 33:1 mot Brytsbo. Etappen där Sörmlandsleden övergår till Östgötaled. Och det är mer går än springer för denna etapp är utmanande, men otroligt spektakulär. Sagoskog med mossiga stenar och klippblock. Fantastiska vyer från klipporna ned mot vattnet. Stora delar går genom Bråviksbrantens naturreservat och det finns till och med en rövargrotta med spännande historia att klättra ned i. Dessa fyra kilometer tar lång tid men jag njuter och det finns markerad badplats, drickbar vattenkälla och vindskydd längs vägen.

I Brytsbo tar jag landsvägen igen och springer upp till bilen jag parkerat mellan djurparkens huvudentré och Vildmarkshotellet. Det är också där jag blir insläppt bakvägen till Naturkyrkan. Den byggdes 1980 på initiativ av parkens grundare Ulf Svensson och ligger på den absolut finaste platsen inne i parken.

Bästa utsikten, alla kategorier, och det med picknickbord. Det är upp hit ni ska gå när ni är här och då passa på att ta en titt inne i kyrkan som alltid är öppen när parken är det. Här sker inga regelbundna gudstjänster men på lördagar kan man boka förrättningar såsom dop och bröllop. Det som främst bedrivs och något som blivit oerhört populärt är konfirmationskonceptet ”Wild and Holy”. Det genomförs som ett slags dagläger och temat är givet – natur, djur och hållbarhet – och är ett samarbete med Kolmårdens djurpark sedan 25 år tillbaka. Det finns även andra projekt som temadagarna ”En värld full av liv” riktade mot skolans åk 4.

Läs mer om konfirmation i Norrköping.

Allt inne i kyrkan andas djur, natur, hållbarhet och liv. Klippan inne i kyrkorummet är kyrkan bokstavligen byggd på.

Det är inte heller alla kyrkor som har kungens beskydd, men det har denna sedan Carl XIV Gustaf var här på besök 1981. Ni förstår temat och det visar även utställningen om ekosystemstjänster och det träd med kopplad info som just nu byggs upp på kyrkoväggen. Såklart hittar jag även en väggbonad där Franciskus av Assi är avbildad. Munken, levande på 1200-talet, som älskade naturen så mycket och menade på att man kunde se Guds kärlek bäst där.

Naturkyrkan ligger uppför en liten backe bakom snöleopardens hägn. Denna dag var parken inte öppen men jag har tidigare sprungit där inne. För den som vill trötta ut sig i backar går det utmärkt. Ett intervallpass upp mot Safaribanan ett par gånger bygger både löpteknik, styrka, flås och trötthet.

Jag tog faktiskt bilen vidare till Krokeks kyrka. Den har heller inte alltid stått här utan församlingen har en tidigare historia ett stycke bort. Denna uppfördes i nygotisk 1895–1896 efter att den gamla tyvärr, såsom så många andra kyrkor, brann ned.

En detalj som sticker ut är nattvardsservisen i lergods som den lokale keramikern Susanne Persson Maresch nyligen tillverkat. Sedan tror jag inte att det är någon skräll, men väldigt roligt, att altaret är av Kolmårdsmarmor, och materialet inte bara brutet utan att själva tillverkningen även skett i Marborbruket på orten. Detta gäller även dopfunten.

Kyrkan har en egen kör som dessutom håller konsert i kyrkan den 13 juni 18:00. Under sommaren hålls det öppet på torsdagar plus att det året runt är ljuständning en gång i veckan. Men att hålla reda på kyrkor och dess öppettider är inte lätt och förhoppningsvis är ni lika nyfikna som jag på att göra ett schema så att så många som möjligt kan prickas av under sommaren. Här finns en broschyr att ladda ned om hur stiftets alla kyrkor håller öppet i sommar. Dessutom har just Kolmårdens församling har en så kallad kulturvecka v33 där alla de stora kyrkorna i församlingen deltar.

På Krokeks kyrkogård finns en askgravlund. Det är liksom ett mellanting av traditionell gravplats med gravsten och minneslund. Här får de anhöriga den avlidnes namn på en liten sten i en formation med andra eller på en pelare i lunden att besöka. Jag dröjer mig kvar lite. Jag gillar att gå runt och läsa på gravstenar. Något min lilla Klara också anammat. Då ska jag särskilt läsa för henne vad det står på de som har text i guld. Utanför kyrkan på muren sitter en pojke med sin mamma. Hon undrar om jag är ute och springer mellan nya kyrkor. Berättar att hon sett de tidigare inläggen på instagram. Så roligt. Jag blir glad. Men hur ska jag göra nu. Ridå. Bilen står ju där. Jag meddelar att allt inte är fejk. Det är första gången jag tar bilen en del av sträckan. Hon verkar nöjd med svaret. Jag mumlar något om en mara dagen innan. Och åker i väg med dem och den vackra kyrkan i backspegeln.

Det mot mitt sista mål för dagen. Det som tidigare var Krokeks kyrka men numera går under benämningen Krokeks Ödekyrka. Den ligger längs Östgötaleden och trots mina redan 28 kilometer i benen tar jag en liten runda i omgivningen. När jag vill springa lite på stigar brukar jag använda mig av kartorna i appen Topo GPS. Men den lilla stigen jag hade tänkt ta som såg ut att ansluta till leden var väldigt liten eller igenväxt så jag hamnade där det var väldigt snårigt. Och väldigt blött. Fick en nära rådjurupplevelse. Tog sikte på en villatomt. Sedan hittade jag leden. Faktiskt två leder. Även något jag tror kan vara markeringen för den klosterled som sträcker sig i 14 etapper mellan Krokek och Vadstena, men jag är inte helt säker.

Säkert är dock att på platsen där Ödekyrkan ligger låg det alldeles invid länsgränsen mot Sörmland en gång ett kloster. Där, förbi klostret, passerade kungarna på sina eriksgator. Krokeks franciskankonvent etablerades troligen på 1430-talet. Kyrkan var lika stor som en kyrka i ett stadskonvent och intill fanns konventets övriga byggnader. Det måste ha varit en imponerande syn som mötte resenärerna när de passerat genom de vilda och farliga Kolmårdsskogarna och kom fram till ett öppet landskap med en kyrka som måste ha upplevts som jättelik.

Här erbjöd franciskanerna de resande övernattning, ett mål mat och kanske lite omvårdnad av sår, sjukdomar och skador. Säkert ingick även själavård. Idag finns knappt några synliga lämningar kvar av den imponerande anläggningen. På platsen finns idag murarna av Krokeks gamla kyrka som brann ned 1889. Den oturliga dagen var prästen på väg till kyrkan. Han såg branden. Men det var för sent. Den var bortom räddning. Och under dessa murar ligger den tidigare klosterkyrkan begravd sen innan.

Platsen är vacker. Den är naturskön. Den är artrik. Då syftar jag på ängen med alla blommor. Gravstenar från den gamla kyrkogården finns också kvar där en del vittnar om riktigt kämpiga levnadsöden. Här stod fram till 1902, innan den blåste ned, även den ek viken mätte 785 cm i omkrets och har gett Krokek sitt namn. Några stenar ska markera den men jag hittade dem inte. Enligt uppgift kan grisar ha bökat dem till en oigenkännlig ringmarkör.

Tips! Ta en tur ut hit i sommar. Det är inte fusk att ta bilen en bit. Parkera den och besök någon eller några av kyrkorna. Genomför en etapp på vandringsleden. Ta ett bad vid Sandviksbryggan. Promenera upp till utsiktsplatsen Spiran vid Marmorbruket. Gör ett besök på Kolmårdens djurpark. Det finns något för alla, och ni tar er an detta på ert eget sätt. För er som gillar landsvägscykling kan jag även rekommendera att cykla till Kvarsebo längs norra sidan av Bråviken, ta färjan över och på vägen tillbaka besöka Kuddby och Östra Husby kyrkor tillhörande grannpastoraten vilka även ingår som energidepåer under motionsloppet Häv & Gräv VikboVändan 8 augusti. En cykeltur från Norrköping och tillbaka med hjälp av färjan mäter drygt 70 km.

Under och efter denna natursköna dag hade jag bockat av 20 av 25 kyrkor och kapell i Norrköpings pastorat. Jag vill att fler ska få upp ögonen för kyrkor. Som platser för gemenskap. Trevliga utflyktsmål. Sociala och religiösa inrättningar. Som bärare av kultur och historia. Helt enkelt fina ställen som erbjuder så mycket mer än vad man kan tro.

Hoppas att ni blev inspirerade till kyrkor som mål och att ni även följer med nästa gång! Vilken kyrka kommer ni besöka härnäst, och vad är det som lockar❓

Kika in för att se filmen från rundan på Instagram @fridasodermark

Klicka för hela kalendariet i Norrköpings pastorat – sortera efter datum eller respektive kyrka

Följ med på första rundan mellan de citynära kyrkorna. 

Följ med på andra rundan mellan Borgs och Klockaretorpet. 

Följ med på tredje rundan på cykel i Borgs församling

Följ med på fjärde rundan mellan Vilbergen och Vrinnevi

Följ med på femte rundan i natursköna Kolmårdens församling