En löprunda i S:t Johannes församling

Det är något visst med att ge sig ut tidigt på morgonen. Ljuset är mildare. Hela världen har inte vaknat. Du får den lite för dig själv en stund. Den femte rundan mellan kyrkor i Norrköpings pastorat blev precis så. Jag sprang genom stan och söderut för mitt första stopp efter 12 kilometer som låg nära den högtrafikerade vägen E22.

Så är också Tingstad kyrka en så kallad vägkyrka. Kyrkan är inte bara Norrköpings äldsta, byggd på 1100-talet, utan också den enda vägkyrkan. I juni och början av juli kommer kyrkan ha sommarvärdar som håller öppet varje dag för bilister och förbipasserande. Det kommer finnas lättare fika med egenservering och en utställning inne i kyrkan. Ni hör, perfekt som stopp på en löprunda eller cykeltur. Denna dag hade jag med egen energi som jag njöt av på den soliga kyrkogården. Utställningen kommer handla om konfirmation förr och nu vilken de engagerade församlingsborna just nu håller på att slutföra inför premiären.

Engagemanget är också något väldigt speciellt här i Tingstad. Som alla vet har kristendomen många och gamla traditioner. Ibland svåra att hinna med och upprätthålla av prästen och dess medarbetare. Därför är ett besök i denna kyrka något särskilt. Få har exempelvis sett en påskkrubba. Men här finns en. Som ni förstår ingår grottan i installationen och i denna version tillverkad av församlingsbor i tovad ull. Det är också de som ser till att det ”dymmlas” onsdagen innan påsk. Att kyrkkläppens ljud dämpas med hjälp av en säck, eller byts till en i trä, när stilla veckan inleds. De vårdar sin kyrka ömt och är bland annat noga med att hänga ett skynke framför tyget på väggen, antependiet med silverbrodyr daterat 1791, som tidigare var altarprydnad. tyget syns bakom påskkrubban i bilden ovan.

Jag hade tur. Det kändes som att rapsfälten hade slagit ut i blom just denna morgon. Jag njöt av att jogga den lantligt ljuvliga sträckan till Styrstad kyrka. Det var vackert. Jag sprang i nuet. Det är ingen myt att träning är som balsam även för själen. Efter sex kilometer, uppe på en höjd, såg jag den i sin prakt omgiven av den lummiga kyrkogården.

Livet färgas av kontraster. Från gamla traditioner hade jag nu kommit till en plats där innehållet är av lite nyare och stundtals mer annorlunda art även om kyrkan uppfördes redan på 1780-talet. Styrstad kyrka är populär när det gäller dop och vigslar plus att det ordnas olika event. Friluftsgudstjänster är populära inslag, djurgudstjänst med välsignelse av de nämnda sticker ut under året och sommarens musikkvällar sker ibland kombinerat med våffelcafé eller quiz. Kyrkan håller öppet varje onsdag och fredag året om och jag såg ett anslag om att de söker nya medlemmar till sin kör. Jag tippar på att de som redan är insjungna deltar den 21 maj 19:00 då alla är välkomna att sjunga in sommaren här. Som kuriosa kan jag nämna att jag själv har spelat nyckelharpa på ett bröllop här tidigare i mitt liv. Klassikern Av längtan till dig var det bröllopspar och gäster fick ta del av.

För den fikasugne rekommenderar jag att stanna till på andra sidan av bygatan. Där finns ett fik med egenbetjäning och hembakta härligheter. Detta blir min lunch denna dag. En tårtbit och ett glas saft. Jag förundras över utbudet men får sedan reda på att det var en synergi av Östgötadagarna helgen innan, men med löfte om att det alltid finns någonting till livs om man kommer ut hit för en fika i trädgården.

Längs fälten och in mot yttre delarna av Norrköping. Genom tunneln under E22 med sikte på Ringdansen. Här finns det också en kyrka, med namn som minner om det tidigare ortsnamnet, Navestad kyrka. Verksamheten har ett stort fokus på gemenskap och samverkan i området där Svenska kyrkan här har ett nära samarbete med Community Corner, som är en samlingsplats med andra hjälpande organisationer för stadsdelen och dess invånare.

Jag springer bokstavligen in i ett möte som pågår inne hos nämnda Community corner och där församlingspedagog och präst deltar tillsammans med aktörer som verkar i området. Eftersom det dagen till ära visar sig vara chokladbollens dag är det också en sådan jag får i handen när jag kommer. Just nu pågår renovering av själva kyrkorummet och kyrkan är bokstavligen nedpackad i en plastback. Men den är enkel att plocka upp vilket sker just för mig denna dag, och normalt sett en gång i månaden när det bjuds in till sinnesrogudstjänst. Där ingår sinnesrobönen och själva upplägget är inspirerat av AA:s 12-stegsprogram. Det är prästen som plockar upp kyrkan ur plastlådan för mig att beskåda och bland utrustningen finns en stola. Ett sådant band prästen har runt halsen under gudstjänster, det här är jättefint dekorerat av barn från orten, och också det enda kyrkliga hon har på sig under dessa tillfällen.

Såhär kan det också gå till – likt under pandemin.

Barn från orten har också varit delaktiga i den konstinstallation ni inte får missa i anslutning till Ringdansens bostadsområde. Jag hoppar upp och ned på ”Navestad är världens centrum” av Rören/Johannessen som ligger i Atriumparken och består av tio skulpturer föreställande planeter där ringarna är transkriberade ljudvågor av barnens påståenden och spekulationer om det planetära systemets oändlighet.

Efter ytterligare några få kilometer på min färd är jag vid S:t Johannes kyrka vilken stadsarkitekten Karl Flodin uppförde mellan 1904-1906 och ersatte det vi idag kallar Hörsalen som byggdes 1827 och tidigare var känd som S:t Johannis kyrka.

Men det som verkligen möter mig är ljudet när jag öppnar den tunga dörren. Att den är tung, det står till och med skrivet på en skylt utanför. Innanför ljuder pampig orgelmusik. Det är organisten som övar inför en stundande konsert. Vilken inramning och musikmagi. Hans dag på jobbet framför de enorma piporna. Min springandes mellan vackra kyrkor.

I dagens kyrka finns tre ljuskronor från 1700-talet som kommer från den gamla kyrkan, likaså togs altartavlan därifrån och sattes in 1927. Kyrkan har renoverats flera gånger. År 1970 tillkom tre korfönster av Bo Beskow och samtidigt togs altartavlan bort. De bruna färgtonerna ersattes då av ljusgröna bänkar och gammalrosa väggar.

I S:t Johannes är det högmässa varje söndag, likt i Tingstad, men här genomförs den samtidigt på arabiska. Om den senare nämnda är ett unikum i hur våra gamla kristna traditioner upprätthålls så är denna exempel på en kyrka med stor öppenhet för traditioner från andra länder vilka många av kyrkobesökarna kommer ifrån.

Tills sist passar jag på att springa förbi Hörsalen på min väg hem via centrum. Mina rundor blir alltid längre än jag tänkt. Denna dag mättes distansen till 27 km. Men med alla fina stopp på vägen som gav massor av energi. Under och efter denna fantastiska dag hade jag bockat av 17 av 25 kyrkor och kapell. Jag vill att fler ska få upp ögonen för kyrkor. Som platser för gemenskap. Trevliga utflyktsmål. Sociala och religiösa inrättningar. Som bärare av kultur och historia. Helt enkelt fina ställen som erbjuder så mycket mer än vad man kan tro.

Hoppas att ni blev inspirerade till kyrkor som mål och att ni även följer med nästa gång! Vilken kyrka kommer ni besöka härnäst, och vad är det som lockar❓

Kika in för att se filmen från rundan på Instagram @fridasodermark

Klicka för hela kalendariet i Norrköpings pastorat – sortera efter datum eller respektive kyrka

Följ med på första rundan mellan de citynära kyrkorna.

Följ med på andra rundan mellan Borgs och Klockaretorpet.

Följ med på tredje rundan på cykel i Borgs församling

Följ med på fjärde rundan mellan Vilbergen och Vrinnevi