Två kyrkor i Vilbergen och Vrinnevi

Den fjärde rundan mellan kyrkor i Norrköpings pastorat blev den kortaste rent geografiskt och skedde citynära i Norrköping, men där särskilt en av dem är relativt okänd. Jag joggade till Vilbergen, bekanta hoods för mig då våra söndagspass med min löparklubb Tjalve antingen börjar eller har sin avslutande kilometer där. Jag har i det sammanhanget sprungit förbi Söderledskyrkan många gånger. Men aldrig gått in. Nu skulle det bli ändring på det.

Den ligger inbäddad i parkmiljö där ögonmärket är det fristående kyrktornet utrustat med tre klockor i varierande storlek, (200 kg, 300 kg, 500 kg) och är stämda i D-, C- respektive A-ton. Där har den inte alltid stått utan den byggdes och invigdes 1970. Ett årtionde som präglades av byggnadsrivning i vår stad. Bland annat revs gudstjänstlokalen tillhörande EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) vilken då fördjupade kontakten med Borgs församling som växte snabbt vid den här tiden. Behovet av en ny kyrka för Vilbergen med omnejd var uppenbart och resulterade i Söderledskyrkan. Vid invigningen uppmärksammades den som en av de första samarbetskyrkorna i Sverige.

Här står den nu med pulserande Söderleden som närmsta granne och i den bedrivs mycket barnverksamhet, som öppen förskola och scoutverksamhet. Detta blev jag verkligen varse när jag klev in.

I samlingssalen var det konferens. I kyrkorummet fullt ös i form av en vardagsgudstjänst vilken äger rum en gång i månaden. Det var främst öppna förskolan som deltog. Bebisar, barn och föräldrar. Jag fick vara med. Först genom att bli mätt med en pinne från topp till tå. Sedan genom att kliva upp på en låda i mitten av ringen. Skulle jag våga hoppa ned. De andra, små som stora, hade redan testat. Prästens trygga händer tog emot en löparstel kropp som två dagar innan hade sprungit 100 km. Sedan sjöng vi Måne och sol, en kär psalm. Och inte bara den. Även Drakens dans med rörelser därtill. Den har också en plats i kyrkan.

Gudstjänstrummet har högt i tak på olika sätt – både fysiskt och vad det fylls med. Korfönstret är en skapelse av Erik Höglund, verksam på Boda glasbruk. Fönstret levererades till Norrköping för att användas vid utställningen NU –64. Det deponerades sedan till Söderledskyrkan. Stilen känns igen.

Det är spännande med alla olika typer av kors som kyrkan är smyckad med. Ju mer jag tittade runt, ju fler upptäckte jag. Små, stora, dekorerade och alla med olika uttryck. De är snidade av Jonas Agestam som tidigare var präst här och även har tillverkat dopfuntsprydnaden. Ett kors var ett sådant rött kryss man följer vid vandring i fjällen. Ett typ av mål på färden.

Nu var det inte långt till nästa plats för dagen. Jag rundade Vilbergen. Följde komplexen av hus längs parkeringar och såg snart Vrinnevisjukhuset. Där har nog alla som bor i stan varit. En plats för liv. En plats för död. En plats för sjukdom. En plats för hälsa. En plats för hopp. Såklart finns det även en kyrka här. Men den fungerar inte på klassiskt sätt.

Genom entrén ser jag direkt och rakt fram banderollen från Svenska kyrkan och skylten Stillhetens rum som leder den gröna trappan uppåt. Sjukhuskyrkan är mobil och verksamheten genomförs bland annat av funktionärer och diakoner. Jag har tur att träffa några av dem denna dag och vi går tillsammans genom sjukhusets korridorer. Deras arbetsdag kan handla om att sitta vid någon som behöver stöd, sjunga sånger på avdelningarna och faktisk en dag i veckan i sjukhusets entré.

Stillhetens rum erbjuder dock en plats att samlas. Här anordnas ibland andakter och även meditation på veckobasis. Här har inte bara kristna en plats utan det är också ett rum för muslimer, vilket bönemattan bakom de vävda mattorna visar på. Även avskedsrummet i källaren är till för fler religioner.

Vrinnevisjukhuset ligger som man hör på namnet nära Vrinneviskogen. Min hemmaskog och ett ställe för alla som kan vara läkande, tröstande, energigivande och såklart – stärker fysiken om man tar sig an något av de markerade motionsspåren av olika längd. Denna tid på året är extra fin då marken täcks av en matta bestående av vitsippor.

Jag joggar en sväng innan jag tar mig inåt stan igen. Dagen blev en runda perfekt att genomföra som en löprunda eller promenad. Stillhetens rum har alltid öppet, Söderledskyrkan firar Gudstjänst varje söndag 11:00, precis då vi i Tjalves långlöpare springer förbi, och sjuder i övrigt av aktivitet där allt finns i kalendariet nedan.

Vet ni vad? Sjukhuskyrkan har dessutom vandrande morgonböner på torsdagar. De startar kl. 08:30 utanför Lila porten och går sedan en liten runda i Vrinneviskogen och välkomnar alla att vara med!

Under och efter denna fantastiska dag hade jag bockat av 13 av 25 kyrkor och kapell. Jag vill att fler ska få upp ögonen för kyrkor. Som platser för gemenskap. Trevliga utflyktsmål. Sociala och religiösa inrättningar. Som bärare av kultur och historia. Helt enkelt fina ställen som erbjuder så mycket mer än vad man kan tro.

Hoppas att ni blev inspirerade till kyrkor som mål och att ni även följer med nästa gång! Vilken kyrka kommer ni besöka härnäst, och vad är det som lockar❓

Kika in för att se filmen från rundan på Instagram @fridasodermark

Klicka för hela kalendariet i Norrköpings pastorat – sortera efter datum eller respektive kyrka

Följ med på första rundan mellan de citynära kyrkorna. 

Följ med på andra rundan mellan Borgs och Klockaretorpet. 

Följ med på tredje rundan på cykel i Borgs församling