Mot nya äventyr

Sagt upp mig på jobbet. Check. Bokat resa till Malaysia. Check. Bokat resa till Kenya. Check. Jobb till våren. Oklart.

Ja det är sant men känns inte helt verkligt än. Jag kan alltså hitta på vad jag vill till våren. Jag vill tillägga att det även är mycket jag kommer sakna från dessa mer än sju år på JB Gymnasiet men nu är det dags att skaffa sig nya erfarenheter. Jag kommer sakna mina fantastiska kollegor och elever. Eleverna gör inte alltid det jag vill de ska göra men de är härliga. Idag skulle vi prata om Berlinmuren varpå jag får frågan om det kommer handla om damen som anser sig vara gift med den nämnda muren. Men nej, det är sällan jag baserar min historieundervisning på Filip och Fredriks 100 höjdare. Jag började på JB i augusti 2005. Det var drygt ett år innan jag sprang min första mil. På denna tid har jag utvecklats som löpare och pedagog. När jag kom som ny lärare blev jag mentor för en klass där elever hoppade ut genom fönstren på lektionstid och kastade runt inredningen som inte var fastskruvad. Antar att det härdade. Något som härdat är också alla löppass som successivt blivit längre och hårdare. 2005 skulle jag inte i min vildaste fantasi ha trott att jag ens skulle stå på startlinjen till ett maraton. Nu utgör löpningen större delen av mitt liv. Jag kommer dock att vilja stå i ett klassrum igen och undervisa, men inte just nu. Det jobbigaste var att berätta om mitt beslut för eleverna. Jag berättade om mina år på skolan och värdet av att skaffa sig en utbildning. Men att man ändå kan ta ett break och äventyra. Man behöver inte alltid vara vuxen och följa ett mönster. Det som gjorde mig glad var att jag genom detta inspirerade flera av dem och det är så jag vill vara. En inspiratör. Oavsett om det gäller löpning, undervisning eller att göra det man drömmer om. Livet är för kort för att lägga tid på saker man inte trivs med för tillfället. Men hur lång kommer jag att hinna på 24h nästa helg. Det är svårt att veta. Tänkte att det kunde vara på sin plats med en tävling där ni får vara med att gissa. Så jag cyklade till Team Sportia på Ingelstad för att se om de hade något fint pris. Visst hade de det och jag fick en fin pannlampa. Jag har själv ingen pannlampa så jag kanske också borde ställa upp i tävlingen. 

 Man behöver även ett par bra skor att springa i. De trevliga killarna i butiken tyckte jag var lite knäpp som ska springa i ett dygn. Så de sponsrade mig med ett par Nike Lunarglide. Ibland är det bra att vara knäpp.

Vet ni en sak. Håll i hatten. Jag har inte tränat ikväll. Det blev teater med mamma istället. En rysare av Hitchcock på anrika Arbisteatern. Men jag får väl erkänna att jag sprang 30 km innan skolan i morse.

Jag måste skriva det igen så jag fattar att det är sant. Jag har sagt upp mig på jobbet. På vinst och förlust. Det känns som rätt beslut. Livet är ett äventyr. Ta chansen när du har den.