En ovanlig morgon

I helgen har jag gjort fint på balkongen, fyndat på bakluckeloppis i Skärblacka, ätit middag med champagne hos Linda, varit på krogen till stängningsdags, bakat lite, gått på stan samt ätit rabarberpaj hos Hilda och hennes familj. Just det, höll nästan på att glömma, sprang visst 85 km också.

60 km av denna nätta mängd kilometer tillryggalade jag igår. Laddad med två energibars, en dextrosoltablett, en gel, en halv liter sportdryck och några russin. Allt utom flaskan stoppade jag innanför brallorna. Gillar inte grejen med vätskebälte. Planen var ungefär samma som för två veckor sedan, att springa åt finspångshållet och ha Vånga som mål fast med 10 km ännu längre omväg.

Jag startade halv åtta och roade mig med att lyssna på P3. I programmet Krister ville de att man skulle ringa in om man hade en ovanlig morgon. Jag hade min telefon i handen och kände att min morgon inte var helt vanlig så jag ringde in. Samtalet skedde i farten precis då jag passerade 15 km efter Svärtinge och radiopratarna var inte direkt avundsjuka. Lyssnar vidare på programmet och tio minuter senare står en man i medeltida dräkt i studion och en av programledarna blir möhippad. Också exempel på en ovanlig morgon.

Min morgon fortsatte till Risinge där jag blir ikappcyklad av Björn som är så snäll och ser till mig när jag är ute och springer. Får lite vatten av honom som jag mest häller över mig. Hårspray från dagen innan, solkräm och salt är inte skönt i ögonen kan jag meddela, så detta kändes som en befrielse. Fortsätter till Doverstorp och vid handelsträdgården går jag in och ber om vatten vilket jag får hämta i deras lunchrum. Jag är inte så dum att jag tror att en halvliter räcker till 60 km löpning men vätska kan man alltid fylla på längst vägen. Kyrkogårdar är bra till exempel.

Jag har nu sprungit 35 km och det har gått alldeles för lätt. Jag har fått hålla igen på farten och låg ändå och snittade 4:50min/km. Vid 27 km åt jag min första energibar och nu vid 35 tar jag min andra. Springer höger mot Falla och får kämpa på uppför i sju kilometer. Svänger vänster mot Tolskepp och börjar bli trött. Äter min gel som har den nya smaken tomat. En riktigt bra grej då man mer är sugen på salt än sött när man tränar.

Vid 50 km är jag sugen på att kasta in handduken. Benen är pigga men hjärnan säger att jag hellre vill lägga mig ned och sova. Frågar en gräsklippande bonde om jag kan få lite mer vatten och han ger mig tillåtelse att gå in i köket. Tar ett djupt tag i russinpåsen och biter ihop. Krafterna kommer tillbaka. Tur att jag är så himla envis. Har jag bestämt mig för en sak ska det genomföras. Det bara är så för jag skulle bli så arg på mig själv om jag inte lyckas. Vägen tar aldrig slut och jag inser att det kommer vara 65 km vilket jag inte var mentalt förberedd på. Ringer pappa som får möta upp mig. Han får in en svettig dotter i bilen som trots de sista tunga tjugo kilometrarna betat av sina 60 km i femminuterstempo.

Jag är nöjd efter fem timmars löpning men glad över att detta inte är något som jag tänker syssla med varje helg. Denna påfrestning är inget problem för mina ben som inte riktigt har fattat vad träningsvärk är men jag har blivit klokare gällande påfyllning av energi. Jag inser med facit i hand att jag börjar äta för sent och jag tror jag kan undvika dagens trötthet om jag tänker på det. Jag måste börja fylla på med energi innan jag blir trött.

Efter passet var jag inte hungrig men tvingade i min en kall korv och en tomat. Dagen fortsatte i högt tempo med redan ovan nämnda aktiviteter. När jag stod på dansgolvet inatt förundrades jag över vilka fantastiska kompisar till ben jag har. Klockan nio ringde klockan och efter en macka i farten var jag återigen på väg i mina löparskor. Dock i ett lite lugnare tempo. Jag var inte trött i benen men lite sömnig i skallen. Men sällskap och härlig vårsol gjorde ändå långpasset på 25 kilometer lätt och njutbart.

Har nu checkat in på min soffa och kan titta tillbaka på en vecka som är min längsta hittills. 19 mil löpta samt lite simning och cykel på det. Detta har tagit 19 timmar. 19 timmar skulle man annars kunna hinna göra mycket annat på. Se åtta filmer eller gå en tvådagarskurs i processäkerhet eller åka och köpa sprit i Tyskland eller snickra en hundkoja eller lära sig grunderna i franska. Men varför göra det när träna är så himla kul. På 19 mil skulle man dessutom ta sig till Vallentuna. Men vad ska jag göra där.