maj
Efter att blivit peppad av Mickie Krause och mina tjalvekompisar joggade jag bort till starten. Av olika anledningar sprack min plan som bestod i att värma upp åtta kilometer. Det blev bara två för att få en bra position i mitt startled då jag glömt att seeda mig. Minuterna före start är aldrig roliga. Kanske till och med de värsta jag vet. Man har verkligen ingen aning hur det ska gå och jobbigt kommer det hur som helst att bli.
Startskottet gick och det kändes bra, mycket bättre än jag hade kunnat tro. Mitt mål var att hålla ett tempo strax över fyra minuter per kilometer vilket jag också gjorde. Över broarna gick det lite saktare men det hämtade jag in när det var nedför. Jag måste säga att det var riktigt roligt att springa. Vädret var perfekt, publiken var entusiastisk, avenyn lockade inför kvällens aktiviteter och underhållningen fanns där även om de blivit lite äldre. Kan inte minnas att det mest varit nyckelharpor och dragspel som ska få oss löpare på bra humör. Vid tio kilometer ser jag Nicholas Manza promenera längs banan. Den kenyanska löpare jag bodde hos i Ngong när jag var där förra vintern och som vann varvet 2009. Trist att se för jag antar att han inte kommit till Göteborg för att ta en lördagspromenad i hamnen.
Under hela loppet har jag Tummens fina tjalverygg, eller rättare sagt rumpa i sikte. Vid två kilometer kvar springer jag upp jämsides och säger till honom att vi kör det sista så det ryker. Denna bit blir inget kul. Över bron och så lite mer uppför. Det är varmt men publiken är på topp och jag lyckas pressa mig till ett tempo under fyra minuter. Vid 500 meter kvar till mål skriker Nina att jag snart är klar och får börja dricka öl. Nina som dagen till ära valt roséhäng i parken framför späkning av löparkropp. Jag kämpar på och springer in på 1:26:38. En sekund före Tummen och 19 sekunder från mitt pers. Jag är så himla glad att ha kunnat springa snabbt på denna bana och vet att denna dag inte kan fortsätta annat än bra.
Bakom TV-bussarna träffar jag några ur Tjalve som alla har gjort grymma tider och överträffat sig själva. Ingen hade väl trott att det skulle hända i Göteborg. Jennie har också gjort en bra tid men är ändå arg för att det var så trångt. Vi går i riktning Linné för After Run fest hos Anders, vår värd för helgen. Ringer på men ingen hör oss. Kliver in i hallen och möts av barnvagnar i hallen. Vi måste ha gått fel och smyger ut. Genom fönstret ser vi en löparjacka på diskbänken. Kanske är vi ändå rätt och det visar sig att även gamla löparess kan knoppa av sig. Vi får genast en öl i handen och tar plats på balkongen.
Vid nio viftar vi in en taxi för att ta oss till en restaurang och möta upp fler kompisar. Vi är en person för mycket och har dessutom flytande färdkost med oss. Först är detta inte ok men efter chauffören fått veta att vi sprungit varvet spelar det helt plötsligt ingen roll. Han har på sig medalj från dagens lopp och berättar glatt om sin prestation där det bästa var banan. Det sista uttalar han som frukten banan. Men vi gissar att det snarare var loppets sträckning än en frukt vilken kostat honom 600 kr som hade gjort hans dag.
Efter pastaladdning går vi till ett nytt uteställe på avenyn, Yaki-da. Vilket ställe. Vi blir helt sålda och dansar oss genomsvettiga på det otroligt trånga dansgolvet. Men i Göteborg går sådant bra. Man dansar med varandra och vi har grymt kul innan vi tackar för oss vid halv tre och går hem. Innan dess har Jennie spöat en förbigående kille i chinstävling i en byggnadsställning. Dessutom har hon burit en kille på 92 pannor ett kvarter då han klagade på ljumskproblem efter dagens varv. Sedan att hon väger 50 kg och sprang på 1:34 utan att gnälla var inget som han reflekterade över innan han hoppade upp på hennes rygg.
Idag startade vi med brunch hos Anders föräldrar. Spännande att komma hem till riktiga göteborgare. Fortsatte sedan med glass i Brunnsparken. En lodis kommer fram och frågar hur man kan vara nykter på en söndag. Dessutom undrar han upprört om vi kan texten på den syrianska musiken som några, enligt honom, knarkomaner och haschpundare spelar längre bort i parken. Vi påpekar att det är instrumental musik som saknar text.
Det som är härligt med Göteborgsvarvet är att hela staden är delaktig. Om man inte springer så har man varit publik eller funktionär och brinner för detta. Vi har lärt oss att man kommer man undan med allt om man sprungit. Du skulle kunna gå in och råna en närlivsbutik. För har man sprungit varvet är det helt ok och du får utan problem vandra ut med dagskassan. Vi konstaterar att vi gillar Göteborg och kommer tillbaka nästa år. Ännu lite snabbare.
