Varvet del 2 – På plats i slottsskogen

Nu är jag på plats i slottsskogen efter en morgon som började med att jag fick leka Mc Gyver. Igår hälsade jag på min syssling i Munkebäcken och eftersom han liksom jag ställer klockan för att träna på lördagarna hade jag en stund för mig själv innan jag hoppade på spårvagnen. Jag låser dörren och kastar in nycklarna i brevinkastet. Det är först då jag tänker över om jag har allt med mig. Det har jag inte. Jag ser nycklarna på dörrmattan. Det är bara att plocka fram mina problemlösarskills. Börjar med att trycka örat mot grannarnas dörrar. Inte ett knyst så jag vågar inte ringa på. Ställer upp entrédörren med en trädgårdsstol och letar upp närmsta skogsdunge. Hittar några pinnar av olika längder. Lyckas nästan fiska upp nycklarna men de halkar av precis innan målet. Tar en hårnål och böjer runt pinnen och vips, problem solved, och jag kan börja färden till startområdet.

Har inte lyckas tagga till men går runt och botaniserar bland prover av bars och energidrycker. Äter en kaka, ett äpple, godis, en varmkorv och dricker en kopp kaffe. Har inte ett spår av plan för den optimala uppladdningen, men det blir nog bra. När jag hittar mina tjalvekompisar i en skogsdunge blir jag glad. Vi börjar poppa Mickie Krause, denna gigant bland tyska schlagerkungar och humöret närmar sig snabbt en toppnivå.

Igår fick jag via facebook reda på att jag är med i nya numret av Runners World. Jag är på bild spurtande jämsides med en av tidningens reportrar, Kenneth Gysing. Han skriver att jag frustar som ett lokomotiv och att han är nära att drabbas av strindbergsk förföljelsemani. Stackars kille men han vinner vår spurtstrid.

Igår fick jag ett kedjebrev av en kenyansk löpare som jag träffade förra året i Ngong. Man skulle skicka en dikt tillägnad Gud till 12 personer inklusive honom själv. Jag har inte deltagit i kedjebrev sedan jag var 12 och insåg att man inte fick 1000 tuggummin om man fullföljde kedjan. Jag raderade mailet. Hoppas detta inte är ett omen och att jag nu inte får hela det kenyanska löparundret emot mig.

Då var det dags att fästa starnumret på linnet och tagga till ännu mer. Vi spelar Zumbabadehosen och stämningen är på topp i det perfekt gråa löparvädret. Se upp lauffreunden, snart kommer lokomotivet frustande.