Mer jul

Det var flera år sedan jag firade jul hemma då jag senaste åren vid denna tid befunnit mig i Malaysia, Ecuador och Thailand. Så att vara hemma kändes nästan annorlunda. Men det har varit skönt att vara på hemmaplan med familj, kompisar och även möjligheten att få lite fason på min kropp. Förra veckan sprang jag varje dag vilket var fantastiskt och nu väntar jag bara på dagen då jag inte ens har någon tendens till störning i mitt vänstra ben. På dagarna jobbade jag både på högstadiet och i förskolan. Stundtals kändes det som att skillnaden var marginell när de stora barnen inte ens kunde sitta stilla i kyrkan under julavslutningens 30 minuter. På förskolan fick vi indiansoppa och killarna lekte kanoter vilket visade sig vara kampsporten som lystrar till det mer bekanta namnet karate. När en av tjejerna skulle hem visade det sig vara en kille. Inte så lätt för mig att veta när föräldrarana hade klätt stackaren i en rosa klänning och gett honom ett smått androgynt namn.

I onsdags var jag återigen hos denna schaman som genom våld försökt driva ut det onda som sitter i övre delen av muskeln piriformis och runt benet trokanter majör. Nej jag vet inte heller exakt vad dessa namn står för, utan tycker det mer låter som något man kan äta. I torsdags var jag på hockey i Himmelstalundshallen. Tydligen var det en match man inte skulle missa då det rörde sig om slaget om Östergötland. Med andra ord en match mellan LHC och Vita Hästen. Inne i ishallen verkade tiden ha stannat. Musiken var inte av senaste modell och folket på läktaren buade ut motståndarna. Denne schaman till massör hade sagt till mig att mina problem på sista tiden liknade de hos många hockeyspelare. Dock kunde jag inte se någon likhet mellan mitt rörelsemönster och de tillhörande killarna nere på isen. Mina kunskaper i denna sport sträcker sig inte mycket längre än till Icehockey på Nintendo 8-bitars men matchen var spännande trots att vi förlorade.

I helgen var det festligt värre. I fredags var det efterfest för klubben Bomullsfabriken som stängde för ett antal år sedan. En nattklubb där jag dåförtiden spenderade mer tid än i löparspåret. En för mig helt okänd kille kom fram till mig och sa att hans tjej hade kommit hem från jobbet en dag och berättat hur mycket jag hade ätit i matsalen på hennes skola. Tydligen hade jag tagit om två gånger. Festligt var det också att på lördagseftermiddagen få damma av de 24 kilometrarna på Klingarundan utan någon särskild smärta. Ännu festligare blev det på kvällen då jag hade bjudit in ett tjugotal löparvänner till min julfest som numera blivit en tradition. Vi hann med pepparkakstävling, gröt, massa glögg, julklappslek och annat kul innan klockan halv fem då den sista gästen gick hem. Många klokheter utdelades under kvällen, speciellt framåt natten.

En mycket intressant pepparkakstävling utspelades i mitt kök. Vinnande ur kampen gick den kreativa kakan ”Tomte i liksäck” längst ned till vänster som enligt uppgift även smakade gott. För den som gillar lekar kan man även få gissa i vilket tävlingsbidrag som min SM-medalj från i somras ligger inbakad i.

Julens trend 2103 verkade vara eld. Här kan man se den nya metoden av skäggansning. Glöm inte släcka skägget eller annat som brinner innan ni går hemifrån. Men tydligen kan man brinna upp lika lätt när man kokar pasta som när man fjuttar eld på sig själv med en tändare. Detta påstod en av våra snabbaste löpare i klubben men jag ställer mig dock frågande till sanningshalten. Jag fick tre timmars sömn före söndagens pass med Tjalve då två varv på milen avverkades.

Sen blev det snart julafton och en bra grej med att vara vuxen är att man får bestämma själv hur den ska firas. Därför tog jag bussen till Ameli innan solen gick upp och tillsammans åt vi först grötfruskost.

Sedan gick vi ut i skogen ett par timmar. Det blev en promenad till och runt sjön Skiren. Egentligen var det inte någon större skillnad mot en mulen sommardag. Bara lite mer glögg, lussekatter, pepparkakor och någon grad kallare i vattnet.

Ameli har inte bott så länge i sitt hus vilket resulterade i att vi gick förbi utan att märka det. När vi hittat hem stod Nina redan i köket och stekte köttbullar. Vi fixade till ett julbord där vi bara hade valt ut det godaste av härligheten. Sedan blev det redan mörkt igen och vi bytte julklappar, såg på julkalendern och drack mer glögg. En annan ny grej denna dag var att sitta utanför ICA-Kvantum i Klockartorpet. Jag kan meddela att utanför den stängda affären hände det inte mycket en julafton klockan halv fem. Tror inte att detta blir en ny tradition. Men jag hade en bra bok i väskan och sedan var det härligt att få hänga med syskon och barn hemma i Skärblacka. Alla sov över och idag har vi varit hos mamma och ätit lunch. Där hittade vi gamla VHS-filmer som spelats in med vår videokamera på åttiotalet. Ni förstår säkert att det var underhållning av hög kvalitet att se mig snorkla runt i en barnpool med syskonen på ryggen, spela fiol i en mellanstadieorkester och skruva isär en cykel. Nu är jag på väg till Afrika efter en väldigt mysig jul och Isa min lilla femåriga kompis frågade om jag skulle cykla eller springa dit. Men nej, jag valde faktiskt inget av de föreslagna alternativen utan sitter på tåget och är på väg till Arlanda. Nu ser jag fram emot fem härliga veckor med mycket löpning, äventyr och sol.