maj
På grund av eller tack vare Björns grej att cykla nedför slingor vid skidbackar i orter runt omkring i Sverige får jag och Klara som bonus att komma ut på familjeäventyr med vår bobil och löparäventyr därtill. Så blev det i Ulricehamn i helgen, en ny stad för mig, där det säkert skulle finnas något spännande att kolla in. För det finns det på alla ställen i stort och smått som ni vet.
Precis innan vi kom till den västgötska tätorten som nämns här ovan gick jag in på kommunens hemsida för att se var vi skulle springa. Björn släppte av oss i Ulricaparken nere vid sjön Åsunden där staden ligger fint. Det var en lekpark av rang, i klass med de i Berlin. Här fanns ett elskåp prytt med konst vilket blev den röda tråden under denna helg. Stannade för lek och mellis innan vi gav oss av längs den gamla banvallen.
Perfekt belagd med fin asfalt och med kilometermarkeringar vilket skvallrade om att det fanns en del andra som brukar träna här också. Hade ingen exakt plan men efter mitt tidigare googlande insåg jag att det lilla Skottek med sin campingplats var ett av de ställen med offentlig konst. Detta i form av nio förgyllda stenar som tidigare varit till för att hindra trafik att köra på upp på gräset men numera en installation som minner om när Sten Sture den yngre nästan hindrade dansken med Kristian II i täten just här 1520 i december. Tyvärr fick han en kanonkula i benet så trots den strategiskt valda platsen där sjön var som smalast kunde den utländska hären fortsätta norrut. Sten Sture fick dock ett monument i form av en stor bautasten rest över sin insats just här.
V i fortsatte längs sjön med målet Alnäsbadet i Marbäck. Där skulle det finnas en installation i galvaniserat stål med budskapet och texten ”Nothing more permanent than the temporary” och just så var det ironiskt nog. Vid cykelvägen där en rosa pinne med QR-kod visade att konstverket skulle vara fanns ingenting. Och en två meter hög skylt längs vägen missar man inte. Sju kilometer från stan och vi gick bet. Stoppade ett par cyklister för att verkligen säkerställa att skylten inte fanns inne i skogen någonstans. Under detta detektivarbete vaknade Klara och det blev en vaken tur tillbaka mot centrum. Nu kunde man ha fortsatt 49 km runt sjön på Åsundenleden men mat var mer lockande för oss båda.
En gammal järnvägstunnel blev en krydda och spännande inslag för oss båda två. Tydligen missade vi att gamla verktyg från tiden då Västra centralbanan gick här hängde i taket som en kulturminnesinstallation. Vi var nöjda ändå och rullade på denna lättlöpta väg in till torget i stan för att leta lunch. Det gjorde vi med glädje då vissa fasader var fint målade med streetart. Uteserveringen var full men vi frågade om vi fick göra sällskap vid ett bord och det fick vi vilket blev en lyckträff då mannen tipsade om en konstutställning i huset bredvid. Den titulerade sig omodern konst enligt affischen och var just det. Ganska tråkiga tavlor föreställande djur och natur, men själva titeln gjorde att det blev en rolig twist. På torget fanns solstolar man kunde snurra och en sandlåda med offentliga leksaker. Jag och klara konstaterade att denna lilla stad bubblade upp högt på vår gillalista. Vilket toppades av ett par elskåp till och en färgsprakande fasad på vägen till skidbacken där helgens cykelevent var i full gång.
Det var då vi upptäckte sanden. Den finkorniga och mörka sanden. Den gick att gräva i. Kasta runt sig. Rulla sig i. jag har knappt aldrig sett ett så skitigt barn. Men hon var glad och nöjd. Tränade lite springcykel. Grillade vid vår bobil som stod parkerad med hela 18 snökanoner bredvid. Annorlunda campingställe. Tog sedan en cykeltur hela familjen. Hälsade på några hästar. Testade en av cykelbanorna Björn skulle nedför dagen efter. När Klara sitter fram på ramen med Björn blir det lagom fart för mig nedför även om jag ibland får kliva av för att det är för läskigt med mycket sten eller rötter.
Söndag och tävlingsdag för Björn. Vi andra drog en sväng till den bra lekparken igen där vi mötte upp Klaras kusin och hennes barn där till och med barnen är något äldre än Klara. Sprang tillbaka och hejade på pappa. Att heja på andra är en av Klaras superkrafter och lite extra kul i skogen där det finns pinnar och annat som tillhyggen. Björn kom ned för de åtta slingorna helskinnad, men ambulans behövdes för en annan deltagare. Hamburgare och festis. Soligt häng i skidbacken där Klara hela helgen hade poängterat att hon ville åka skidor.
Som grädde på moset stannade vi i Gränna på vägen hem. Lekte lekpark Åt middag och jag blev firad på mors dag. Något jag känner är ett firande varje dag egentligen. Älskar att ha fått bli mamma till Klara och att hon också verkar tycka det är kul att vara ute på aktiva äventyr. Tack Björn för att jag får vara med om detta.
