Vad är väl en uppladdning dagen inför Stockholm maraton en fredagskväll i juni. Kanske förväntansfull. Kanske triggande. Kanske harmonisk. Kanske festlig. Kanske avslappnat härlig. Eller helt fruktansvärd. Kanske går du helt upp i limningen av nervositet. Kan inte sova på natten för att tankar snurrar i huvudet. Har du gjort allt du kan. Kommer det gå enligt plan. Gaaaaaaaah.
Jag brukar nog hamna någonstans däremellan. Att träningen redan är gjord vet jag. Att befinna sig på startlinjen är belöningen för allt slit innan. Bara leveransen kvar. Men helt avslappnad. Nej det skulle jag inte påstå.
Detta år skulle jag inte stå på startlinjen för jag var helt enkelt inte sugen. Har inte tränat för att göra en snabb tid på maran. Det får kanske komma nästa år. Senast jag sprang i Stockholm var 2017 och då gick det riktig bra, min näst bästa tid på maran, 02:53:29, och åtta i SM. Men just nu tränar jag utan en plan och det är helt lusten som styr. Många små tävlingar har det blivit, de flesta med Klara i vagn, vilket har varit superkul och gått riktigt bra. Till hösten blir det omtag igen mot nya mål vilket jag kommer vara, och redan är, sugen på. Så denna fredagskväll dagen innan den klassiska maran sysslade jag och min familj med något helt annat.
Förvisso var det en annan aktivitet innanför ramen motionslopp. Vi åkte till Kisa och sprang Bankvarvet. Förra hösten när vi var med vår bobil utanför Rimforsa och äventyrade joggade jag från Hallstad ängar där vi stod in till centrum för att köpa bullar. Där såg jag ett solblekt anslag på en lyktstolpe om detta lopp. Lade det på minnet och plockade fram nu lagom till den 2 juni då det gick av stapeln.
I Kisa har jag varit några gånger tidigare, utöver skidåkning i deras numera nedlagda pist Tolvmannabacken under gymnasietiden, vilken i folkmun ibland går under namnet Östgötaalperna. Läs om:
När jag sprang mellan Åtvidaberg och Västra Harg med övernattning på Kisa Wärdshus.
När jag sprang Östgöta Ultra Trail i skogarna runt tidigare nämnda skidbacke.
Men detta var ett nytt sammanhang och lopp. Nya utmaningar är så himla kul och det enda vi visste om denna var att det skulle vara fem backiga kilometrar genom den lilla tätorten vilket vi blev varse redan då vi kom in med bil. Att hitta loppet var inte helt trivialt då det skulle gå av stapeln i Kullaparken vilken inte återfanns i kartappen, förutom en namne på helt annat håll i Sverige. Hur svårt kunde det vara. Jo ganska. Åkte runt flera varv och en bit utanför innan vi hittade parken där människor började strömma till.
Vi skulle efteranmäla oss vilket speakern påade att några hade gjort just när vi kom in på området. Jag räckte upp handen och skrek att här kom det minsann några till. Kul att han kände igen mig och belyste att jag brukar springa mycket längre än så vilket kanske inspirerade några och skrämde somliga. Efteranmälan, samma pris som ordinarie, så trevligt, och sedan häng i den roliga lekparken strax intill. Perfekt. Klara fick middag i form av korv från Lions innan uppvärmningen. Hade man inte lust att springa eller ville göra annat innan eller efter fanns möjlighet att testa bland annat padel, yoga, freesbee och små kastflygplan. Faktum är att det hade varit aktivitet här hela dagen då skolungdomarna fått köra banan och äta mat på platsen. Föredömligt tycker jag, och kul att det även fanns öppna motionsbanor här hela veckan och på andra orter i bygden runt omkring. Bland annat i Rimforsa där jag hade hittat lappen i höstas.
Värmde upp genom att kolla in den sista backen som hade ett oförtjänt hemskt rykte. Inte särskilt brant, men visst, den skulle kännas i slutet. Bestämde att det fick bli jag som körde med Klara. Något jag helst vill. Är som jag tidigare nämnt min snuttefilt i dessa dagar. Prestigelöst men så roligt att jag och lillan brukar överträffa oss själva. Mosade in oss längst fram en minut innan start, bredvid ett fotbollslag bestående av övertaggade killar i mellanstadieåldern. Det började i en uppförsbacke. Bet ihop, laddade på och brände järnet uppför så att det inte skulle bli för trångt och jag kanske köra på någon. Puh. Första hindret avklarat. Men det skulle bli fler.
Tog täten efter femhundra meter. Hade noll koll på startfältet och om det skulle hålla. Men vi köttade på. Andra uppförsbacken kom rätt direkt efter. Den tredje var brutalast. Hur lätt vagnen än rullar är uppför sjukt jobbigt. Syran sprutade i armarna. Djupt andetag. Brände på nedför. Tog i kapp några. Det var en bra dag. Vi var starka. De två blåsorkestrarna som satt så trivsamt i varsin villaträdgård gav verkligen en härlig inramning. Och att tjejen som även underhöll på platsen efter loppet sjöng härliga popsånger på toppen av en backe gjorde också mycket till.
Den sista fruktade backen gick också över förväntan. Vi höll position även där. Kutade runt start- och mål som låg likt i en gryta där cykelvägen vi sprang på löpte runt om. In i mål som första dam på tiden 20:53. Verkligen nöjd över vår prestation med backarna inräknade. Medarbetare från Kinda-Ydre Sparbank, vilka arrangerar detta lopp och motionssatsning, delade ut medaljer, bananer och vattenflaskor. Fantastiskt väder. Superpeppigt i målgång. Bord i långa rader där löpare och publik kunde köpa middag och fika från en lokal restaurang. Vilken kväll.
Prisutdelning och underhållning. Vi fick ett jättefint pris, handdukar och presentkort i lokala butiker. Perfekt, för även om det inte går att åka slalom i Tolvmannabacken är den nu omgjord till en cykelpark. Ytterligare ett av sommarens äventyr är nu säkrat. Tack Kisa och Kinda-Ydre Sparbank för en härlig kväll, vi kommer tillbaka med cyklarna i sommar.
Så blev det dagen efter och start i Stockholm marathon. TV-sändning och vi satt bänkade. Klara började heja när starten gick. Det blev spännande direkt. Emil Millán de la Olivia tog täten även om jag snabbt förstod att han var pacer. Olle Kalered i tätklungan vilket var än mer intressant. En Tjalvelöpare och debutant på maradistansen. Vilken rysare. Det föll väl ut. Olle kom sexa i SM och slog Willy Corbelius 46 år gamla klubbrekord med den äran. Och alla andra löpare och peppen inför där vi tittade i TV-soffan gjorde detta till festliga timmar. Jag kan avslöja att suget kom. Kan nog hända att jag står där på startlinjen nästa år igen efter sex års paus.
Men innan dess blir det andra maror – exempelvis den i Moldavien nu i slutet på september! Sugen att haka på årets mest spännande löparresa där det förutom maraton erbjuds halvmara, 10 km eller 5 km i Chisinau som del av äventyret?
Läs mer och boka här senast nu på onsdag 7/6!
