Jag har ett speciellt behov. Att åka till Berlin minst en gång om året. Att jag är förälskad i den staden har nog inte gått någon trogen läsare av denna blogg förbi. Kort repetition. Engagerade tyskalärare som gjorde tyska kul och tog med oss till staden både på högstadiet och gymnasiet. Erasmusstudent där jag läste matte under min lärarutbildning på Berlins tekniska universitet. Tjänstledig från jobbet våren 2011 då jag bodde i kollektiv, ströjobbade och hade hunnit bli löpare vilket gjorde att jag gästtränade med SCC Berlin. Däremellan och alltsedan resor dit för att hälsa på vänner och framför allt njuta av min stad.
Jag kallar den min för att det är så det känns. Staden var koordinater jag har tatuerat på min arm. En dragningskraft så otroligt stark. I helgen var jag och Klara där igen. Hennes andra tur dit och hon verkar gilla det lika mycket som jag. Har gett mig en ny dimension till staden. Lekparkerna. Ta det lite softare. Lyfta blicken mot lite andra saker än jag varit van. Vi reser himla bra ihop där hon hänger med som på ett litet snöre.
Tre nätter i Berlin. Först landade vi i min vän Dawns trädgård i Kleinmachnow. Egentligen inte Berlin, men precis på gränsen då den lilla förstaden hör till Potsdam och ligger på gränsen till Berlins Zehlendorf. Dorf betyder by på tyska och precis så kändes det när vi körde fram mellan trädkantade villagator. Dawn och jag tränade ihop 2011. Dawn som är en riktig snabbis och bodde granne med Carl Lewis i Texas där hon kommer ifrån. Född 1980 och håller verkligen måttet, nu senast i Berlin halvmara efter att löpsuget kommit tillbaka på riktigt. Hon sprang in på 1:18h. Respekt.
Vad tror ni vi gjorde direkt. Snörade på oss löpskorna såklart. Det blev en runda med Klara i vagnen runt den lilla sjön och förbi slussen som leder ut i Teltower kanal och vidare in till Berlin. Berlin är grönt. Berlin är vatten. Berlin är toppenbra att springa i. 2011 när jag drog dit undrade min tränare vad jag hade där att göra. Bo i en stad som löpare. Kunde inte visa sig vara bättre. Naturen. Kulturen. Löpning längs kanalerna. Perfektion. Lite det fick jag återuppleva under dessa åtta kilometer längs minnenas allé där vi babblade på oavkortat. Blev avbrutna av ett gäng killar som drog runt med högtalaranläggning i en vagn och ölflaskor i händerna. Torsdagen i Kristi Himmelfärd är det Männertag i Tyskland. Inte fars dag utan männens dag. Då drar männen runt och dricker öl och förlustar sig. Vi lämnar det därhän och springer vidare i berättelsen.
Vilken tur vi hade. I huset som varit en skola under Stasitiden var det nu nio lägenheter med en stor trädgård. Grannarna hade barn och Klara hoppade direkt upp på studsmattan vilket efterföljdes av grävande. I rummet där vi blev inkvarterade fastnade mina ögon direkt på något speciellt uppe på bokhyllan. En stor prischeck. En från Norrköpings Stadslopp. Dawn har besökt mig i Sverige och sprungit till den äran. Kvällen fortsatte med lite discodans innan middagen och ädla drycker parat med choklad i soffan när Klara somnat.
Hon sov utan att vakna fram till klockan 07:00. Första gången i hela hennes liv. Vilken dröm. Vi gick till bageriet och åt sen frukost i trädgården. Klara fick en hel skål med jordgubbar. Om hon var nöjd. Ja. Denna händelse inklusive studsmattan berättade hon om under resten av resan. För nu pratas det med besked kan jag lova. Dawn har en affär i Wannsee – Happy Hour Collections med tillhörande webbshop – där vi hann ett kort besök men ser fram emot att komma tillbaka till under resan jag arrangerar till Berlin och halvmaran i april 2024. Vi skulle vidare till färjan över sjön, där Klara påpekade att det minsann finns hajar. Sjön där det klassiska Strandbad Wannsee finns som utflyktsort för Berlinarna. Sjön där Haus der Wannseekonferenz ligger vackert beläget med den dunkla historien att den så kallade lösningen på judefrågan befästes och nu är museum. Sjön där halvön Schwanewerde stoltserar som gräddhylla med kåkar varav en tillhörde Hermann Göring.
Överfarten tog 20 min och då var vi i Alt Kladow där Peter och Melina väntade på oss. Vid färjeläget var det sommarmysigt med Biergartens, ölträdgårdar, och en del kommers men vi tog bussen vidare till Spandauer Tor. Melina är mitt gudbarn och denna fredag skulle vi hänga i deras koloniträdgård. Perfekt en solig dag. Först gick vi ned till Gross Glienickersee, en liten sjö där vi från den lilla badplatsen kunde föreställa oss hur Berlin som delad stad hade haft en gräns tvärs över vattnet med taggtråd och stängsel på sidorna för att detta inte skulle bli en möjlig flyktväg från öst till väst. Att vi befann oss på den gamla mursträckan blev väldigt påtagligt uppe vid cykelvägen där en del av muren finns kvar med informationsskylt bredvid.
Faktum är att hela den ca 155 km långa gamla sträckningen av Berlinmuren (1961-1989) är skyltad och flitigt använd av bland annat cyklister som utflykt med en historisk dimension. På flera ställen finns olika historiskt intressanta platser utmärkta varav vi kommer besöka några underresan i april. Koloniträdgården som mer liknade ett sommarstugeområde låg precis vid den gamla sträckningen och den äldsta invånaren hade haft sin täppa även innan murens fall. Här hade vi en underbar dag med hopp, lek, sol och mat tillsammans med familjen där mamma Celine har ett eget klädmärke med webbshop innan vi begav oss med buss och tunnelbana in till hjärtat av stan.
Berlin har dock många hjärtan. Man får känslan av att vara i en stad som består av flera olika städer av olika karaktär. Vi befann oss i Neukölln och passade på att gå av en hållplats tidigare. Gick genom parken Hasenheide vilket är omöjligt utan att stanna. Lekparkerna i Berlin är som mindre äventyrsland och kvällen var sommarljum. En stunds lek innan vi gick vidare till en konstutställning jag fått tips om. Precis som på den gamla, och jag säger inte goda, tiden 2011. Nu är det en annan tid som är precis lika bra. Adressen ledde till en lägenhet i ett helt vanligt hus. Fönstren var öppna mot gatan och flera satt och drack öl på provisoriska bänkar. Vi gick in. Denna utställning av samtida konst inrymdes i två rum på skattningsvis 15 kvadratmeter vardera. Det var trångt. Vi hade barnvagn och packning. Vi tog oss in vilket inte kunde gå någon förbi. Vi stannade inte länge men vi fick en dos konst serverad innan vi rullade ned till Hermannplatz för att äta en klassisk Döner. Jättegott sa Klara och jag njöt av att sitta vid ett trottoarbord där folk passerade förbi. Berlin, nästan by night, i alla fall strax efter åtta på kvällen en fredag.
På lördagen hade vi bara en fast plan. Att springa Parkrun i Hasenheide. En perfekt grej att göra var man än befinner sig i världen. Start 09:00, fem kilometer, gratis, alla kan vara med och bra fartträning. Vägen dit på två kilometer blev uppvärmning och strax var det start efter en liten genomgång av banan. Berlin är platt som en pannkaka, nästan, förutom ett litet utsiktsberg de hade lyckats pricka in på banan. Vi höll bra fart, någon kilometer under fyrfart, och var glada att springa ifatt alla som kom om oss upp i backen och rulla in som snabbaste tjejer på tiden 20:41. När vi hörde applåderade för de främsta och andra som kört x antal Parkrun i sitt liv var vi redan i gång med att leka i lekparken bakom träden och spana på ekorrar till Klaras stora förtjusning.
Fortsatte med att besöka det lilla zoot i parken med diverse djur och ytterligare lekpark innan vi åt indiskt till lunch. Det var ris precis överallt på bordet och trottoaren och Klara gillade chicken korma. Vi hade inga mer planer den dagen så känslan fick styra vägen. Marknaden längs Maybachufer, örhängen till mamma och mössa till Klara, glass på kafé och facetime med pappa, lekpark med tillhörande biergarten. Vid vackert väder blir Berlin till en festival. Folk tar ut sina tårtkalas till parkerna. Somliga ställer upp ett bord och säljer drinkar. Vid lekparken var det en latinamerikansk fest. Vi dansade lite. Åkte rutschkana. Åt chili con carne. Åkte mer rutschkana. Gick hem genom sommarkvällen. Hittade en liten gömd grind. Gick in. Hittade ett område med koloniträdgårdar som kändes helt surrealistiskt, där liggande som en oas i stadens brus. Likt en hemlig trädgård. Berlin upphör aldrig att fascinera och överraska.
Söndagen som ett litet löparäventyr. Det gick utmärkt att springa med Klara i vagnen och på den ha med all packning. Trickset är att resa lätt med handbagage. Man behöver så lite egentligen. Vi sprang förbi den gamla gränsövergången Checkpoint Charlie, monumentet över Europas mördade judar och vidare till det ikoniska Brandenburger Tor som med fördel besöks en tidig morgon innan precis alla turister hittat dit. Sedan längs paradgatan Unter den Linden till Berliner Dom. Den vackra kyrkan är en av mina favoritbyggnader och ett måste varje gång. Genom de judiska kvarteren och upp till Arkonaplatz där jag visste en bra lekplats. 10 kilometer och nu fri lek. Det är så roligt i lekparker för man, läs jag, pratar med de andra föräldrarna och får nya tips till vad man kan göra i området runt omkring. Nu hade vi dock en plan. Att få äta lunch hos min favoritvietnames på Oderberger Strasse. Där anslöt även Dawn och Mathias och när Klara sov tog vi en tur i Mauerpark som verkligen är likt en festival på söndagar. Perfekt helgnöje med gatumusikanter, marknad och matstånd. Hela området blommar upp och det är också här vi bor under resan till Berlin i april. Ett av mina absoluta favoritområden. Hann med en eiskaffee, kaffeglass, på ett café längs tidigare nämnda gata och sen var det bokstavligen dags för mig och Klara att springa till Alexanderplats för att hinna med flyget.
Hade kollat i appen och hade tre avgångars marginal så det skulle inte vara några problem. Men det stod inget om byggarbetena vid Ostkreutz. Inget om inställda tåg därtill. Upp och ned i hissar. Fram och tillbaka i korridorer. Vi fick ge upp. Ta en taxi. Men för 60 Euro blev det ytterligare lite sightseeing och det bland annat längs East Side Gallery, en kilometerlång sträcka av muren där konstnärer fått sätta sina avtryck. 30 min innan flyget skulle gå var vi i säkerhetskontrollen. Vi hann. Klara och jag är bra på skarpa lägen. Saker löser sig. Det var en glad liten flicka jag hade i mitt knä under flygningen hem. Mindre pepp var de två killarna bredvid som synes hade haft en hård helg i Berlin på stadens klubbar utan någon sömn alls. Jag hade sovit mer än jag brukar. Klara hade sovit tre nätter rakt igenom. Verkar som hon gillar Berlin lika mycket som jag.
Med allt detta härliga i bagaget och sinnet gjorde det inget att Björn fastnat i en bilkö i höjd med Gävle efter att varit i Järvsö och cyklat med sina kompisar. Gjorde inget att klockan redan var sju. Klara åt lite mat jag hade med. Roade sig med att torka alla bord i närheten med våtservetter. Lekte med personalen i securityn. Blev badad av mig i handfatet vilket var högst nödvändigt. Fick på sig sin pyjamas. Sedan stod hon beredd vid parkeringen och gav av ett glädjetjut när Björn kom i bilen och somnade sedan gott på vägen hem.
Berlin ist für alle. Gammal som ung. Tränad som otränad. Men jag skulle verkligen rekommendera att uppleva staden iklädd ett par löparskor. Missa inte att springa med dessa genom Brandenburger Tor under världens plattaste halvmara. Följer du med i april 2024?
Klicka här för all info!
Jag vill också rekommendera att läsa boken ”Tunnel 29: den sanna historien om den osannolika flykten under Berlinmuren” av Helena Merrima, för ytterligare en dimension av resan då temat för resan är just muren.
PS Kolla även in septembers spännande löparäventyr till Moldavien med Chisinau maraton, halvmaraton, 10 km och 5 km via länken ovan.
