En mer och mer populär tävlingsform inom långlöpning där det allt som ofta kommer upp i ultradistanser är konceptet ”backyard-ultra”. Det är en tävlingsform där deltagaren så många gånger som möjligt ska springa ett varv på 6 706 meter (4.167 miles). Varje timme startar man på ett nytt varv. När ett varv är avklarat, kan deltagaren vila fram till nästa start. Loppet avslutas när alla löpare utom en har gett upp, alternativt inte hinner tillbaka inom tidsbegränsningen 60 minuter. Varför den något märkliga distansen? Jo för att om man delar 100 miles på dygnets 24h så blir det just 6706 meter. Springer du ett dygn blir det alltså den ”klassiska” längden i ultrasammanhang – 100 miles.
Min distans inom denna gren av friidrotten har kommit att fokuseras på 100 km vilket jag trivs med, men har även testat att springa i 24h och längs lite andra mindre vedertagna distanser. Dessutom har det blivit ett test av just backyard vilket den gången inte blev succé. Men jag har lockat med mig andra i min klubb in i denna härliga värld där man får utforska sidor av sig själv man inte visste fanns. Och de har dessutom gjort det bättre än mig där jag gläds åt deras framgång. Läs här om mitt egna test: https://loparaventyret.se/byu-campingturen-som-blev-av/
Men att springa varv och tillgodogöra sig energi kan man göra på eget sätt. Designa sitt egna upplägg. Därav föddes en ny tradition i söndags. Tjalve långlöparnas ”mini-backyard”.
Konceptet var följande. 5 kilometer med start var 40:e minut. Rikligt med bullar, godis, saft, kaffe, frukt och blåbärssoppa vid varvning. Alla kunde vara med och springa så många eller få varv man ville. Starta vid halv nio eller när lusten föll på. Maximalt nio varv denna dag för den hugade vilket skulle resultera i 45 km. Alltså en ultradistans då allt längre än ett maraton kvalar in där.
Regnet i väderprognosen sköts till vår glädje längre, och längre fram vilket gjorde att det var en solig morgon då jag sprang till Norrköpings friidrottsarena där vi hade möjligheten att ha tillgång till kök för kaffekokning, duschar och toaletter samt en lite plattare sträcka än i skogen. Banan hade jag mätt ut någon vecka innan vilken skulle vara lätt att hitta men för att minimera några som helst tveksamheter ifall någon dök upp senare tog jag med ett gäng snitselband ut på första rundan.
Vi var ett gäng på drygt 15 personer som gav oss i väg på första varvet. Inte bara klubbkompisar utan andra som var nyfikna på detta koncept och att springa med vårt glada gäng. När vi kom tillbaka var fikat riggat. Här skulle det bli en fröjd att stanna till.
Fler anslöt. Inte bara till varven utan för att umgås. Många barn därtill och hörnet av längdhoppsgropen blev till en sandlåda för en stund med hinkar och spadar. Solen som stannade kvar under nästan hela utmaningen bidrog till att dagen var helt underbar.
Vi märkte knappt att varv på varv lades till. I alla fall inte först. Men att stanna till en stund kan också vara tufft när det är dags att komma ut på den sjätte. Men vi körde på. Avhandlade en rad ämnen babblandes längs vår väg. Först en krok runt stallet och hagarna. Tangerade start och mål för att ta en ytterligare sväng bortåt campingen. Genade över gräsmattan bakom Stadium Arena och sen var det fika igen.
Klara och Björn kom efter några timmar. De hakade på ett varv. Det gjorde även Ninas tvillingar fem månader gamla vilket var deras premiär i springande tempo med vagnen. Fler bebisar hälsade på, dessutom en som var född bara en vecka innan. Musiken peppade och brassestolar fanns för den trötte. Några pausade under ett varv eller två. Fikat var ju gott. Och under dagen hade upp mot 40 härliga löpare deltagit på ett eller annat sätt.
Ni hör inramningen. Det var verkligen kul. Flera slog distansrekord och när det nionde varvet var över och jag passade på att plocka ned snitslarna kändes det nästan lite tomt. Vilken kul grej. Detta måste vi göra igen. Så blev det också bestämt. Det här blir årligen återkommande. Vi har skapat en tradition att se fram emot. Kanske vill du vara med nästa gång eller blir inspirerad till att ordna en egen liten backyard, kanske med fika i din egen trädgård vid varvning. Kanske blir det till och med så att du kommer testa en riktig där jag tror det officiellt rekordet är 106 varv. 106 timmar. Då gäller det att fikat är gott och man har huvudet med sig. Respekt.
