En månad. Fem tiokilometerslopp. Här var twisten att det är Klara och jag som tog oss an utmaningarna ihop. Det började i Eksjö utan några som helst ambitioner mer än att ta oss runt. Resultatet gjorde mig nyfiken på att se hur fort vi skulle kunna klara. Och Klara, ja hon verkade också tycka det var kul. Människor som hejar. Liv och rörelse i start och mål. Få medalj. Att pressa det första resultatet på dryga 42 minuter ned till 40 visade sig dock inte bli helt trivialt, för det är mycket som ska stämma.
- Jag ska vara pigg. Svårt för en småbarnsmamma som i princip aldrig får sova ostört.
- Klara ska vara på sitt bästa humör. Svårt att optimera trots matning och powernap innan när loppen har varit på kvällarna runt sjutiden.
- Banan ska vara platt och utan alltför mycket svängar.
- Vädret ska vara det bästa. Inte för varmt. Inte för regnigt. Inte för kallt. Inte för blåsigt.
- Vagnen ska vara i topptrim. Med en Thule Glide 2 har vi dock de bästa förutsättningarna.
Eksjö Stadslopp. 42:18. Av någon anledning blir det alltid så himla bra första gången jag testar något. Vi susade fram i det kyliga oh regniga Eksjö. I målgången tänkte jag att det skulle kunna gå snabbare utan knixande i bostadskvarter och backar. Klara nöjd fram till en kilometer kvar och blev glad igen på upploppet och i målgång.
Blodomloppet Linköping. 41:30 Jag och Klara tog tåget till grannstaden en torsdagskväll. Perfekt väder. Dock mer kuperat än jag kom ihåg banan. Klara somnade. Fin kapning av tiden.
Bagisloppet i Bagarmossen. 41:45. Hela familjen följde med denna onsdagskväll där vi fick uppleva ett nytt område i Stockholm. Platt bana men Klara var inte sugen efter varvningen. Jobbigt för mammahjärtat. Fick peta in nappen 20 gånger. Lite långsammare denna gång men vi vann loppet vilket var skoj. Åkte till Oxelösund på kvällen där vi heller inte varit, turistade och joggade till Nyköping dagen efter.
Söder Runt. 41:21. Åkte upp till Stockholm med sällskap av Elmina och Micke Grip. En riktigt somrig kväll, platt bana men sen start, kvart i åtta. Funkade ändå rätt fint för Klara men motvinden på vägen tillbaka kändes med vagn. Den fångar rätt mycket vind. Blev ett pers för oss ändå.
Örebro AIK:s öppna KM. 41:20. Förutsättningarna var egentligen perfekta. Platt som en pannkaka. Fem kilometer ut längs en banvall och så tillbaka. Klara var på topp första två kilometrarna och hejade på de andra löparna. Men sen var det inte lika kul. Då vill man stanna men vetskapen om att det tar längre tid att komma in i mål då gör att jag fortsätter. Visst snabbar skriket på viljan att komma fram, men det är tufft mentalt. Blåste en del ut också. Går inte att ta igen i medvind. Putsade på vår tid med en sekund.
Summa summarum. Vi har haft kul på våra små äventyr. Upptäckt nya platser. Kombinerat med lite äventyr. Just nu inga 10 kilometerslopp i sikte, det är tunt på den fronten i juli. Men detta har varit en riktigt fin motivationsfaktor och annat fokus. Kul tröskelträning, och vi har inte gett upp hoppet om att närma oss 40 minuter. Men innan vi ger oss på det igen så väntar en ny utmaning. Ultravasan 90k i augusti.
Därför är det stig som gäller nu. Jag vet, Ultravasan är ganska platt men det finns partier med trail och där tar det i princip stopp för mig. Det mesta sitter i huvudet. Är man rädd och nervös att ramla blir man stel och det går långsamt. Jag behöver bli mer avslappnad och det är mitt mål nu i juli. Främst handlar det om att putsa på tiden vid träning på det trailiga MTB-spåret i Vrinnevi. Förra veckan när jag körde tog det 51 minuter. Det är långsamt på riktigt.
Sen åkte vi till Öland över midsommarhelgen. Vi levde strandliv. Bodde till stor del i vår bobil. Firade midsommar enligt konstens alla regler hos vänner. Åt god mat. Semestrade. Sprang. Och under mina rundor letade jag mig för ovanlighetens skull in i skogen.
Sugen på nya kläder och skor – Salming har nyss kommit med säsongens nyheter.
I Ranstad blev det några varv på den en kilometer korta Burkrundan. Ja den heter så för att markeringarna är blå burkar som sitter på träden. I skogen vid Byrums strand. Vid Böda naturreservat och i Trollskogen. Längs Horns strandväg. Konceptet blev 30 min bort och 30 tillbaka med mål att ta hemvägen snabbare. Då finns det tid att lyfta blicken och njuta av omgivningen, kanske stanna till och ta en bild första halvan. Sedan borra in sig lite mer och köra på. Faktum är att detta är ett bra semestertips, både på hemma- och bortaplan. Äventyr först och sedan progressivt hem.
Vad blev resultatet då. Jo igår sprang jag spåret i Vrinneviskogen på 44 min. Skulle jag förbättra mig i den takten blir det succé men det andra passet säger nog mer om hur brutalt försiktig och långsam jag var första gången.
Heja olika fokus för motivationen. Nu ser jag fram emot att traila mig igenom juli mot augustis mål.
Och om mitt första semestertips var 30 min bort och sedan snabbare hem blir mitt andra att anmäla sig till Häv & Gräv VikboVändan den 6 augusti.
