Här kommer en blogg med tanke att vara en hälsning från sommaren. En hälsning från en bit av min sommar. Jag ska försöka att fatta mig kort. Det är svårt. Men jag vill frottera mig i sommaren i stället för att sitta framför datorn men ändå ge er en bit av min känsla och möjligheten att ta del av mina upplevelser. Några av dessa tar ni kanske till er som tips för egen användning framöver.
Jag, Björn och Klara gav oss i väg på en veckas äventyr med vår bobil riktning norrut. Mot min barndoms somrar. Knappa 100 mil i bil. Dåförtiden, jag och mina tre syskon i baksätet. Nu med Klara. Då stannade vi alltid och sov över någonstans vilket vi hade räknat med nu också. För inte skulle det väl gå att sträckåka med en liten tjej som knappt fyllt ett år. Klara fixar dock det mesta och vi blev förvånade över hur bra det gick. Ok, vi introducerade paddan, men ändå.
Vi stannar på så roliga ställen när vi är ute på tur. Så blir det när man inte har en plan och styrs av behov, framför allt bebisbehov. Det blev således en paus på Salusands havsbad mellan Örnsköldsvik och Umeå. En upplevelse med potential. Fantastisk sandstrand, vind träbro ned till havet en man med käpp hade svårt att bemästra och lekplatser där ingen inspektör hade kollat över säkerheten de sista decennierna. Men charmigt ändå. Kylskåpet som stod där på terrassen med lite barr i. Den faktiskt lockande minigolfbanan. Skyltarna på vissa texten helt hade bleknat bort av solen.
Stopp för natten blev först efter knappa 90 mil då vi svängde in till Bjuröklubb, ni vet orten man hör på radions väderrapport. Viktig utpost sedan bronsåldern med sin höga punkt och förhållandevis smala sund, Norra Kvarken, mot Finland. Numera är 1800-talsfyren tillgänglig för övernattning och i cafét hann vi äta en sen middag på i princip tu man hand. Då vi var klara kom regnet som var förklaringen till vår ensamhet och vi blev erbjudna skjuts ned till bilen men det blev uppehåll och vi hann njuta av utsikten innan vi slog läger lite längre bort vid en strand.
Anledningen till detta stopp strax söder om Skellefteå var att Björn sedan på tisdagens förmiddag testade Vitbergets bikepark. Jag fick samtidigt ett gyllene tillfälle att springa runt lite med Klara i stan där vi bland annat besökte Bonnstan, en av de bäst bevarande kyrkstäderna i Sverige, och Sunnanå där vi sedan svängde upp mot den imponerande Landskyrkan. Det är nämligen så att min goda vän Nina jag känt sedan vi var i förskoleåldern kommit hem från Australien för ett år och huserar i sin brors hus där mitt och Klaras löppass nu slutade. Kärt återseende där Björn anslöt och vi blev bjudna på deras första makaroner- och falukorvslunch på åratal.
Sedan var det dags att styra kosan mot där det är sommar på riktigt. Byske. Ett litet samhälle vid havet dryga tre mil norr om Skellefteå. Där står tiden till min glädje stilla. Åtminstone på Södermarks släktgård, numera min mammas. Här skulle vi vara i fyra dagar och jag började med ett löppass, dagens andra, gäller att passa på när Klara sover då det vankas intervaller. 20*90sek/30sek vilket egentligen skulle ha inneburit 20*400m på bana om Byske hade haft en löparbana. I brist på sådan sprang jag till Båtvik och vände. Sedan en sväng ned till havsbadet för att leka med Klara vid piratskeppet så som sig bör innan grillmiddag på gården.
Så såg våra dagar ut. Korsord. Strandhäng där Klara gärna badade i ett kallt hav ingen annan badade i. Mjukglass på Byscaya café där jag sommarjobbade 1994. Jag upptäckte att strandtennis är kul med racketar Björn köpt i den lokala sportaffären under en jogg tillsammans. Besök på ortens 4h-gård. Marsvin, ankor, getter och en kanin vilka Klara fick alldeles för sig själv eftersom vi var där ensamma. Pizza på strandrestaurangen Lanternan. Lek i lekparker. Bad i balja på tomten. Så som mina somrar såg ut fick även Klara uppleva tillsammans med oss. Nostalgi på alla håll och kanter där mormor även passade på att få fira hennes annalkande ettårsdag, likt hennes mamma firat alla födelsedagar upp till runt 18 års ålder just här. Det blev även en utflykt med Ninas familj till Svedjans bageri och osttillverkning som ligger naturskönt inåt landet och på vägen tillbaka ett besök i Fällfors med sitt laxobservatorie högre upp i Byskeälven. Byskeälven är faktiskt helt unik då den inte är påverkat av någon yttre faktor utan flyter på helt som den alltid har gjort utan kraftverk som hinder. Ett av Sveriges laxrikaste vatten dessutom.
Något som dock skiljer min barndoms och ungdoms somrar från nu är att jag numera springer som bekant. Denna vecka hade jag två pass utöver det tidigare nämnda som jag verkligen ville få till. Det ena blev på fredagen och var långdistans i tre och en halv timme. Älskar dessa pass. Bara ge sig ut i det tempot som känns flowigt, lyfta blicken och springa dit och på det underlag man känner för. Såklart blev det en del stig med tanke på Ultravasan. Först i form av ett stycke på Furuögrundsleden, delvis längs havet, och sedan i skogen runt Byskeberget. När det var en timme kvar plockade jag upp Klara som var trött och redo för vagnslöpning vilken fick oss att hamna i Selsvik där jag tidigare inte varit. Jag har sagt det förr, men säger det igen, det finns alltid nya saker att upptäcka på ställen man känner till. Att svänga in vid denna skylt gav utdelning. En vacker havsvik med fint anlagd bad- och lekplats väl värd att åka tillbaka till.
Det får bli nästa gång jag återvänder till vår familjs sommarparadis. Nu är jag åtminstone boostad för ett tag. Och innan kosan styrdes söderut fick jag till det tredje passet av betydelse som dock blev lite decimerat då jag på grund av tidsbrist, läs hellre ville hänga på gården, dricka kaffe och bada Klara, strök upp- och nedjogg och helt sonika sprang snabbdistans i 75 min med 10 min jogg mellan långa och korta segmentet där det senare gick lite fortare. Det är alltid lite sorgligt att lämna Byske bakom sig men det hör till ett ställe man gillar.
Under resan nedåt i landet lyckades vi pricka in ännu ett fantastiskt ställe man inte trodde fanns längre. Bergeforsparken. En camping som har sett bättre dagar. Det var nästan lite surrealistiskt. Fanns inget i hyllorna inne i receptionen där bröd och annat salufördes och mjukglassmaskinen saknade flera väsentliga delar för att fungera. Det fanns ett utebad med ett mörkt sediment på botten av poolen och trappan ned till Indalsälven var igenväxt om någon var sugen på det alternativet. Stället där det fanns kulglass vid fint väder var en lokal som mer liknande en samlingssal från en tidigare socialiststat. Om inte annat så fanns statyer av både Per-Albin Hansson och Hjalmar Branting utanför. Entrésnurran till parken där Sven-Ingvars skulle spela snart eller kanske för många år sedan enligt affischen var heller inte svår att gå runt. Missförstå mig inte. Ni vet att jag gillar att komma till dessa platser som minner om historien och skriker efter att någon entreprenör ska ge dem liv igen i stället för att de rivs och glöms bort.
Innan vår vecka var slut stannade vi till på ett annat favoritställe i vår familj. Järvsö. Björn skulle cykla i dess bergcykelpark och vi andra två aktivera oss på annat sätt. Det är lätt här. Finns något för alla. Vi ställde bilen vid Kyrkbybadet som ligger fint vid Ljusnan. Söndagen ägnades för min och Klaras del först åt löpning. Vi sprang och sprang, hon vaknade inte förrän efter nästan två timmar. Då var vi vid Stenegård, en Hälsingegård som inrymmer små butiker, bageri, café och ett museum över Lill-Babs. Vi åt mellanmål, bytte en bajsblöja, satt på en stor stol och köpte bullar. Av en händelse gick vi upp till lusthuset, såg en skylt om barnens Stenegård och det var tur för det var något riktigt bra. En plats med små stugor för barn att leka i, stor sandlåda, hönsgård, leksaker och mycket mer. Hurra för en barnfamilj.
Åt lunch med Björn och hans cykelkompisar på hotellet som också hade en bra lekhörna. Tog även en tur upp till toppen med liften. Ja denna lilla donna får vara med om mycket och än är inte sommaren slut på långa vägar. Långt blev även detta inlägg trots att jag lovade ett kort. Långa sträckor fick jag också ihop denna vecka. Klockade in på 10 mil. Jag springer nu vidare i sommaren och hoppas på att du njuter och gör detsamma.
