Nya platser. Nya platser att springa på. Det är verkligen sådant som jag gillar och återigen fått uppleva de senaste dagarna under ett litet men effektivt löparäventyr där både Klara och Björn hakade på.
Första målet var det jag och Klara har fått blodad tand på, att springa 10 km snabbt i motionslopp med vagn. Efter att ha googlat möjligheterna hade ännu ett tillfälle dykt upp i form av Bagisloppet, i det man av namnet kan lista ut, Bagarmossen. I onsdags eftermiddag tog vi vår elbil till Stockholm lagom till Klaras eftermiddagslur vilken hon höll i nästan ända fram till destinationen. Perfekt. Utsövd och strax fylld med mat. Starten gick vid Bagarmossens skola och startade som sig bör med barnens lopp och hade en rolig lekplats där Björn och Klara värmde upp medan jag gav mig av för att testa benen på banan några kilometer. Det var en fröjd att springa längs husen inbäddade i lummig grönska och centrumet som taget ur en 50-talsfilm. Eller ja det var ju ingen filmkuliss utan på riktigt.
Att fylla på med varm mat är enkelt med den smarta mattermosen från Twistshake baby. Det är en av alla praktiska produkter vi använder, kolla själv in på hemsidan där det just nu är 50% summersale och du får 20% rabatt på redan nedsatta priser med koden ”20fridasodermark”.
Strax innan halv sju gick starten med manuell tidtagning vilket innebar att det var läge att ställa sig längst fram för att komma bra i väg. Arrangörerna, Skogsluffarnas OK, var glada att vi hade hittat dit från Norrköping och dessutom hade en till Tjalvekompis tänkt samma sak. Det är ju de små loppen som är mysigast att springa och här hade dessutom en platt bana utlovats.
Jag var rätt sliten efter sömnbrist de senaste nätterna. Orsaken till den var till en början nöjd i vagnen men visade sig inte vara helt taggad för lopp. Det gick bra där folk hejade men inte inne i skogen på cykelvägarna. Tror jag räknade till tio tillfällen då jag fick stoppa i nappen. Det var kämpigt, men det gick. Efter några kilometer tog vi täten och jag blev första dam när vi sprang om en annan Frida och tillika småbarnsförälder fast utan vagn. Vårt mål var att fixa minst 41 minuter, men det fanns inte i benen, fast position det skulle vi hålla. Så blev det också och ni förstår hur roligt det var att springa in som vinnare. Då blev även Klara glad igen för att stå på scenen, bli intervjuad och få blommor, det gillar även hon. Efter att ha köpt en hamburgare av klubben gav vi oss i väg mot nästa mål. En ny stad att övernatta i. Vagnen packades snabbt in, bagaget är oväntat rymligt i denna lilla bil, perfekt för ett äventyr likt detta, och Klara passade på att ta kväll.
Det jag inte visste vid varvningen på skolgården var att strax innan hade det varit kaos när niorna slutade mitt under pågående lopp och där vissa skulle hämtas i limousin. Hade varit en svettig stund för funktionärerna.
Bilturen tog en dryg timme och slutade i Oxelösund. Den lilla staden i Södermanland, belägen vid havet med sin fina skärgård och där näringslivet domineras av stålverket SSAB. Vi checkade in på stadshotellet och trodde en kort stund att vi skulle få en jobbig natt då jag glömt nappflaskan för den livsviktiga kvällsvällingen. Men vår lilla tjej brukar fatta när det är dags att gilla läget. Det gick fint att inta välling från pipflaskan, även den från Twistshake där antidroppfunktionen gör att hon måste suga ur drycken. Funkade även på natten då vi kunde ha varmvatten i mattermosen för att blanda ny i brist på vattenkokare. Puh.
Hotellets frukostmatsal, ja den var som tagen ur en film av Roy Andersson. Då förstår ni hur jag menar. En sömnig bruksort. Inte många som sover på hotell i veckorna. De som gör det. Sitter tysta. Tittar in i väggen eller på sin telefon. Rätt trist utsikt från fönstret. Hur skulle detta egentligen bli. Men jag var och är fast övertygad om att alla ställen har något, och det måste inte vara det man läser om på tripadvisor eller i någon broschyr. Men det i sinnet gick vi ut på morgonpromenad med Klara i bärselen. Centrum var under ombyggnad men vi hittade en liten blomsterprunkande park. Därifrån såg vi kyrkan uppe på en kulle dit en liten promenadväg ledde oss.
Kyrkan var väldigt speciell. Byggt 1957 och inspirerad av havets landmärken. Kan erkänna att man inte bara tänkte havet. Jag tänkte även gamla sovjet. Som alltid testade vi om det var öppet och det var det. Inuti var det väldigt fint med de färgade fönstren och båten framme bakom altaret. Vi swishade för två ljus som vi tände och stack ned i sanden på en liten båt till minne av morfar och farmor som Klara tyvärr inte får träffa i livet.
Under denna morgon var det i princip bara vi som var ute. Antar att människorna var på SSAB eller i skolan. Åkte bil för att ta en titt vid det som kallas gamla Oxelösund och bland annat har ett skärgårdsmuseum.
Åkte vidare ut till Femörefortet. Eller inte ändå ut, vi stannade på en parkering och joggade dit ihop. Fortet ligger under mark och dess delar förbinds av ett 400 meter långt tunnelsystem. Var operativt under kalla kriget men nu ett museum som visar hur soldaterna levde och verkade under mark. Det var ännu inte helt öppet men under sommaren är det guidade visningar dagligen. Gjorde dock inte så mycket för radarn, kanonerna och fyrvaktarens bostad Femörehuvud är ovan mark och bjöd dessutom på magiskt fina vyer ut över skärgården.
Hade detta varit under säsong hade vi kunnat jogga tillbaka via Skärgårdsvåfflan som är ett omåttlig populärt fik- och restaurang. Sörmlandsleden erbjuder en naturskön rundslinga på ön. I stället tog Klara och Björn bilen medan jag sprang de tre kilometrarna till Jogersö och campingen där det enligt uppgift skulle finnas en bra lekplats enligt Visit Oxelösunds hemsida.
När jag kom fram var Klara redan i full gungning. Jag petade i mig några godisbitar innan jag sprang vidare mot Nyköping. Björn och Klara hade tänkt äta mellis i cafét som var öppet men stötte på patrull då det sprutade från en vattenläcka så alla gäster var precis i färd med att lämna stället. Tur att Klara hade med eget mellis och Björn fick även han äta godis till mellanmål. Gott så.
Jag tog mig som sagt löpande till närliggande staden Nyköping och det var inga problem alls. Det var bäddat för att ta sig där emellan med fin cykelväg att transportera sig på. Såg även att det fanns andra möjligheter för den som vill ha omväg längs något jag vill minnas hette Näckrosleden.
Sträckan mäter 14 kilometer där jag gjorde ett kort stopp vid Stjärnholms slott. Ett av alla slott i detta landskap känt för sin mängd vilka skulle vara något att pricka av under ett längre löparäventyr. Här kan man både bo och äta. Som kuriosa kan jag nämna att Björn var här på konfirmationsläger 1985 som elvaåring. Det testet gjordes aldrig om av Kolmårdens församling. Barnen var alldeles för busiga och inte alls redo för denna aktivitet. Nedanför slottet finns en skulpturpark och bredvid en kyrka. Den byggdes 1671 som ett kapell åt slottet. Den är unik i sitt slag med sitt låga torn. Finns två förklaringar till det – antingen berodde det på att man inte ville riskera att ryssen brände ned kyrkan, eller så blev tornet lägre för att man inte hade fått kyrkans välsignelse av biskopen.
Jag kom fram till Nyköping lagom till en sen lunch. Och det kunde ju inte finnas ett bättre ställe att bli upphämtad på än Söderbergs Bil där vi skaffat vår Volkswagen ID.3 och som finns både i Norrköping och Norrköping. Där hade dessutom Klara och Björn passat på att ladda bilen. Nog för att laddningen precis hade räckt trots tävlingen i Stockholm, men vi ville ha marginal för eventuell avstickare.
Den sena lunchen intogs nere i hamnen så som sig bör i Nyköping. Sedan promenerade vi längs ån där olika intressanta kulturplatser finns utmärkta. Särskilt intressant är såklart Nyköpings Hus där gästabudet gick av stapeln 1371. Ni vet då kung Birger Magnusson fängslade sina bröder Erik och Valdemar och kastade bort nyckeln. Detta skådespel genomförs även som sommarteater på området.
Vårt lilla äventyr avslutades på bästa sätt med lek och glass i en lekpark nere i hamnen. Att dra ut på små äventyr med hela familjen behöver inte vara så avancerat. Vi fick uppleva massor under dygnet på tur med vår familj – i elbil och löparskor.
