Resan i detta spännande land fortsatte ut i det vilda, som inte skulle visa sig vara fullt så vilt. Efter 14 timmar i buss som tog oss till Gondar i norra Etiopien åkte vi i torsdags ut på en fyra dagar lång vandring i Similan mountains nationalpark. Med oss hade vi en guide och en scout. Jag har gått i scouterna i tretton år men det var sällan vi gick runt i skogen med maskingevär. Detta var dock denna scouts uppgift men vad vi behövde skydd emot framgick dock inte så tydligt. Det var även tveksamt om det antika geväret hade provskjutits på länge. Vi började vår vandring i takt liknande en söndagspromenad och jag undrade i det tysta hur mycket krupp jag skulle samla på mig under dessa dagar. Bet ihop och intalade mig att promenad i ojämn terräng säkert är bra för något, och landskapet vi gick längs var fantastiskt fint. Canyons och bergsformationer som kunde ta andan ur en. Vägen kantades av släktingar till tomater, men de gick inte att äta utan kunde med fördel användas till att tvätta kläder med.
Plötsligt blev det spännande. Vi gick förbi en flock apor. Dessa lever i väldigt stora flockar där de sitter på gräset och äter timjan när de inte bråkar med varandra. Eller så sätter de på varandra. Denna hane är rätt nöjd efter att fem minuter tidigare ha grabbat tag i en intet ont anande hona och gjort det sistnämnda.
Framme vid campen blev vi serverade te, popcorn och jordnötter utanför vårt tält där vi kunde njuta några timmar i solen. Sedan blev det ingen lek. När solen gick ner hjälpte det inte att jag tog på mig alla kläder jag hade. Efter att ha ätit den goda middagen serverad av kocken som just vid serveringstillfället tagit på sig rock och kockmössa gjorde jag ett överlevnadsförsök genom att krypa ned i sovsäcken i mitt tält.
Jag klarade natten men det var knappt. När solen letade sig upp vid halv sju var jag djupt tacksam. Jag kan förstå varför folk i forna kulturer har tillbett solen. Den var grymt välkommen. Vi gick iväg på vår andra etapp som också den bjöd på ett fantastiskt landskap och ett vattenfall utan vatten. Lika imponerad var jag inte av människorna som hade satt sig på strategiska ställen för att sälja souvenirer, eller de delar av sträckan vi gick på en trafikerad, dammig grusväg. Känslan av att vara ute i det vilda blev under dessa stunder mindre påtaglig. Detta är en nationalpark som har lite för många bofasta vilket gjort att regeringen kommer att köpa ut folk så de flyttar för rätt stora summor pengar inom kort. Om det är rättvist kan man såklart diskutera. Efter lunch kom vi just till en sådan by där kvinnorna redan innan vi var framme försökte få oss att gå till just deras hydda för att dricka kaffe. Guiden valde en och vi gick hem till henne. Hon rostade bönorna över elden, malde dem sedan för hand i en avlång trämortel och kokade efter det kaffet som vi drack tillsammans med det traditionella brödet injera. På vägen till nästa camp vandrade vi längs sädesfält som klängde sig fast på sluttningarna och ett par pojkar som satt och läste läxorna i en jordhög. Tältplatsen för kvällen låg på 3600 möh mitt på ett fält. Ingen var gladare än jag när årets första löparrunda kunde genomföras på det svagt sluttande fältet. För att undvika den värsta kuperingen hittade jag en runda på två kilometer som jag använde i en timme. En flicka sprang ifatt mig och höll jämna steg några hundra meter. Sedan skulle det bli kämpigt för vem som helst om man var insvept i en tjock filt, hade käpp med sig och plastsandaler på fötterna. Efter att ha blaskat av mig lite gick vi upp på en närliggande topp för att se en majestätisk solnedgång. Precis, solen gick ned, och kylan tog över. Med hackande tänder slevade jag i mig maten och sedan trängde alla tre ihop sig i ett tvåmannatält redan vid halv åtta.
Överlevde även denna natt och tackade solen för att jag inte behövde ha på mig sex lager längre. Etappen började med att vi gick upp på en topp 4200 möh och njöt en stund. Kortet är dock tagit på något annat högt och fint ställe. Där somnade vi och blev väcka när vi plötsligt låg i en flock med getter.
Dagen fortsatte lika fint genom det dramatiska och kuperade landskapet och slutade återigen på 3600 möh. Ett bättre välkomnande än en stor bricka med perfekt poppade popcorn kan man återigen inte få efter denna dag då vi faktiskt haft ett skapligt tempo. Efter att ha gått på jakt efter stenbockar tänkte jag vara smart och klä på mig allt jag hade innan solen gick ned. Den nya strategin hjälpte inte. Kvällen var dessutom ännu kallare och vi fick äta inne hos kockarna i det fasta skjulet. Efter maten satt vi runt elden. Kändes inte helt stabilt med tre gamla scouter och deras maskingevär riktade in i ringen. Kocken dansade och drog roliga historier men trots den värmande elden visste jag vad som väntade utanför. Tog mig så snabbt som möjligt till tältet, tuggade ett tuggummi istället för att borsta tänderna och kröp sedan ned i sovsäcken. Med ett tjockt täcke vi hade hyrt i lodgen bredvid över oss och sovsäckarna sov vi riktigt gott de elva timmarna som en sänggång vid klockan åtta resulterar i.
På morgonen när vi gick iväg förstod vi hur kallt det hade varit på natten. Det var is på sina ställen och frost i gräset. Galet att den afrikanska solen kan vara så stark på dagarna och sedan svika totalt på nätterna. Kände mig ändå på något sätt bortskämd där jag gick runt i bra funktionskläder. I hyddorna finns det inte något sådant, men de sover med djuren och så har de säkert tjocka superfiltar och djurhudar. Denna morgon gick vi upp på en topp 4400 möh som var vårt mål för dagen. Dit var det 800 m stigning från vår camp vilken vi tillryggalade vi på två timmar. Förvånansvärt hur pigg man kan känna sig efter en kort paus och hur trött man är direkt efter tio meter på grund av höjdskillnaden. Uppe på toppen hjälpte morgonljuset till att färga lanskapet nedanför på ett vackert sätt och på klipporna nedanför såg vi apor och stenbockar. Lika exotiskt blev det inte när en kille med andan i halsen hade sprungit upp på toppen från byn ett antal hundra meter nedanför för att sälja cola och smycken åt oss. Han gjorde en dålig affär. Nerför gick det fortare och fingrarna blev tjocka som korvar så att man knappt kunde knyta ihop näven. Efter lunch åkte vi de fyra timmarna tillbaka till Gondar. Chauffören stannade längs vägen och köpte en levande get som de band fat på taket. Där hade det blivit något strul med rummen så vi fick en svit med jacuzzi. Normala människor hade sett fram emot en skön stund i den men Markus skiner upp när han inser hur bra den är för att tvätta kläder i. Jag gav mig direkt ut på ett 90 minuter långt distanspass. Det kändes så otroligt skönt och lätt nu när man var nere på futtiga 2000 möh. Det var mycket folk på gatorna då julfirandet hade börjat. Folk hejade på och en kille sprang bredvid mig till han blev hindrad av sina flipflops som gick sönder. Skön var även duschen efter fyra dagar utan och även om jag tvättade mig ren så blev det ändå smutsigt på handduken.
Här kan man sitta.
I Gondar tittar man på slott för detta var tidigare Etiopiens huvudstad. Här hade kungarna sina huvudsäten och förvarande sina lejon i huvudsak kring 1700-talet. Innan det gav vi oss ut på en morgonjogg ute på universitetsområdet. Vi hittade även en stadion som hade sett bättre dagar. Numera bestod den av en övervuxen gräsplan och en stor jordhög på den röda grusbanan. Några toppatleter sågs inte till utan bara en kille som såg glad ut trots att han fick springa över jordhögen varje varv. På vägen hem blev det även en trapp med 230 trappsteg som forcerades. Slotten var fina och jag hoppas de kommer vara det länge trots att två damer gick loss på en vägg med hammare och mejsel i någon slags fas av restaureringsarbete. Men det som var ännu finare var Fasilidas bad. På den lugna platsen hade vi en lugn och skön stund där trädens rötter hade blivit en del av muren som omgav den gamla platsen.
En av de gamla kungarna i Gondor använde detta som simbassäng. Här kunde man se kungligheter flyta runt i flytvästar gjorda av getskinn då det begav sig. Nuförtiden fylls det upp med vatten en gång om året då hundratals människor hoppar i under en festival där man firar Jesus dop.
Vi hade alltså missat att fira vårt nyår eftersom det inte är något etiopierna firar och vi själva skulle med en buss klockan fem morgonen efter. De har inte heller samma tideräkning som oss utan har bara kommit fram till typ 2006. Klockan är också väldig förvirrande när de både använder sig av sin egen tid och internationell tid. I tisdags var det julafton och vi gick in för att fira den istället. Mängder av vitklädda människor strömmade till kyrkan och efter att ha spanat in genom de öppna dörrarna åkte vi tillbaka till där vi bodde. Det fanns en fest på gården där en tjej sjöng mycket hellre än bra. Volymen tillät heller inte något trevligt småpratande vid borden utan vi fick fokusera på den lokala ölen. En sexårig dansade loss och folk stoppade pengar innanför hennes klänning. Jag blev uppbjuden av en kille i pokemontröja som lärde mig den traditionella dansen. Klockan tio var vi de sista kvar och även vi satte punkt för vårt firande.
Det sista stoppet på vår resa i detta spännande land blev Bahir Dar dit vi tog oss med minibuss. Även om en buss är liten så går det alltid in väldigt många människor. Många mer än man kan tro och detta gjorde att det blev tre obekväma och varma timmar innan vi var framme. Om slott var grejen i Gondar så var det juice det handlade om i denna nya stad. Juicebarerna stod som spön i backen ner till sjön Tana. En stor sjö som gjort att denna stad kommit att kallas Etiopiens riviera. Sjön hade mer att önska, inte en strand i sikte, men väl en pelikanfamilj. På eftermiddagen gick jag ut och sprang och hittade till min glädje långa raka asfaltsgator med knappt någon trafik som löpte runt om staden. Här var folket absolut inte vana vid löpare utan jag fick stå ut med att bli utskrattad längs vägarna. Hur kul kan det egentligen vara att se en människa springa. Tydligen oerhört roligt.
I morse gav jag mig ut på ett två timmar lång distanspass innan frukosten. När jag kom tillbaka fanns det inget vatten på hotellet. Mysigt. Då finns det inget annat att göra än att klä på sig vanliga kläder, äta frukost, ge sig ut på stan och gilla läget. Nu ska jag gå ned till sjön och läsa en bok innan tyskarna kommer tillbaka från sin båttur. Imorgon har vi en lång resa tillbaka till Addis framför oss. Sedan slutar detta roliga äventyr, men som tur är tar ett nytt vid. Imorgon natt flyger jag vidare till Kenya.
