jul
I samband med ett besök på sjukhuset i onsdags fikade Anna och jag i solen för snart ploppar det ut en bebis ur hennes mage. Sedan gick jag genom stan mot busstationen. På vägen hittade jag flera körsbärsträd där jag pallade lite mellanmål. Det fina med Oslo är att den trots sin huvudstadsstatus ändå har lite av en landetkänsla över sig. Tog bussen till flyget och flyget till Kroatien. Där landade jag på en minimal flygplats utanför Pula. Intressant att ta ett flyg från Norge till Pula när pula betyder knulla på norska. När jag tagit bussen in till stan var klockan halv åtta men med endast en lätt packning på ryggen hade jag ingen brådska att hitta boende för natten. Pula där det ligger vid Adriatiska havet stoltserar framförallt med sitt antika Colosseum dit jag först gick.
Förutom arv från antiken även i form av ett Forum och stenhögar på vissa bakgårdar hade Pula många tyskar. Oändligt många tyska turister. Tyska turister till förbannelse. Man kunde inte gå ett steg utan att höra detta ädla språk. Jag gillar tyskar. I Tyskland. Jag hoppas även att de ska vinna fotbolls-VM. Jag såg matchen i tisdags men jag är sämst på att kolla på fotboll för jag missade alla målen då jag samtidigt pratade och sysslade med annat. Jag är även dålig på att spela fotboll, vilket även Brasilien uppenbarligen var denna kväll. Men nu tillbaka till Pula och gränderna i den gamla staden som kantades av mysiga hus och restauranger. Jag gick runt några timmar, tittade in i gallerier, lyssnade på gatumusikanter som framförde opera, ballongkonstnärer och blev skrämd av gladiatorer som dunkade med sina svärd i sköldarna helt oprovocerat. När klockan började närma sig halv tio och det börjat regna letade jag upp ett hostel som tyvärr var fullt. Jag blev hänvisad till ett annat som hade stängt dörrarna tre minuter innan jag anlände. Vid den tidpunkten var det redan mörkt och hade börjat regna ordentligt. Då kom en man i pensionsåldern förbi och förklarade på knackig engelska att hans fru drev ett hostel i närheten. Fick skjuts till ett väldigt trevligt boende där jag blev väl omhändertagen. På grund av högsäsong var det fullt även där men jag fick sova på soffan i vardagsrummet till ett förmånligt pris. Utanför vräkte regnet ned och jag sov gott under tiden med låst dörr så ingen skulle få för sig att ha samkväm i rummet när jag låg och sov.
På torsdagens morgon var planen att springa vid sju men då regnet fortfarande smattrade mot rutorna somnade jag om en timme. Åt en energibar och frågade vilket håll på kartan som gynnade sig bäst att springa åt. Bestämde mig för att ta mig söderut till byn Prematura och som vanligt såg personalen chockad ut över mitt beslut. Dit skulle det tydligen vara oändligt långt. Vägen var rätt tråkig med en smal vägren och kantades av otaliga skyltar om hotel och annan turistinfo. Den oändliga sträckan tog en timme i ett behagligt tempo och byn visade sig vara ännu en turisthåla. Letade mig ned mot havet och träffade en triathlet från Belgien som visade mig var det fanns en vandringsled som följde havet längs en landtunga och sen tillbaka. Perfekt. Gjorde sällskap med honom en stund men valde sedan att göra min egen grej för plötsligt hade jag kommit till det Kroatien som jag kände igen från bilderna med klippiga stränder och kristallklart vatten. Stigarna var fina men bjöd på en del utmaning i form av stenar och jag hade snart klarat av den obligatoriska vurpan jag alltid gör i länder jag besöker. Ytterligare ett ärr kommer att adderas till mitt knä.
När jag närmade mig byn igen hade tyskarna vaknat och kom i horder på cykel och i bilar. Jag själv hade varit ute i över två timmar utan frukost och hade gjort av med all energi. Köpte en liter mjölk och en banan i en mataffär där det spelades 80-tals hits i högtalarna. Inte helt oväntat när man är på Balkan där schlager är grejen och alla länder röstar på varandra i melodifestivalen. Tog en lite annorlunda väg vilket visade sig bli en längre väg som resulterade i nästan fyra timmars löpning och ett bra äventyr. Min timing kunde heller inte ha varit bättre då himlen plötsligt öppnade sig och bjöd på ett riktigt åskväder. Duschade och visade personalen var och hur långt jag hade sprungit. Som vanligt tyckte de man var lite knäpp. Behövde mat och åt cevapcici på en lokal sylta. Goda färsjärpar som äts med rå lök och stark sås. Tog sedan bussen vidare över gränsen till Slovenien. En fin resa längs fjordar och små städer vid havet. Det hade hunnit bli mörkt när jag kom till Ljubljana och den karta jag hade ritat stämde inte. Träffade en kille på gatan som visade mig rätt och gav lite tips om vad man borde se i landet. Insåg att jag behövde vara effektiv för det var mycket jag borde. Vi gick genom en mysig stad men sova blev inte så lätt när jag delade rum med sju fnittriga tjejer från UK som fipplade med sina mobiler hela natten.
Eftersom jag redan var vaken vid sex packade jag ihop mina grejer och gick till busstationen. Köpte biljett, hann köpa en yoghurt i farten och vid halv sju var jag på väg till Postojnska på slingriga vägar. När jag kom fram var klockan innan åtta och de grottor jag skulle besöka öppnade inte förrän nio. På en skylt såg jag att det skulle finnas ett slott 10 km bort. Hittade två killar som vaktade en vägbom och i deras lilla stuga fick jag byta om till träningskläder och lämna min väska. Sprang ut genom stan och passerade genom flera byar innan den sista backen tog mig upp till Predjama.
Sprang tillbaka, tog en raggardusch på en handikapptoalett och köpte biljett till grottorna. Jag kan poängtera att jag inte var den enda som skulle in där och tillsammans åkte vi med eltåg tio minuter in i ett riktigt fraggelberg där vi fick börja promenera. Postonja Jama är en av världens mest imponerande grottor med sina 21 km av gallerier och tunnlar. Det var som att vandra i en svunnen värld bland droppande stalaktiter som bildat otaliga formationer på golv, väggar och i tak. Jag hamnade i en israelisk resegrupp och en tant med huckle ville förutom stalaktiter ha kort på mig. Formationerna växer 1 cm på 100 år vilket gjorde det svårt att föreställa sig hur länge denna process har pågått. Hallarna skiftade i vitt, rosa och brunt och i slutet en grotta i svart med en flod forsandes fram. Då kändes Orcherna från Sagan om ringen inte långt borta och jag hoppades att Frodo och de andra skulle hinna sätta sig i säkerhet. På slutet fick vi även se några stackars tunna rosa drakar simmandes i ett mörkt akvarium. När det var dags att åka tillbaka gick jag till tågstationen för att få lite variation i mitt resande. Där hade dock tiden stannat men efter en stund kom en trött biljettförsäljare fast tåget skulle komma först efter två timmar. Beslutade mig istället för att lifta och ganska snart blev jag upplockad av en äldre man i en svenskregistrerad Volvo. Han visade sig vara född i Serbien men hade bott i Sverige i 50 år. Han släppte av mig i Ljubljana där jag gick runt några timmar genom gamla staden och upp till slottet. Nu sitter jag i Metelkova som är en typ av Christiania där man kan röka cannabis helt öppet utan att stöta på problem. Framför mig har jag färgglada hus och på trappen bredvid sitter några punkare och röker på. Ur ett fönster spelas spännande musik och på lekplatsen leker föräldrar med sina barn. På puben köpte jag inget mer spännande än mineralvatten, men jag sitter kvar här och tar nyfiket del av stämningen. Fler och fler punkare ansluter sig men även, som det ser ut, vanliga människor som slutat jobbet, och vill dricka sina medhavda öl i solen. Klockan 18 blir jag upplockad av svensken med Volvon igen då han bor vid foten av Alperna där mitt löparäventyr fortsätter.
