jul
I fredags trodde jag att det var fel på min klocka. Jag skulle till ett ställe och hämta en skylt. Sträckan var 4 km och jag sprang dit. Planen var en jogging med några rusher för att känna av piggheten i benen. Problemet var att när man snittar 3:20 finns det inget utrymme för rusher. Sträckan i sig blir liksom en rush. Det intressanta var att jag inte ens tyckte det var jobbigt. Skumt. Men roligt. Det hela gjorde mig väldigt sugen på att springa mer, men det fick vänta en dag. Cyklade istället ut till Ameli och David på Gröna gatan och njöt av sommardagen i deras berså. Sedan hamnade jag i en bilhall. Jag och Elmina var de enda som tog cykeln till den nya bilhallen som skulle invigas. Min kolhydratladdning inför helgens tävling fick bli snittar. På en tallrik rymmer man som tur är många snittar. Det fanns även en tipspromenad. Bilarna hade fina färger men jag besitter ingen kunskap inom temat fyrhjulsdrift och växellådor. Avslutade kvällen med plocktallrik och cheesecake med Sara som var hemma på besök från Israel.
På lördagens morgon åkte vi till Borås. Tjalves damlag skulle köra final i lag-SM och jag skulle springa 24h på en 1,5 kilometer lång bana inne i centrum. Men det var jobbigt att kliva av bussen för laget hade ingen på 5000 meter på grund av ett sent återbud. Fast mitt fokus var 24h och det var det jag hade laddat för även om det var med snittar. Så jag klev av. Åt min pasta i en park på en bänk bredvid en gammal tant och begav mig sedan till starten. Då fick jag se banan. Den väldigt kuperade banan. Banan som var lagd för ett linjelopp på cykel. Intalade mig att backar var något positivt och skulle stå för variation under dygnet. Chillade på gräset vid Viskan. Den ån jag bara hört om i skolboksramsan. Medan de andra pillade i sig saker av kvalitet var jag sugen på Gott och blandat. Därför åt jag Gott och blandat. Klockan ett gick starten och första varvet var något oklart då de fortfarande tog bort avspärrningarna från dagens cykel och rullskidetävling. Men sedan satt det. Varvet jag hade som mål att springa uppemot 160 gånger det närmsta dygnet. Jag drog iväg i ett bekvämt men för högt tempo och fokuserade på att inte ta ut mig i uppförsbackarna. Det var lättare sagt än gjort efter några timmar. Någon hade räknat ut att den sammanlagda höjdskillnaden under dygnet skulle bli 3000 meter. Ni kan själva räkna ut att det blir rätt tufft och lägger man till att vi hela tiden sprang på ojämn trottoar, över kanter och genom tvära svängar blir det ännu tuffare. Det slet på kroppen. Efter sex timmar började jag fundera på om det var värt det. Jag bestämde mig för att det inte var det och klev av efter knappt sju timmar med 72 kilometer i benen. Ett bra träningspass och ett bra beslut då detta inte var mitt huvudsakliga mål denna säsong. Resultatet om jag hade fortsatt hade blivit en sträcka jag inte varit nöjd med och en mindre chans att prestera bra i Ultravasan 23 augusti. Man vet att det är ett tufft lopp när en deltagare plockar fram ett par kryckor och stöttar sig på delar av tiden. Men istället tog Annika över stafettpinnen och hon gjorde det bra. Fantastiskt bra. Trots värmen som endast sjönk ned till 19 grader under natten. Vi hejade några timmar och sedan la jag mig och sov i Runes tält nära trottoaren.
På natten hade en del fullisar på väg hem från krogen stannat för att heja. Vid åtta då jag kröp ut ur tältet hade några blivit kvar och stod fortfarande och gjorde vågen när löparna passerade varvningen. Under natten hade Annika tuffat på i ett stabilt tempo och gått upp i ledning. Eftersom jag betalt för helpension genom att anmäla mig till loppet gick jag till serveringen och försedde mig med köttbullar och mackbitar till frukost. Placerade mig sedan i en solstol och peppade löparna. Gick även en sväng på stan så att jag kände att jag gjort Borås. Eftersom det är SM-vecka passade jag även på att vidga mina vyer och hittade truppgymnastik i Boråshallen. Detta var fantastiskt imponerande och atleterna var lång ifrån att fastna i vinkelvolten.
När jag kom tillbaka var det en timme kvar och om Annika fortsatte i det tempot hon låg i skulle det bli personbästa trots de oerhört tuffa förutsättningarna. Den fantastiska kvinnan höll. När stoppskottet ljöd föll hon ihop på gräset och hade sprungit 216 kilometer och putsat sitt rekord med några hundra meter. På grund av dopingkontroll och tidsbrist hann vi inte dela på min fulskumpa men jag tror och vet att hon firade på bästa sätt efter en skön dusch. Ser fram emot när vi ses på startlinjen nästa gång. Kanske blir det i Norrköping 2016. Då är vi SM-stad och jag ska se till att banan blir platt och lätt så att vi kan slå rekord ihop. Fram till dess lägger jag ned denna galenskap. Det har ni mitt skrivna ord på.
Resan fortsatte sedan mot Trollhättan och Runes stuga vid Öresjö. Grillning, promenad och fin utsikt från berget vid sjön avslutade helgen och gjorde att jag kom i riktig sommarstämning. På måndagens morgon gav vi oss ut på en jogg. Passerade bland annat ett hus där en galen eremit bott fram till i höstas. Kamphund och hagelbössa hade gjort att ingen vågade vistas i området och fått stigarna att växa igen. Hoppade i sjön på vägen tillbaka och efter frukosten satte vi oss på gården och gjorde ett träningsupplägg inför Ultravasan. Planen var sedan att paddla kajak. Kajaken som stod uppallad bredvid en hög med lie, innebandyklubba, hockeyklubba, antika bandyklubbor och flera metspön. Precis när vi burit ned den till sjön och lagt den i vattnet blev det tyvärr åskväder. Istället fick det bli häng inne i stugan där jag fick ta del av Runes anekdoter. En sysselsättning som sällan blir tråkig.
På kvällen tog jag bussen till Oslo. Anna har flyttat till hus i Sörkedalen och efter en taxiresa där chauffören upprepade gånger behövde plocka fram en papperskarta var jag ute på landet men ändå så nära huvudstaden. I hagen utanför fönstret betade hästar och de röda husen fick mig att tänka på barnen i Bullerbyn. Men dessa hus var omringande av skogsklädda berg.
I morse sprang jag två timmar i blandad terräng. Jag är otroligt dålig på trail men nu är jag motiverad att träna upp denna förmåga. Började springa uppför en teknisk stig mot en hytta och tog sedan grusvägen ned. Andra timmen timade jag in ett skyfall och ytterligare en liten skogstur. Blev ett härligt pass som följdes av lunch på stan och några timmar i möbelaffärer. Nu ser jag fram emot grillad fisk och ett glas vin innan Löparäventyret fortsätter ned i Östeuropa imorgon.
