Cyklar vidare

Nu har jag fått domen. Vore bra om läkaren hade skrivit på svenska så jag själv förstår vad det är för något djävulskap som intagit min fot. Nu har jag inte sprungit på fem veckor, men är lika glad för det, trots att jag har ett par kvar med alternativträning. Stressfaktureringen är inte så dyr men den tar sin lilla tid att betala av.

I onsdags skulle våren sjungas in. Även om barnen på skolan sjöng fint lyckades de inte riktigt få till det rätta vädret och jag var glad att ceremonin inte varade längre än en kvart. Cyklade hem med en omväg på ett par mil och begav mig till det första eventet i vår funclub , som var the valborg experience. Detta är en nybildad klubb där man helt enkelt gör roliga saker tillsammans. Denna premiärdag provade vi Zumba.

Sedan cyklade vi till Ninas föräldrar där det var FF. Grillade, lekte ute och körde singstar. Det var mer folk i buskarna än i mörkret på den blöta gräsmattan när vi hade irländsk julafton.

Våren kom första maj och hur kan man hälsa den välkommen bättre än på en filt i solen inne i glans gamla kalkbrott. En dramatisk plats omringad av stenväggar där det när det är säsong växer orkidéer. Blev även några mil transportcykling hem från Vånga. En helt träningsfri dag var jag inte beredd att ge min kropp.

I torsdags cyklade jag till Linköping för att heja på löparna i Rosenkällaloppet. Blev inte särskilt förvånad över att det var motvind. Är visst alltid det till Linköping. Det var Korpen som anordnade detta motionslopp med start vid Vidingsjö motionscenter. Ett lopp där löparna hade blandade ambitioner. En hörde jag fråga sin kompis hur man skulle knyta skorna medan vissa elitlöpare gav sig ut på en seriös uppvärmning men lyckades missa starten. Starten som det visade sig gick två minuter tidigare än den skulle. Ett lopp där man ibland fick stanna för att fråga om vägen och i slutet kunde planera sin egen målgång då det var oklart hur man egentligen skulle springa den sista kilometern. Hur som helst ett trevligt lopp och tävlingar är den bästa träningen.

På fredagen började Tjalves träningshelg. Såklart utan löpning för min del vilket innebar ett pass i bassängen innan vi drog igång Amazing race. För er som inte sett det på TV går det ut på att deltagarna ska lösa olika uppdrag på tid. I vår tävling skulle de bland annat ordna en spontan löptävling på 50 m med folk från gatan som deltagare, vilken skulle filmas. Utöver detta hitta lösenord, lösa gåtor, fota sig med personalen på Hemköp, fota sig vid en staty och hämta program på bion. Olika vägval gjorde att distansen för grupperna blev mellan 12 och 15 km och de kom tillbaka riktigt svettiga. Jobbigast blev det för gruppen som sprang till Johannes kyrkogård istället för Södra kyrkogården för att leta efter när en viss tant dog. Antalet gravar var oändligt där de förgäves sprang runt mellan raderna. Vi stillade sedan hungern och släckte törsten på Munken som vi brukar.

I lördags avverkade jag 90 min vattenlöpning där jag fick till en halvtimme pulshöjande intervaller. Mycket nöjd kunde jag sätta mig vid ett dukat frukostbord i Tjalvegården där de andra precis kommit tillbaka från morgonjoggen. Sedan kom vår hemliga gäst i form av Anton Danielsson. Han berättade om sin karriär, träning och framtida mål. Det var både intressant och roligt och vi är glada att han inte längre gråter när han står på startlinjen. Han berättade även om hur han och hans bror Oskar tränade intervaller när de var mindre. De ställde in klockan och när ljudet kom ryckte de iväg för att springa ifrån pipen som de låtsades vara Kenyaner.

Vi fortsatte med brännboll och sedan ett sista träningspass som innehöll tävlingsliknande förberedelser inför tävlingen dagen efter. Under tiden satte jag mig på motionscykeln inomhus och trampade på i 75 min. Lönen för dagen blev hämtpizza och film. Passade väldigt bra när Anton sagt att just det inte alls är så tokigt att äta dagen innan ett lopp.

Igår gick Kanallöpet mellan Ljungsbro och Borensberg av stapeln. När man inte kan springa får man heja. För att få träning cyklade jag såklart de sex milen till starten. Det var ingen lek och jag förstod att detta skulle bli en av de värsta halvmaror flera varit med om. Motvinden var inte att leka med. I de flesta lopp får man både medvind och motvind men när man springer längs en relativt rak kanal får man antingen eller och denna dag var det motvind av rang. Jag cyklade till fyra kilometer för att heja på alla löpare. Sedan var min plan att hinna till målgång. Detta blev ett riktigt träningspass och jag missade den ändå med några minuter. Efter häng i solen en stund begav jag mig de 75 kilometrarna hem. Var nöjd över dagens 15 mil och glad över att få fylla på med energi i form av soppa och bröd hemma hos Jennie där vi avhandlade boken vi läst och mycket annat intressant.