Cyklar runt

Denna vecka har jag cyklat 40 mil. För att genomföra Vätternrundan kan man på vissa forum läsa rekommendationer om att 100 mil i benen fördelade på 10 veckor är en bra grund att stå på. Alltså är jag redan nu på god väg att vara väldigt bra förberedd. Men jag är inte det minsta sugen på att cykla runt den sjön. Jag förbereder mig för att kunna springa igen. Springa långt.

I måndags cyklade jag Glan runt efter att jobbat på en skola där en lärare hade bättre koll på mina tider på Lidingöloppet än jag själv. En sjö utanför Norrköping där det varje år arrangeras ett cykellopp på 70 km. Efter en riktig dipp har deltagarantalet återigen ökat till några hundra. På åttiotalet var det 11000 som cyklade runt sjön och jag minns att jag själv cyklade runt med min rosa flickcykel tillsammans med pappa när jag gick i mellanstadiet. Då var det fest runt vägen. Spelmanslag på cykelkärror och gurkor i Skärblacka. Lika festligt var det inte i måndags när det regnade, blåste och jag var enda deltagaren. Bättre blev det när jag efteråt fick bratwurst, surkål och tysk öl hemma hos Jennie. Att sedan få mysa in sig i soffan till en tysk film toppade kvällen.

I tisdags regnade det inte men blåste orkan. Jag höll i en föreläsning i Linköping där beräknad ankomsttid var halv sex. Jag trodde min tidsmarginal gjorde att jag kunde få några bonusmil i benen på vägen dit. Detta visade sig omöjligt. Det är svårt att cykla in i en vägg och eftersom jag stundtals blåste av cykelvägen kom jag istället en kvart försent. Efter min dragning hade en löparrunda längs Stångån utlovats. De sprang och jag fick cykla bredvid glatt påhejandes.

Det var på onsdagens morgon cykelproblemen började. Får väl erkänna att jag visste att man inte får ta med cykeln på tåget men planen var att spela dum och ovetande. När tåget stannar kommer lokföraren ut och meddelar att han inte skulle köra tåget till Norrköping om jag tog med cykeln. Då jag hade en tid att passa hade jag inget annat val än att ställa cykeln på perrongen. Fick ta mig hem till lägenheten snabbt och skrämma upp racern från sin vinterdvala. Handpumpade den hjälpligt och missade början på min massagetid. Cyklade sedan på fälgarna till pumpen vid Skvallertorget där jag mötte upp Anna för ett vattenlöpningspass i simhallen. Vi fick även sällskap av Jerker under de 90 minuterna som ändå gick väldigt fort.

I torsdags cyklade jag till pappa på morgonen. 27 km träning med en god frukost som mål, och sedan hem igen. Eller nästan. Fyra kilometer hemifrån fick jag punka och hade ny slang fast inga verktyg med mig. Då var det 60 min till jag skulle börja jobba på en skola 7 km från där jag stod. Jag hade blivit beordrad att inte gå några långa promenader innan stressfrakturen är läkt och gissade på att sju kilometer i cykelskor inte var exakt vad läkaren menade med detta. Men problem är till för att lösas. Kom på att Elin brukar cykla till sitt jobb som ligger precis där jag bor. Gick försiktigt de fyra kilometrarna, drog på mig jeans och en tröja på min oduschade kropp, tog en banan i farten och hämtade cykeln. En minut innan jag skulle börja rusade jag svettig in på förskolan där jag skulle jobba. Fick ta hand om ett gäng coola sexåringar som genast hängde i klasar från mina armar. En tjej påpekade att min tröja kändes lite kladdig på ryggen. Lekte hela eftermiddagen och när det blev städning var det en kille som helt enkelt slickade upp vattenfärgen från bordet istället för att torka bort den. Eftersom att cykeln inte stod kvar på perrongen där jag lämnat den dagen innan ägnades även dagen åt att med hjälp av åtskilliga telefonsamtal spåra den. Blev hänvisad till trafikverket, städpatruller och hittegodsavdelningar. När jag till slut fick ett nummer där en kille på Saab svarade hade han ingen aning om vad jag pratade. Att han skulle ha Linköpings spårområde på entreprenad var inget han visste om. Då gav jag upp.

Efter att ha umgåtts med sexåringar hela dagen träffade jag Anna i simhallen på fredagseftermiddagen. Nu var det dags att utveckla vattenlöpandet till att bli ett intervallpass. Varvade korta och långa intervaller där jag till slut fick upp pulsen. Gjorde falafel hemma som inte riktigt blev som i gatuköket men goda ändå. Sedan såg vi en film på Cnema. Den handlade om valkampanjen mot Pinochet i Chile. Men den två timmar långa storyn skulle lätt ha kunnat komprimerats till en kvart.

I lördag gav vi oss ut på äventyr. Började med att planka in på Kolmårdens djurpark. Hålet i stängslet där jag fraktat in både tyska och amerikanska kompisar var lagat men det gick att åla under på ett annat ställe. Lejon i granskog var en annorlunda syn från den nya linbanan. Där jobbade en gammal elev till mig men jag berättade inte hur hans gamla mattelärare tagit sig in i parken.

Fortsatte sedan till Bråvikenbrantens naturreservat där det blev lunch på stormkök och geocachande i Rövargrottan. En grotta där rövare enligt legenden kidnappade en piga som fick bo där och föda barn åt dem. Barnen ska ha åkt kana på dessa stenar vid grottans mynning. Var även vid Marmorbruket och kollade in blåsippor innan kvällens improvisationsteater och mat och öl på Munken. En maxad dag.

I söndags var det dags att nöta ännu fler mil på cykeln. Åkte över Svärtinge och vidare förbi Risinge och S:t Maria kyrka. Efter Mo Gård hade jag tidigare sett en spännande skylt med Silvergruvan 3 km. Bestämde mig för att utforska det närmare. När vägen tog slut hade jag inte sett någon gruva och enligt en gubbe låg den otillgänglig mitt ute i skogen.

Efter en överkörd grävling, ett överkört rådjur, en levande huggorm, en levande räv och 90 cyklade kilometer var jag framme på pappas veranda. Där kastade jag av mig kläderna för plötsligt var det sommar. Vårsolen är stark har jag hört men var inget jag tänkte på just då i min iver. Blev dock påmind senare på kvällen när jag bränt nästan hela kroppen. Efter några timmar cyklade jag hem de 30 kilometrarna för lite häng hos Nina.

Blev en bra vecka där jag varit riktigt träningstaggad trots mitt handikapp. Men de idrottsprestationer jag vill lyfta fram är de starka svenska insatserna under EM 100 km i Frankrike som gick av stapeln i lördags. Kajsa Berg tog EM-guld och med hjälp av de andra blev det även ett lagsilver. Grymma tjejer. Blir glad när jag tänker på dem och hur kul det ska bli att få springa igen.