Blacka Rasta

Det är ju inte så roligt att läsa om alla mil jag gjort på cykel den senaste tiden. Men det är på den jag har tillbringat mycket tid. Detta har bland annat resulterat i att jag har blivit snabbare på att cykla. Så snabb att jag behöver ta omvägar för att jag ibland kommer fram för tidigt dit jag ska. Dessutom har jag lyssnat väldigt mycket på radio och kanalen som gäller är P3. Favoritprogrammet är Krister och Carpe Fucking Diem. Har även varit annorlunda att följa doktor bögs äventyr i Libanon i programmet Verkligheten. Har lyssnat så mycket att det inte kändes mer än rätt att för första gången i mitt liv börja betala TV-licens när tanten från Radiotjänst ringde upp mig. Ett vuxet beslut.

I torsdags tog jag faktiskt en vilodag. Visst, det är klart att jag inte var helt orörlig. Det blev ändå några mil på cykel trots allt. Men mer med betoning på utflykt. Vi cyklade till en mosse och sedan några gravhögar utanför Vikingstad. Läste bok med en gravkulle som ryggstöd och kollade på backsippor. Lite pensionärsvarning på upplägget och det var just sådana som förutom oss rörde sig i närheten. Men det var lugnt och skönt och dessutom blev avslutningen ett besök på kolgrillen i Bergsrondellen i Linköping. Där var det som att komma in på en restaurang i mellanöstern. Grillat lamm, nygräddat bröd och doften gjorde detta till en genuin upplevelse. På kvällen var det konsert och mat på Munken. Division of Laura Lee som var riktigt bra. Denna dag började även utmaningen att göra tio minuter mage och kärnstyrka varje dag.

I fredags hade jag tid hos en sjukgymnast som enligt vissa källor ska vara regionens bästa när det gäller att ha koll på löparkroppar. Då han har sin praktik i Linköping fick det bli en cykeltur dit. Med racern gick det snabbt och jag hade god marginal att efter de 65 kilometrarna slå mig ned i solen och äta min matsäck innan besöket. Jag har som sagt inte ont längre men hade blivit beordrad att gå till en sjukgymnast för att få en plan över hur jag kommer tillbaka i träning igen och tips på övningar som stärker upp de muskler jag inte använt på länge. Efter besöket cyklade jag hem igen och hade fått ihop 13 mil cykling. Andra skulle säkert ha tagit tåg eller bil men jag jobbar inte riktigt så. På vägen hem var det dramatik i Åby. Det var inte vanlig eldning av löv som orsakade detta inferno utan ironiskt nog brann det i eldabutiken. Fick ta omvägen över branta intervallbacken för att komma hem.

Skärblacka, det samhälle jag växt upp i, brukar ibland kallas Sveriges Kingston. Det beror på att det spelas väldigt mycket reggae där och det mest kända bandet är Kalle Baah som spelat tillsammans i över 30 år. Den 11:e maj 1981 avled reggaelegenden Bob Marley och Kalle Baah arrangerade en spontan minneskonsert på bakgården på Sågvägen i Skärblacka. Sedan dess har en minneskonsert hållits årligen på lördagen närmast dödsdagen den 11:e maj för att hylla legenden.

På natten när jag skulle med bussen sprang jag en sträcka. Var inte meningen, men kom hastigt på att jag inte ville övernatta i Skärblacka. Kände inget i foten av det vilket var underbart. Men jag tror inte att planen var att min upptrappning skulle börja med att springa snabbt på asfalt i Conversedojjor på natten. Sjukgymnasten i Nyköping nämnde inget om det upplägget. Man är sugen på att springa. Big time. Denna natt fick jag istället glädja mig över att kidsen på busshållplatsen inte trodde på mig när jag sa hur gammal jag är. Efter att ha visat legitimation och berättat för dem att livet inte är slut när man ska fylla 35 år fick jag en kram av hela bunten.

Även söndagen blev en träningsfri dag, förutom styrkeövningarna. Efter besök på en konstinstallation med rökande stubbar och orkesterkonsert i Trädgårdsföreningen tillsammans med bakfulla studenter blev kvällens film klassikern The breakfast club. Fem missanpassade ungdomar som börjar gilla varandra. Några yngre versioner av dessa är vad jag ska roa mig med idag.