nov
I fredags åkte jag, Nina och Sandra till Bryssel. Annorlunda känsla att åka på en resa där löpningen inte var i fokus. Fast såklart var skorna nedpackade. Lämnade ruggiga och regniga Sverige för ett om möjligt ännu regnigare och ruggigare Bryssel. Kom fram på eftermiddagen och gick först en sväng på stan där det luktade braj i vart och vartannat gatuhörn. Insåg att detta inte skulle bli lätt. Inte på grund av brajet utan för att det fanns chokladaffärer till förbannelse i varenda kvarter. Som ni vet finns det som tur är kryphål i mitt och Ninas godislöfte. Man får exempelvis äta fina praliner om man blir bjuden. Men om man är utomlands får man tydligen till och med köpa själv. Detta löste problemet. Efter att ha värmt oss i bastun gick vi iväg för att äta musslor, pommes och majonnäs som sig bör i Belgien. I vårt rum på hotellet fanns det bara två sängar. Det var egentligen inget problem eftersom de var breda, men ett varsitt täcke ville vi ha. När jag ringde roomservice visar det sig att alla påslakan är slut. Vi bodde på Sheraton och det fanns alltså inte ett extra påslakan. Istället kommer tre personer förbi med en säng. Dock utan riktigt täcke utan en filt insvept i ett vanligt lakan.
På lördagsmorgonen tar Nina och jag en morgonjogg genom ett regnigt Bryssel. Planen var en mil men Nina litade som vanligt inte riktigt på mig. Dock stannade klockan endast på 13 km. Efter det åt vi en fantastisk frukost där en person jobbade med att stå och grädda våfflor och pannkakor. Sedan gick vi för att se på den kissande pojken och lite fina hus. På kvällen var det dags för utgång. Vana med att det är skruvkork på vinflaskor var förfesten nära att snubbla på startsnöret. Jag gick ned i hotellbaren för att låna en öppnare där det visade sig att bartendern hade bott i Eskilstuna och spelat fotboll. Resulterade senare i en stunds häng i hans bar som var fylld av skotska krigshjältar som för länge sedan passerat pensionsåldern. Efter tips från bartenderns lillebror hamnade vi på en reunionfest efter en housefestival i Frankrike. Jag gillar inte house och mitt behov av en reunion efter en festival jag av förklarliga skäl inte har besökt var inte jättestort. Men det var en cool lokal i flera våningar med trevligt folk. Vi träffade bland annat en kille från Haiti som skulle till Stockholm om två veckor och var supertaggad inför sitt besök på Wasamuseet. Det fanns något för alla. Bland annat en mörk källarhåla där man kunde ligga i soffor och lyssna på skum musik och även ett mer glatt dansgolv där det lät som house med folkmusiktouch.
Manneken Pis. Mycket väsen för en staty som ju enligt Sandra till och med är mindre än ett vanligt barn.
Sovmorgon på söndagen som resulterade i lunch till frukost. En trerätters där vår entusiastiske inkastare bjöd oss på gratis vin som vi inte ville ha. Tog en promenad till EU-parlamentet och parken runt omkring. Kvarteren i gamla stan med alla chokladaffärer var som en magnet, men vi gick också på ännu ett museum som låg i något som liknade en boning för Dracula. Där hade de klätt ut kopior av den stackars kissande pojken i dräkter från alla länder i världen. Dessutom kunde man titta på sparris och sallad gjorda i porslin. Kvällen blev tidig eftersom att klockan skulle ringa vid fyra på morgonen. Vi hade en grymt skön helg utan stress i en stad jag kan rekommendera för en weekend. Sov mer än jag brukar och var till och med utvilad trots att klockan ringde så tidigt. Att väskorna skulle ha övervikt var inget vi behövde oroa oss för. Möjligtvis vår egen. Lite sockeravvänjning och träning på detta så är det snart full fart igen.
