Sitter här framför ett vitt worddokument jag ska fylla med årets som gått fast det känns som jag redan delat med mig av allt. Gravidmage. Bebis. Förlossning. Massor av löpning innan. Snabb återkomst med Klara i vagnen. 550 löpta mil under detta år trots omständigheterna. Egentligen helt osannolikt och kanske behövs det en utomstående betraktare för att förstå vidden av detta. För när man är mitt uppe i något och allt funkar känns det inte som någon stor grej. Att ha kunnat springa på detta vis känns naturligt och självklart för mig. Men jag vet att jag haft tur. Väldigt tacksam över detta år på många sätt. Och även om jag inte hade kunnat ta ett endaste steg under denna graviditet eller efter hade det inte spelat någon roll. För nu har vi Klara. Världens bästa bebis. Vår älskade lilla flicka som snart är ett halvår och nyfiket upptäcker världen. Det finaste av allt. Vi får göra det genom hennes ögon.
Springa 7 mil på sex timmar i vecka 27, SM 100 km två veckor innan förlossningen, alla dessa mil under året och en mara nära sub3 tre månader efter födseln – om allt detta har jag redan skrivit. Så för att inte tråka ut er så sammanfattar jag i stället vad som varit det bästa under året från de och det som ger mig stöd och kärlek både i samband med tuffa träningspass, under tävlingar och utanför de löpande arenorna jag rör mig på. En lista med Best of the Best. Utan ett team, ditt team, och där kan man räkna in mycket, går det inte att prestera på topp. Björn, jag vet att du varit orolig många gånger, för hur skulle du på riktigt kunna veta att allt kändes prima i min kropp. Tack för att du ändå lät mig köra på och att jag får fortsätta som jag gör.
Fast innan presentation av listan drar jag på smilbanden när jag tänker på några roliga saker kopplade till detta år och de situationer jag hamnat i.
Som när jag, Björn och Magnus besöker hamburgerkedjan Max efter SM 100 km på väg hem från Halmstad. Jag extremt höggravid och även om jag hade lyckats springa loppet i en försvarbar hastighet knappt kunde gå efteråt när kroppen stängt av. Det var roligt att se allas blickar som tydligt visade medömkan över hur tufft det måste vara för mig att bära runt på gravidmagen så ont som jag hade av, det som de trodde, foglossningen från hell. De skulle bara ha vetat vad jag hade gjort tidigare under dagen. Och när jag tittar på bilden ovan (Foto: Niclas Fasth) som togs innan SM fattar jag knappt att Klara hakat på inne i den där kalaskulan.
Att jag blev väldigt kissnödig och behövde sätta mig ned och lätta på trycket var och varannan kilometer under grossessen är något jag verkligen kunde leva med. Bilisten som passerade mig sittandes på vägen i mörkret och kissa en sen eftermiddag i februari blev dock säkert rätt förvånad. Drivorna var så höga och det var liksom kris när jag sprang hem från vikarierandet på en förskola 25 km hemifrån delvis över en frusen sjö. Och såklart blev det en del extra minuter till mitt tidsresultat i SM då jag kissade ungefär 30 gånger. En medlöpare frågade Elin om jag hade brutit, men nej hon är nog bara på toaletten, blev hennes svar.
Ingen annan gravid person har nog sprungit till alla sina besök hos barnmorskan men så gjorde jag och ber här om ursäkt om det inte alltid luktade hallontårta när jag låg på britsen för att kolla Klaras hjärtljud.
Och sedan hörreni, att springa med vagn, det är otroligt hur mycket man får med sig, särskilt då liggdelen fortfarande är aktuell. Ibland undrar jag, och säkert Klara, om det är en vagn eller en gaffeltruck hon ligger i. Har hänt många gånger i stan att jag har fått lyfta bort en kartong för att visa att min bebis faktiskt ligger där när folk velat hälsa.
Dock drog jag inte på smilbanden när någon helt random person kommenterade Aftonbladets artikel med orden: Hoppas du får missfall. Vilken jäkla idiot. Sådant rinner förvisso av mig, och anledningen till att jag tar upp det är att jag vill tacka alla som backat upp mina livsval och gett andra svar på tal detta år utan att jag förväntat mig et sådant engagemang. Jag blir rörd när jag tänker på det. Liksom i början av min graviditet när en person, som synes helt oinsatt i mitt sätt att vara, påstod att jag har en ätstörning. Någon annan gav sig dessutom in i debatten kopplad till artikeln i Aftonbladet där denna någon undrade om nämnda tidning rekommenderar att springa 15 mil i veckan som gravid. Personen i fråga hade enbart läst rubriken och inte innehållet. Då blir det lätt missförstånd.
Sammanfattningsvis är jag glad att denna resa har engagerat på olika sätt där mitt mål varit att visa på att graviditet inte är en sjukdom. Att du kan fortsätta med det du älskar, i mitt fall löpning, om inte kroppen säger ifrån. För den och barnmorskan har jag lyssnat på och hon hejade på mig vilket verkligen betytt massor och fått mig att känna trygghet. För såklart var jag orolig ibland för vad jag utsatte mig och Klara för. Jag önskar att alla skulle få ha en sådan här enkel graviditet och tid efteråt. Jag vet att det inte är så och vill inte vara en nagel i ögat för de som inte kan träna på grund av olika orsaker eller väljer att inte göra det. Att detta gick har jag aldrig sett som självklart men är tacksam.
Kvittot blev det bästa man kan tänka sig. En frisk, stark och glad bebis som växer och frodas på både längd och bredd samtidigt som hon lär sig nya saker varje dag. Och vagnen, den är nödvändig, för det är i den hon somnar bäst på förmiddagen och varför då inte ta tillfället i akt som springande mamma att utnyttja den tiden på bästa sätt. Eller hur?
Och nu kommer den – listan Best of the Best detta år – utan inbördes ordning förutom på plats ett – där ettan verkligen är nummer ett alla dagar i veckan:
- Min familj. No words needed. Om något är oklart kring denna placering. Läs detta inlägg från början.
- Hud och Hälsa – Serum mot melasma.
Japp, gravida kan få mustasch. Det är en pigmentering i huden som kan uppkomma på grund av hormonförändringar. Men detta fick jag hjälp med utöver min vanliga hudrutin och sköna stund hos Gunilla.
- Kraftbar – Pepparkakssmak.
Amning suger. Alltså inte att jag ogillar det, tvärt om, men att fortfarande nu efter 5 månader helamma suger energi från kroppen. Därför är ett mellis som passar bra i skötväskan guld värt. Årets goding var limited edition pepparkaka, som att äta pepparkaksdeg, och den finns just nu till 30% utförsäljning i webbshopen, så skynda, skynda.
- Söderbergs Bil – VW California Ocean 6.1.
Två bilar har vi skaffat oss som underlättar både vår vardag och att ta oss ut på turer av olika längder. Best of the best är Californian, vår campervan, pärla och andra hem med vilken jag längtar efter årets nya äventyr. Och elbilen VW ID.3 tar mig dit springbenen inte riktigt bär.
- Babya – Thule Glide 2.
Att ha en springvagn. No words är egentligen needed. Klara har redan rullat över 100 mil i den och vi har därför redan skaffat nya hjul. Vardagsvagnen Thule Sleek gick också att springa med men används nu bara som promenadvagn vars upplevelse förhöjts sedan vi bytt till liggdel. Just det Klara och vagnen har en egen profil på Strava och här kan man följa framfarten. (Bild: Fillinge Ultra, Andreas Nilsson)
- Brasserie Bagarstugan – Fridas Poké Bowl.
Jag har fått designa en egen måltid. En dröm för någon som älskar mat. Och gör man det har ni här stället för middag, gott att dricka och fika i hjärtat av Knäppingsborg med bästa mysfaktorn.
- Smartfish – Fuel (den lila).
Energi har jag behövt och behöver, i mängder. När det dessutom adderas vitamin D och Omega 3 där en gravid särskilt ska se till att tillföra det sista – ja då är en dryck som dessutom smakar riktigt gott och hjälper till med återhämtningen oumbärlig. 15% rabatt med koden ”FridaS” om du vill testa.
- Katshing – Nonstop surf.
Surf som aldrig tar slut är topp då man ger sig ut på rundor som många gånger blir längre än jag tänkt. Att dessutom kunna köpa gamla Iphones är en snygg och hållbar tjänst. Med koden ”fridasodermark” kan du testa att surfa och ringa 2 mån för halva priset.
- Salming running – Löparkläder för gravida.
Nej, Salming gör inte kläder för gravida men jag kunde ha dem alla nio månader, förutom att jag gick upp någon storlek i tröja och linne. Tightsens och shortsens breda mudd gjorde att jag kunde ha samma. Klockrent. Jag har fortfarande lite schyssta rabattkoder, dessutom på skor, om ni kollar här.
- Helhetshälsans Hus – Prehab.
Nu om någonsin har detta varit oerhört viktigt. Alla dessa mil hade inte varit möjliga om Fredrik på Kroppsdynamik och PJ på Helhetshälsan hade tagit hand om min kropp.
- RÅ – Äppelmust.
Den nya smaken äppelmust som jag blandar med sodastreamat vatten blev min nya ”must have” efter ett träningspass. Hängde ni med på ordvitsen? Tysk apfelschorle på hemmaplan. Att ladda med rödbetskoncentrat har inte varit lika frekvent senaste året men jag ser fram emot att ladda maximalt inför utmaningarna 2022.
- BG Nilensjö (Magasin Spring) – Anpassade sig efter min utopi.
Herregud, det är inte lätt att träna mig. Helt plötsligt får jag någon idé om en resa, något spontant lopp eller så blir jag gravid. Då får min coach BG skriva om träningsplanen utifrån det. När jag förra nyår sa att jag tänkte köra SM 100 km tio dagar innan beräknat förlossningsdatum undrade han om jag fattade vad det skulle innebära. Sub3 tre månader efter Klara på en mara var också lite utopiskt, men jag fick en plan även mot det målet. Vi har nog båda blivit förvånade över hur mycket och snabbt det gått att springa. En bidragande orsak tror jag är min avslappnade inställning till träningen då allt, särskilt det snabba, har fått bli en bonus. Med den tanken innan ett pass då jag inte vetat om Klara skulle vakna eller annat oförutsett som påverkar har jag oftast överträffat mig själv. Men visst, vissa pass undrade jag om de verkligen var skrivna till mig eller till någon annan helt ogravid topplöpare. Jag gillar verkligen att han likt mig trott att allt är möjligt, litat på mig, och anpassat träningen för att nå mina mål. Tack coach BG, mannen av tröskelträning, och chefredaktör för Sveriges mesta löparmagasin.
- Mina följare – Alla fina kommentarer.
Jag är så otroligt glad att många hört av sig och berättat att det jag gjort under 2021 är inspirerande. Flera som själva vågat sig på att springa gravida. Flera som delat med sig av sina resor på ett personligt sätt. Den pepp jag fått har verkligen varit värdefull och tagit mig ännu fler mil än jag trodde var möjligt.
Så vilka är nu målen under 2022. Ja det finns ett som är högst upp på listan – att kvala till VM 100 km som går av stapeln i Berlin i augusti. Ni som känner eller följer mig förstår varför detta är extra speciellt. Berlin – mitt andra hem – mitt zweites Heimat. Första försöket görs i Växjö den 23 april under SM. Målet är att springa under åtta timmar. Vad jag mer ska ta mig an det väljer jag att dela med mig av efter hand men jag ser fram emot ett spännande år på många plan.
…och om du skulle vilja läsa om året som gått mer i detalj så finns bloggarna från de stora händelserna här i arkivet. Återigen, tack för att ni följer mig. Det är oerhört mycket värt.
