När man inte är i väg så mycket blir de små äventyren stora. Särskilt då man har ett spädbarn som i ett litet snöre med sig hela tiden. Men även för att den rackarns pandemin har decimerat möjligheterna till längre världsomseglingar. På grund av detta var jag oerhört taggad inför resan till Göteborg med tåg i torsdags. Huvudmålet var att besöka Salmings högkvarter och av detta göra ett löparäventyr. Det innebar att min och Klaras packning helt enkelt fick se till att få plats i skötväskan och en liten ryggsäck på ryggen för att kunna springa redan från perrongen.
Det är svårt att optimera en tågresa då en bebis inte jobbar rationellt. Att ha tagit vår Thule Sleek hade varit lättare än springvagnen Thule Glide 2 då den är mindre skrymmande och erbjuder mer packningsutrymme under. Men är det löparäventyr så var ändå valet på förhand givet. Det blev springvagnen som rullar lättare med vilken vi joggade ned med till stationen tidigt på morgonen. Perfekt plats på tåget till Katrineholm och vid bytet hjälp upp på snabbtåget där jag lyfte bakhjulen för att komma förbi brandsläckaren fann vi ett perfekt barnvagnsutrymme. Notera att Klara inte hade vaknat än. Det gjorde hon först en timme innan ankomst vilket blev helt optimalt då hon efter att ha fått mat och bytt bajsblöja var sugen på att lägga sig i vagnen igen. Innan dess hann hon charma lite medresenärer också samtidigt som vi hade tid för några skojiga barnvisor.
Salming sports headquarter ligger i Sisjön dit det skulle vara 9 km enligt kartans rutt i telefonen som efter att ha korsat Avenyn och tagit oss ut ur stan gick förbi Slottsskogvallen där alla som sprungit Göteborgsvarvet vet att slutet ligger. Banan. Kexchoklad. Förhoppningsvis en skön känsla eller ett pers. Sedan fortsatte vi springa på en rak och platt cykelväg vilken jag insåg är del av banan för Göteborgs marathon som jag sprang en gång för några år sedan. Tänkte tanken att det är en perfekt sträcka för tröskelintervaller vilket jag sedan fick bekräftat att det är och till och med blir trångt mellan alla löpargrupper ibland. Allt gick enligt plan och jag kom fram till kontoret i Sisjön lagom till lunch.
Ett kärt återseende med gänget som jobbar där. VD:n Jocke som varit med sedan starten av runningsegmentet 2013, och januari 2014 i sin tidigare roll som marknadsansvarig var den som jag tog med ut på en tidig jogg i ett snöigt Norrköping. Denna runda ledde till att jag sedan dess varit stolt ambassadör efter att fått prova deras springskor. Om jag gör ett snabbt överslag har jag sprungit i 70 par skor sedan dess och ni kan räkna ut att jag har upplevt mycket härliga saker i dem från snabba löpartävlingar till spännande upplevelser off the beaten track ute på löparäventyr. Addera snygga och funktionella kläder så förstår ni att jag känner mig välförsedd och kittad för löpning. Det vi gjorde denna dag var att titta lite på säsong 2022 och bolla idéer kring vad vi kan göra ihop framöver vilket jag med spänning ser fram emot.
Vägen tillbaka mot stan tog jag med lite omväg. Tittade om det gick att ta sig in på Slottsskogvallen men dit hade man inte access. Gjorde en runda i Slottsskogen där Klara vaknade men det hände just vid pingvinerna vilket blev en kul stund trots allt. Tänkte springa runt lite i Majorna där jag inte direkt varit tidigare men det tyckte inte Klara och vi sprang i stället till hotellet. Tur var det för sista kvarten öppnade sig himlen och ned kom ett snöblandat isande regn. Därför extra skönt att checka in och gosa lite innan jag tog min lilla flicka i bärselen för att ta ett varv på Avenyn. Det blev hamburgare i ett gatukök som enligt uppgift hade nästan hemmagjorda hamburgare, vad det nu innebar, och inköp av nya nappar till Klara plus en selfie vid Götaplatsen där man vänder runt under Göteborgsvarvet. Kvällen hade jag tänkt läsa bok men den andra i sällskapet ville hellre vara vaken och leka på det sätt hon kan leka. Gäsp.
Hotellfrukost med Klara i bärselen vilken till stor del fick intas stående innan dagens äventyrslöpning. Men vi var lite trötta. Läs mamman var trött efter flera nätter utan särskilt mycket sömn så det fick bli en tupplur innan. För turen hade jag inte en plan innan vi checkade ut men efter en blick på kartan fick det bli riktning havet. Saltholmen verkade som ett fint mål men skulle bli lite tight innan tåget hem. Kosan blev då inställd på Långedrag någon kilometer närmare stan. Började med att springa förbi cool streetart och några sidogator i Majorna vi kanske skulle hinna utforska på tillbakavägen.
Skulle ändå bli kort om tid insåg jag och blev därför så glad som man sällan blir av ett sms från SJ som meddelade att tåget skulle avgå senare på grund av elfel. Puh. Förbi Älvsborgsbron som man också springer över under det bekanta varvet. Tillägger här att dagen var strålande krispig. Nollgradigt. Frost. Strålande sol. Till Långedrag går spårvagnen för den som inte vill springa milen dit och nere vid vattnet börjar Göteborgs skärgård. Denna dag var det bara vi där och jag hade gärna stannat längre. Vid vändpunkten vaknade Klara och ville absolut inte vara kvar i vagnen. Vi stannade därför vid en handelsträdgård som även var ett café. Perfekt. Där drack jag en kopp kaffe och hon fick amma lite. Sedan var det ändå dags att springa i väg.
 |
 |
På vissa plan är jag tidsoptimist. Särskilt när det gäller löparäventyr. Det blev stressigt. Big time. Susade fram med vagnen i femtempo och hoppades att inget oförutsett skulle inträffa längs vägen. Sidogatorna i Majorna fick vi ta en annan dag. Så även lite andra intressanta stopp jag hade velat gjort. Men det blir fler gånger. Med noll minuters marginal sprang vi ut på perrongen. Alla satt redan på tåget. När vi tog oss ombord visslade de i pipan. Puh igen. Men så bra det blev. 42 kilometer med Klara i Salmings huvudstad. Nu ser vi fram emot vad säsong 2022 har att erbjuda i form av kläder och skor. Vi är taggade.
