Berlin och dess halvmara fast tvärtom. Så var det i helgen. Från att under många år alltsedan 2011 tagit med vänner och löparäventyrare i egenskap av reiseleiterin så skulle jag nu vara del av en grupp och bli omhändertagen. Samma stad fast på ett helt annat sätt, och det tillsammans med Top4running. Spännande.
Dit reste jag också på ett annat och bättre sätt. Med tåg. Liggplats var fullbokat men då det regnade in på platsen där jag satt, ni läste rätt, hade jag turen att bli hänvisad till en kupé. Till och med sådan tur att det var en liggvagnskupé och vi fick vara kvar. Jippi. Hade också turen att ha väldigt trevliga medresenärer som drabbades av samma tur, och vilka på studs anmälde sig till sommarens Häv & Gräv VikboVändan.
Kvart i åtta på morgonen var vi framme i Berlin. Mein zweites Heimat. Mitt andra hem. Med liten ryggsäck kunde jag jogga genom stan på kända gator och bokstavligen möta våren. Bernauerstrasse längs den gamla mursträckan. Förbi hotellet där jag brukade bo med mina löparäventyrare. Nordbahnhof. Såg Fernsehturm och den gamla judiska synagogan till vänster in på Oranienburger Strasse. Korsningen Friedrichstrasse/Under den Linden med Brandenburger Tor till höger längre bort.
Med 30 sekunders marginal anslöt jag mig till gruppen på Hotellet i Zimmerstrasse. Ett gäng som synes härliga löpare och ambassadörer för Top4running i startgroparna för morgonens jogg. Vi gav oss i väg mot Tiergarten. Underbart att återigen springa där. Några små utmaningar och löpövningar där allt dokumenterades av kamerateamet.
Sedan nummerlappsutdelningen. Jag valde att gå till Platz der Luftbrücke. Tre kilometer genom Mitte och Kreuzberg likt en konstutställning med spännande streetart i den varma vårsolen. Expot, ett ordnat kaos, i Tyskland lämnas inget åt slumpen. Ännu mer plåtning, lunch och sedan fri tid. Jag ägnade min åt vila, även om det var jobbigt att vaska en solig lördagskväll i det myllrande Berlin. Min ihärdiga förkylning sedan en vecka hade lossat sina klor om mig men inte helt gett sig i väg. Sova, sova, sova var receptet jag nu kunde ge mig själv.
Tio timmars sömn, när hade jag haft det senast. Ingen aning. Hade dock inte hjälpt helt, uppvärmningen och de första kilometerna under halvmaran fick bli ett test på hur dessa 21 kilometer skulle kunna hanteras. Gruppfoto framför riksdagen. Lycka till gänget. Följa lämmeltåget till startfållan i Tiergarten blickandes mot Siegessäule. Låt. Mig. Kunna. Få. Springa. Fort.
Detta lopp och stad är platt som en pannkaka. Ungefär 5 km till slottet Charlottenburg under fyrtempo. Svängde vänster med några krokar innan paradgatan Kurfürstendamm stod på tur med sin under slutstriden i Berlin bombade kyrka och alla människor som hejade. Staden är som en stor hejarklack. Underbart. Milen på 41 minuter. Men att ha haft skräp i bihålorna tidigare under veckan lämnar en inte oberörd och jag ville inte pressa mig. Målet blev att hålla tävlingsfart inför SM 100 km, alltså 4:40. Dock gick det snabbare än så även om sista kilometern längs Unter den Linden och genom målgången vid Brandenburger Tor var kämpig. 1:30:22 ändå. Jag var glad. Jag är i bra form. Nu måste jag bara bli helt 100.
Snygg medalj och snabba skor. Denna helg sprang Top4running gänget i Adidas Adizero Adios Pro 3. Oavsett om du är ute efter snabba skor för tävling, komfortabla med bra dämpning för träning eller nya löparkläder kan du använda kod LOPARAVENTYRET för extra rabatt. Hojta gärna till om du vill ha tips på kläder och skor som passar dina utmaningar.
Häng med nya gänget där flera hade blivit fina vänner. Berlin i sommarmood. Blev hämtad av en kompis på motorcykel. Träffade ännu fler Berlinkompisar på en Biergarten. Vandrade till tåget genom Mauerpark likt en festival som kommer ut på gatan spontant en helt vanlig söndag. Man tappar lätt tidsbegreppet. Som tur var löparklädd. Jag kunde springa sista biten. Tåget hem med fler vänner som sprungit på Berlins gator denna helg. Perfektion. Som en glimmande såpbubbla sprudlar denna korta och intensiva helg i mig idag. Som flera stycken. Tänk er kolsyra i kroppen. Där har ni känslan. Och den vill jag nu bära med mig ända till 27 april och SM 100 km i Växjö.
