Aktiv lyx i Alperna

Att uppleva saker ska vara enkelt. Det ska inte krävas stora projekt. Precis så tänker jag även med träningen. Den ska gå att göra när man vill och var man vill. Du ska kunna kliva ut genom dörren och vara igång på stört. Men nu kanske du inte har alptoppar precis utanför den dörren du kliver ut genom dagligen. Du har säkert en hel massa annat fint. Men inte alptoppar. För min del som bor i Norrköping är det ändå inte långt dit. Inom fyra timmar ser man faktiskt Alperna. För vi har direktflyg till München från Norrköping Airport. Det ni. Att dessutom få ta sig an dessa berg med bästa möjliga support och bekvämligheter runt omkring, det var något som Lina och jag ägnade oss åt i helgen. Följ med på en lite lyxigare men väldigt aktiv resa. Löparäventyret goes Skandevall.

Tyskland. Jag älskar Tyskland. Gillar särskilt det faktumet att vi nu efter bara två timmar hade landat där med BMI-planet. Hyrbilen var bokad. Bara att hämta upp. Ut på Autobahn. Det är i Tyskland långtradarna bor. Så verkade det. Vi macken där vi stannade stod de uppradade ända till horisonten. Vi köpte korv och brezels. Det sistnämnda härligt saftiga saltkringlor. När det började skymma såg vi dem. Alperna. Men när vi kört den sista slingriga biten upp till vårt hotell i Berchtesgaden var det redan mörkt. På hotell Kempinski tog personalen iklädda lederhosen och dirndl hand om vår bil och bagage medan vi fick en fruktjuice och ett varmt välkomnande. En miljö där man direkt slappnade av. Detta skulle bli en härlig vistelse. De frågade om våra planer och medan jag diskuterade vandringleder med hotellets manager blev våra rum uppgraderade. Och vilka rum. På bordet stod dessutom ett bergsmassiv omgärdad av praliner. Ett alldeles eget litet bergsmassiv av choklad. Tog en liten bit av en alptopp och somnade bokstavligen gott.

Och det var detta vi vaknade till. Room with a view på hotell Kempinski Berchtesgaden. När sedan frukosten innehåller allt du kan önska i samarbete med lokala producenter är det ren lycka.

Dagens aktivitet var cykling. På Kempinski finns det ett aktivitetscenter där man kan få all hjälp man behöver för att utforma sina aktiviteter på bästa sätt. Uthyrning av cyklar. Hjälp med planering av rutter. Arrangerade rutter. Paragliding. Canyoning. Rafting. Som ni förstår finns även alla vinteraktiviteter man kan tänka sig när det är säsong för dessa. Aktivitetsguiden Manuel känner Berchtesgaden som sin egen ficka och är en riktig bergsentusiast. För de som vill arrangeras även kostnadsfritt morgonjogg i grupp från hotellet. Det bästa är att transportsträckan är lika med noll. Här uppe på 1000 meters höjd är du redan mitt i upplevelsen när du går ut genom dörren. Våra cyklar rullades fram och vi försedde oss med dricka och frukt från aktivitetscentrets disk.

Vi tog oss uppför, och uppför skulle bli dagens signum. Men envisa som vi är skulle vi minsann ha cyklar utan el. Vi passerade genom liftsystem och förbi små värdshus som tagna ur ett vykort. Precis så som man tänker sig ett alplandskap. Sound of music och så vidare. Vi nynnande på sångerna och gladdes när det på några ställen gick nedför. De var dock inte särskilt många och jag får erkänna att vi behövde leda cyklarna på sina ställen. Men vad gör det när man hamnar mitt i en grupp av fjällkor som vill gosa. Det gav energi för den sista stigningen upp till Gotzalm som är en topp på 1888 meter över havet och där Berchtesgadens högs belägna värdshus ligger. Vi ratade det och gick den sista biten på stig till utsiktsplatsen.

I väntan på på att ett moln skulle ge sig av åt vi mellanmål.

Detta var vad vi sedan fick se. Därnere ligger Königsee i all sin turkosa prakt och alla backar uppför var glömda.

Nedför var ingen match. Vi susade fram. Stannade på ett värdshus och åt korv. Tyskar kan detta med korv. Det blev även en vurpa. Det går inte att mörka. Dock inte för mig utan jag var den som fick med det på film. Tagna av bergets skönhet och höjdmetrarna var det skönt att svepa in sig i morgonrockarna och krypa upp i soffan för att titta på matchen mellan Sverige och England. Men vi var mer fokuserade på att karva loss den gröna gräsmattan av choklad från vår bergskonfektyr. Omgrupperade oss sedan ned till spaanläggningen.

Att ligga i den perfekt tempererade poolen var perfekt återhämtning efter en dag på cykel. Istället för att välja någon av alla behandlingar planerade vi efterföljande dags strapatser genom att blicka upp mot örnnästet till höger i bild.

Vår behandling blev mer av den kulinariska sorten och genomfördes i hotellets restaurang Johann Grill som serverar det bästa regionen har att erbjuda och är med i Michelinguiden. Den är namngiven efter den första personen som besteg östra sidan av Mount Watzmann, vilket är Tysklands tredje högsta berg, och är en del av panoramat från terrassen. Maten och vinet var utsökt. Jag åt deras specialitet. Lokalt fångad forell. Efterrätten var en perfekt komponerad smakexplosion av mousse och sorbet. Vi längtade redan efter nästa middag.

När man bor som en prinsessa vill man gärna sova länge så som jag tror prinsessor gör men vi hade en plan för dagen. Att få naturen för oss själva en stund. Vårt mål var Königsee. Vi ville hinna med en av de första färjorna ut på den turkosa fjordliknande sjön som är knappa 8 km lång med bergsmassiv uppåt 2700 meter störtande ned på sidorna. Vi gled lugnt över vattnet där den entusiastiska guiden var det enda som bröt tystnaden. Han skämtade om berlinbor, berättade om bergsformationen den sovande häxan som vi lämnade bakom oss samt lät meddela att trots Königsees perfekta dricksvattenkvalitet drack lokalbefolkningen hellre sin egen lokalproducerade öl och snaps. Men plötsligt blev det tyst. Han plockade fram en trumpet. Båtens motor stängdes av. Melodin studsade mellan bergväggarna och kom tillbaka till oss. Vilken upplevelse.

Det var många som ville åka med den vackra träbåten men en del gick av i St Bartholomä med sin romersk katolska pilgrimskyrka. En kyrka som bara går att nå via vattnet eller efter en lång och mödosam vandring.

Vi gick av vid sjöns spets för att nå Obersee. Det sägs att Königsee och Obersee separerades efter ett stenras 1172 men mest sannolikt är att de alltid har varit separerade. Då detta är en destination som är lättillgänglig är det många som vill hit. Vi hade dock en lösning på problemet. Vi skulle springa för att hinna först. Till Obersee var det en kilometer och när vi kom till det lilla båtshuset var det som att hamna i en saga.

Vad ni än gör. Åk hit. Men ta den första båten.

Sjön är knappa 2 kilometer lång och vi joggade vidare till Fischunkeralm som är en liten fäbod med mejeri och vidare till Rötbachfall som är Tysklands högsta vattenfall. Det är inte särskilt brett men högt. Vi tog oss upp bredvid det. Klättrandes över stenar och rötter. Hittade en plats mitt i där vi åt mellanmål och tittade på utsikten. Det är lite kyligt att sitta i ett vattenfall så stunden blev inte särskilt lång. På vägen ned hade de hunnit ifatt oss. Turisterna. Oväntat många. Vilken tur vi hade haft som hade fått allt detta för oss själva en stund.

Nu var vi hungriga. Vad passar då inte bättre än att åka till en typisk bayersk inrättning. Gasthof Dürrlehen är familjedrivet och ligger med en solig terrass vid foten av Unterberg. Förutom att bo över kan man äta typisk mat från regionen med en personlig touch och gjord på lokala råvaror. De har även en egen slaktare som bland annat gör korvarna. Deras schweinebraten med semmelknödel kan varmt rekommenderas.

På kvällen gav vi oss ut igen. Men först några timmars vila vid poolen spanande mot Örnnästet. Nu var det dags. Vi lånade elcyklar. Aktivitetsguiden hade tipsat oss om en hemlig väg upp dit. Eller hemlig. Mer förbjuden. På dagtid är det enbart specialbussar som får åka upp till det populära turistmålet och vägen är alltid avstängd för allmän trafik. Kehlsteinhaus som platsen heter byggdes åt Hitler. Dock var han sällan där trots den omedelbara närheten till sitt semesterhem Berghof. Det låg nära där Kempinski ligger idag på 1000 meters höjd, men finns numera inte kvar. Att cykla elcykel var en fröjd när man skulle ta 700 höjdmeter på 6 km. Att dessutom ha kvällssolen lysande på kalkstensbergen gjorde upplevelsen ännu bättre. Men man behövde ändå trampa för att komma upp vilket kändes bra.

Väl uppe parkerade vi våra cyklar och tittade in i tunneln till den stängda hissen. Tog gångvägen till höger. Den sista stigningen var på 100 meter. Sedan var vi uppe. Vi och corpsen. Nej det är inte det engelska ordet för korpar fick jag berättat för mig efter att jag hade stått och berättat för hotellpersonalen hur häftigt det var där uppe med corpsen som stämningshöjare. Numera vet jag att corps betyder lik.

Ännu en gastronomisk upplevelse väntade oss i restaurangen. Grillade räkor till förrätt. Bara brödet med alla tillbehör var en upplevelse. Vi beställde schwarzwaldtårta till efterrätt. Den kom in som vi aldrig hade sett den förr. Uppgraderad till 2.0 både i form av smak och utseende. Vi vaggades till sömn av ytterligare ett glas vin. Obersee. Det klara vattnet. Örnnästet. Stillheten där uppe. Utsikten. Bara vi och corpsen.

Nej man vill verkligen inte lämna något som varit som balsam för själen. Men minnena finns kvar och de kan man plocka fram när man som mest behöver dem. Fast ännu en frukost hade vi kvar. Vi ville slå in den i ett paket och ta med den hem. Inklusive utsikten från terrassen.

Dock var inte resan slut här. Lite stadsliv behöver blandas in för jämvikten. Mot München med hyrbilen och det var kul att se det som hade höljts i mörker på vår väg dit. Pittoreska alpstugor med tysk radio spelandes gamla godingar i bakgrunden. Feeling. Bytte om till löparskor på toaletten för att maxa tiden och gav oss ut på upptäcktsfärd. Floden Isar rinner genom stan och genom den engelska parken där det finns en våg. En våg som heter Eisbachwelle och där killar och tjejer står i kö med sina brädor för att en efter en få surfa på den.

I engelska parken finns även en stor Biergarten vid Kinesiska tornet. Münchens största med 8000 platser för gäster. Här händer det under Oktoberfesten. Här händer det dagligen. Till skillnad från andra liknande restauranger finns här ett brett utbud av bayersk mat och dessutom en salladsbar. Deras Brezels räckte för en hel familj och Schweinshaxen med Schupfnudeln kan rekommenderas. Perfekt pitstop på vår njutarrunda genom stan. Vätskade oss gjorde vi med Radler. Det är öl blandat med Sprite. Kan låta märkligt men väldigt läskande en varm sommardag. Tyskar gillar blanddrycker.

Eftersom att joggingrundan fick ett spontant inslag av shopping omkalkylerades rutten men vi hann pricka in några fler highlights under vår 11 km långa väg. Marienplatz med kyrktornets skådespel. De vackra museibyggnaderna med Pinakothek i spetsen. Triumfbågen Siegestor.

Sedan landade vi här. På vårt designhotell Ruby Lillys rooftop drickandes en perfekt Hugo så som sig bör i länder som Tyskland och Österrike. Bubbel och fläder som huvudingredienser för att riktigt kicka igång sommaren och fira av ett perfekt äventyr. Kvällen fortsatte på Eataly som är vad det heter och rundades av med två saker vi hade kvar på listan. Hefeweissen, veteöl, och Kaiserschmarrn som liknar skrabbelucker. Och absolut. Det kommer bli fler äventyr. Vi gör detta så bra ihop och ser redan fram emot nästa.

Se nu till att själv pricka in dessa eller liknande platser. Att uppleva naturen är lyx. Att få bära med sig dessa minnen är lyx. Jag samlar på upplevelser. Det är de som gör livet rikt. Hoppas ni har det fint i sommaren och också samlar på upplevelser. Stora som små. Sådana ni kan plocka fram i vintermörkret.

www.flybmi.com/sweden
www.kempinski.com/berchtesgaden
www.berchtesgaden.de
www.durrlehen.de
www.haberl.de/chinesischer-turm-biergarten
www.ruby-hotels.com/hotels-destinations/muenchen/ruby-lilly.m